[Gå tilbaka till första sidan!]
Känner Du Dig ovärdig, eländig, maktlös och förlorad? Då vill vi ge Dig uppmuntran och hopp! Då riktar Jesus Sina ord till Dig: "Kom till mig, alla ni som arbetar och bär på tunga bördor, så skall jag ge er vila" (Matteusevangeliet 11:28).
Kärlek visad i Praktiken!
Har Du tänkt på hur stor kärlek Jesus har visat oss _ för att frälsa Dig och oss? I "den lilla Bibeln" heter det så här: "Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv" (Johannesevangeliet 3:16). En av Jesu lärjungar, Johannes, upplevde Jesu kärlek på nära håll, och han skriver så här om den: "Kärleken består inte i att vi har älskat Gud utan i att han har älskat oss och sänt sin Son till försoning för våra synder" (Första Johannesbrevet 4:10). Tänk, vilken kärlek! Jesus offrade Sitt eget liv för att skänka oss en framtid, ett hopp och evigt liv.
Men hur skulle Jesus förmå att frälsa oss? Jo, Han måste segra där Adam föll. Hur kunde Jesus göra det, Han som är Gud? Paulus beskriver den saken så: "Var så till sinnes som Kristus Jesus var. Fastän han var till i Gudsgestalt, räknade han inte tillvaron som Gud såsom segerbyte utan utgav sig själv genom att anta en tjänares gestalt då han blev människa" (Filipperbrevet 2:5-11). Johannes använder dessa ord: "I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. Han var i begynnelsen hos Gud. Genom honom har allt blivit till, och utan honom har inget blivit till, som är till. … Och Ordet blev kött och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet som den Enfödde har av Fadern, och han var full av nåd och sanning" (Johannesevangeliet 1:1-3 + vers 14). Detta är svårt att förstå, men det är Jesus som beskrivs som "Ordet". Det var Jesus som kom hit i köttet - som människa. Paulus bekräftar detta sålunda: "Eftersom nu barnen hade fått del av kött och blod, fick han på liknande sätt del av kött och blod" (Hebréerbrevet 2:14). På ett annat ställe skriver Paulus att Gud "sände sin Son i syndigt kötts gestalt" (Romarbrevet 8:3). För att frälsa oss, måste Jesus Kristus segra där Adam (människan) syndade. Han måste ställa sig på vår nivå. Trots att Han är Gud, kom Han hit som människa, som en försvagad människa. Bara på så vis kunde Han frälsa oss. Paulus beskriver Jesu mission och i kamp med dessa få ord: "Därför måste han i allt bli lik sina bröder för att bli en barmhärtig och trogen överstepräst inför Gud och sona folkets synder. Eftersom han själv har lidit och blivit frestad, kan han hjälpa dem som frestas." … "Ty vi har inte en överstepräst som ej kan ha medlidande med våra svagheter, utan en som blev frestad i allt liksom vi, men utan synd. Låt oss därför frimodigt gå fram till nådens tron för att få barmhärtighet och finna nåd till hjälp i rätt tid"(Hebréerbrevet 2:17-18 och 4:15-16).
Detta är frälsningens grundval. Jesus levde ett liv utan att synda. Strax efter Hans födelse i en krubba i Betlehem försökte Satan genom kung Herodes att ta Hans liv (Matteusevangeliet 2:7-23). Han frestades att synda av Djävulen/Satan (Matteusevangeliet 4:1-11). Fariséerna och de skriftlärda försökte att fresta Honom och kom med falska anklagelser mot Honom. Han sattes på många prov. Han blev piskad, plågad, slagen och bespottad. Man satte en törnekrona på Hans huvud och till slut hängde man Honom på ett kors som ogärningsman, trots att Han inte gjort något fel. Där på Golgata kors gav Han Sitt liv för Dig och oss. Strax efter det att Han ropade: "'Det är fullbordat'" (Johannesevangeliet 19:30), dog Han. Då var segern vunnen. Efter en stund stack man ett spjut i Hans sida, och det kom ut vatten och blod, ett tecken på att Jesus var död. Hans blod rann för Dig och oss. Han dog för oss, för att ge oss möjligheten till evigt liv. Tänk, vilken uppoffring och kärlek! Han visade att Han bryr Sig om oss. Borde inte Du och vi visa vår tacksamhet till Honom, genom att ta emot frälsningens gåva?
Jesus hade många vänner, men också många fiender. "Han var föraktad och övergiven av människor, en smärtornas man och förtrogen med lidande, lik en som man skyler ansiktet för, så föraktad att vi räknade honom för intet. Men det var våra sjukdomar han bar, våra smärtor tog han på sig, medan vi höll honom för att vara hemsökt, slagen av Gud och pinad. Han var genomborrad för våra överträdelsers skull, slagen för våra missgärningars skull. Straffet var lagt på honom för att vi skulle få frid, och genom hans sår är vi helade" (Jesaja 53:3-5).
Men varför var det nödvändigt för Jesus att genomgå allt detta?, kanske Du undrar. Jo, Bibeln säger att "synd är brott mot lagen", och att "syndens lön är döden" (Första Johannesbrevet 3:4; Romarbrevet 6:23). Vidare säger Bibeln, att vi "alla har syndat och saknar härligheten från Gud" (Romarbrevet 3:23). Därför sitter vi i samma båt. I grund och botten är vi dödsdömda, eftersom vi alla har syndat. Det var på grund av vår förlorade belägenhet som Jesus kom för att rädda oss från den eviga undergången.
Trots att mycket har förstörts i vår värld, ser vi ännu mycket av Guds skaparverk; en mängd vackra blommor, träd, fåglar, djur och människor. Både människor och djur är skapade med sagolikt avancerad sinnen, ögon, öron, näsor, munnar och känslor. Med deras hjälp kan vi glädja oss åt allt det fina i naturen. Vi bör öva upp sinnena till att upptäcka allt det sköna i naturen. Det gör livet rikare.
Men Du ser, vi har en fiende. Han kallas för Djävulen/Satan. Det är han som frestar oss till att göra vad tokigt är. Han frestar oss genom sinnena. Han vet att i fall vi ger efter för köttets lust, syndar vi. Därför lockar han oss till sammanhang, där vi kan se, höra, smaka och känna det som leder till synd. Han lockar oss genom sinnena till att synda. Han lockar oss till att handla emot naturens lagar och Guds bud.
Eftersom Skaparen har instiftat Tio Guds Bud (Andra Moseboken 20:3-17) som normgivande riktlinjer för människorna, försöker Guds fiende Satan att påverka oss till att handla tvärt emot Guds bud. Gud vill att vi skall följa Hans väg, medan Djävulen önskar att vi skall göra motsatsen. Denna strid mellan köttet och Anden pågår varje dag, varje minut, ja, varje sekund. Paulus beskriver denna kamp så här:
"Vad jag vill säga är detta: vandra i Anden, så kommer ni inte att göra vad köttet begär. Ty köttet söker det som är emot Anden och Anden söker det som är emot köttet. De två strider mot varandra för att hindra er att göra det ni vill. Men om ni leds av Anden, står ni inte under lagen (dess dom för synd, dvs. överträdelse av Tio Guds Bud).
Andens frukt däremot är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet, mildhet och självbehärskning. Sådant är lagen inte emot (bär man Andens frukt, lyder man Tio Guds Bud och står inte under lagens förkastelsedom för brott mot dessa bud!). De som tillhör Kristus Jesus har korsfäst sitt kött med dess lidelser och begär. Om vi har liv genom Anden, låt oss då även följa Anden" (Galaterbrevet 5:16-25).
Du och vi är skapta så, att vi skall fatta våra egna beslut under livet. Det centrum i hjärnan, där vi har förmågan till att välja, resonera och bedöma, är överordnat sinnescentra. När vi vet att det förhåller sig så, och använder viljan medvetet, kan vi fatta våra egna medvetna val, utan att sinnena, andra människor eller omgivningarna styr oss. Gud har danat oss så, men Han vill att vi skall samverka med Honom. Det är när vi lär känna Guds vilja, som vi fattar de bästa och riktiga besluten i livet. Vi kan be Gud om att hjälpa oss att välja efter Hans vilja. Det är då som vi förmår att stå emot Satans frestelser. Om vi gör själviska val utan att rådfråga Gud, träffar vi ofta tokiga val som vi sedan ångrar. Vår del är alltså att ställa viljan på Kristi sida, så att vår vilja blir ett med Guds vilja. När vi underkastar vår vilja Hans vilja, eftersom Hans väg är bäst, kommer den Helige Ande snart in i våra liv och verkar i oss till att vilja och handla efter Guds välbehag (Filipperbrevet 2:13). När vi väljer att inte följa jaget/egot, utan väljer att följa Guds vilja, förenas vi med den makt som är över alla makter. Vi erhåller en styrka från Gud, som håller oss fast vid Hans styrka, och vi kan därför leva ett nytt liv - trons liv.
Vilken hjälp står oss till buds i kampen mot Satans frestelser? Jo, vi har redan berört den, men tar här upp ytterligare detaljer:
Vid Sin himmelsfärd sade Jesus: "Men när den helige Ande kommer över er, skall ni få kraft och bli mina vittnen"… och vidare: "Men Hjälparen, den helige Ande, som Fadern skall sända er i mitt namn, han skall lära er allt och påminna er om allt vad jag har sagt er"… samt: "Men när han kommer, sanningens Ande, då skall han föra er in i hela sanningen"(Apostlagärningarna 1:8; Johannesevangeliet 14:26; 16:13). Den Helige Ande, en del av Gudomen, ger oss kraft till att vittna för Jesus. Han hjälper oss att förstå sanningen i Guds Ord och att leva enligt Guds vilja. På så sätt erhåller vi kraft till att segra över Satans frestelser, för det klarar vi inte i egen kraft.
Vissa menar att man skall rätta sin tro efter "magkänslan", och somliga säger att "envar blir salig på sin tro", men Bibeln säger att det är "en Herre, en tro, ett dop"(Efésierbrevet 4:5). Jesus, Skaparen, säger: "'Jag är vägen och sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig" (Johannesevangeliet 14:6). Var och en blir således inte salig på sin tro. Vi måste följa i Jesu fotspår. Denne är nämligen Vägen. Inte ta vägen via "magkänslan", utan den väg som Han har stakat ut, och den vägen finner vi genom att läsa Guds Ord. Det är så många åsikter och så många kyrkosamfund som bygger på vissa ideologier eller utvalda Bibelverser, men "sanningen", bestämd form i singularis, finner vi i Jesu liv, det Han sade, gjorde och stod för. Vi finner sanningen genom att studera Guds Ord, Bibeln. I den kretsar allt kring Jesus, Frälsaren. Det är heller ingen annan än Skaparen som har gett oss livet, och det är också genom Honom som vi fortsätter att existera (Kolosserbrevet 1:17). Det är ingen annan som kan ge oss en framtid och ett hopp _ som kan skänka oss evigt liv. Det är endast när vi tar emot Jesus Kristus i tro, och säger "ja" till Hans erbjudande om nåd och frälsning som vi kan bli frälsta. Det är detta beslut Du behöver fatta nu! Antingen väljer Du livet eller döden. Bibeln säger: "Ty syndens lön är döden, men Guds gåva är evigt liv i Kristus Jesus, vår Herre"(Romarbrevet 6:23).
Strax före sin död sade Israels ledare Josua till folket, att de måste välja vilken de skulle tjäna, antingen egyptiernas och amoriternas gudar eller Herren. Och så gav han detta vittnesbörd: "Men jag och mitt hus, vi vill tjäna HERREN" (Josua 24:15). Låt oss var och en fatta ett bestämt beslut om att följa Jesus Kristus nu! Då går vi från döden till livet, då har vi en verklig mening med livet, då har vi en framtid och ett hopp.
Att säga "ja" till Jesus betyder också att Han kommer att hjälpa oss med att avlägsna syndens börda ur våra liv. Jesus kom ju för att frälsa oss från synd (Matteusevangeliet 1:21). Du ser, så länge som vi har ouppklarad synd i våra liv, är vi slavar under synden. Bibeln säger: "Var och en som gör synd är syndens slav" (Johannesevangeliet 8:34). Då är vi bundna som i en lasso. Satan har oss i sitt grepp, och vi kan icke bli frälsta i det tillståndet, ty inget orent skall komma in i Guds rike (Uppenbarelseboken 21:27). I detta förtappade läge måste vi be Gud om befrielse. Det är endast Jesus som orkar befria oss. Han kan lösa syndens länkar, och det är när vi börjar att slita i syndens länkar för att frigöra oss som striden verkligen börjar. Allt eftersom samvetet väcks av den Helige Andes påverkan, kommer vi fortlöpande att inse syndens syndfullhet, dess makt, dess ondska, dess smärta, och vi kommer att betrakta den med avsky. Vi kommer att se att synden har skilt oss ifrån Gud, och att vi är i träldom under den Ondes makt. Ju häftigare vi kämpar för att frigöra oss, desto tydligare inser vi vår hjälplöshet. Våra motiv är orena och hjärtat är ondskefullt. Vi ser att våra liv har varit egenkära, och vi längtar efter förlåtelse, efter att bli renade och befriade. Hur kan vi så komma i samklang med Guds vilja?
Det vi behöver, är frid - Guds välsignelse, frid och kärlek. Den friden går ej att köpa med pengar, vi kan inte skaffa oss den med klokhet eller visdom. Vi kan aldrig vänta oss att vi skall tillägna oss den genom egna ansträngningar. Men Gud erbjuder Dig den som gåva, "utan pengar och för intet" (Jesaja 55:1). Den är Din, om Du bara räcker ut Din hand och tar emot den. "Kom, låt oss gå till rätta med varandra, säger HERREN. Om era synder än är blodröda, skall de bli snövita, om de än är döda som scharlakan, skall de bli vita som ull" (Jesaja 1:18). Om vår inställning är sådan, säger Jesus: "Jag skall ger er ett nytt hjärta och låta en ny ande komma in i er. Jag skall ta bort stenhjärtat ur er kropp och ge er ett hjärta av kött" (Hesekiel 36:26).
Poängen är, att synden måste bort. Vi måste lägga all vår synd på Jesus, så att Han kan sona vår synd - då kan vi bli frälsta. Detta illustreras sålunda: "Josua var klädd i orena kläder, där han stod inför ängeln. Och ängeln sade till dem som stod inför honom: 'Tag av honom de orena kläderna.' Sedan sade han till Josua: 'Se, jag har tagit din missgärning från dig, och jag skall klä dig i högtidskläder'" (Sakarja 3:3-4).
I motsatt fall: Den som inte bekänner sin synd, som är stolt och vägrar att ödmjuka sig inför Herren, honom/henne kan Gud icke förlåta, och syndens lön är döden. Synden måste avlägsnas, innan vi kan förklaras rättfärdiga.
I Lukas' evangeliums 15. kapitel framför Jesus tre liknelser om hur Han söker efter dem, som har kommit bort från Gud. I den sista liknelsen berättar Han om sonen som hade bett om att få sitt arv, och så for han hemifrån. Han slösade bort alla sina pengar och måste slutligen få mat genom att äta tillsammans med svin. Ja, det står att han gärna spisade grismaten. Efter en tid förstod han att detta ej innebar någon framtid. Han bestämde sig för att stå upp och gå tillbaka till sin far, och han omsatte sin önskan i praktiken. Han stod upp och gick hem. Då sonen fortfarande var långt borta, såg pappan honom. Han såg hans eländiga kläder, lortig och bedrövlig som han var. Fadern kände barmhärtighet mot honom, sprang emot honom, omfamnade och kysste honom. "Sonen sade till honom: Far, jag har syndat mot himlen och inför dig. Jag är inte längre värd att kallas din son. Men fadern sade till sina tjänare: Skynda er att ta fram den bästa dräkten och klä honom i den och sätt en ring på hans hand och skor på hans fötter! Och hämta den gödda kalven och slakta den, och låt oss äta och vara glada. Ty min son var död men har fått liv igen, han var förlorad men är återfunnen. Och festen började" (Lukasevangeliet 15:11-32).
Dräkten i berättelsen skall symbolisera Kristi rättfärdighets klädnad. Först måste han ta av sig de smutsiga kläderna, därefter fick han den nya dräkten på sig. På samma sätt får syndaren, när han omvänder sig och tar emot frälsningen i Jesus Kristus, Kristi rättfärdighets kappa, oförtjänt av nåd genom tro.
Därför lyder frågan: Önskar vi fortsätta att leva ett syndigt, omoraliskt och fördärvat liv - att livnära oss på andlig grismat - eller vill vi låta oss omfamnas av Gud, som tar emot varje ångrande syndare med glädje? Valet är Ditt! Valet är vårt! Men vi måste fatta ett beslut, det räcker inte bara att önska… och leva obeslutsam. Vi måste även handla! Vi måste bestämma oss för att "gå" till Jesus! För att ta emot Hans erbjudande om frälsning och evigt liv.
Under stridens hetta bör vi ta till oss några löften om Guds nåd: "Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet" (Första Johannesbrevet 1:9). "Den som döljer sina överträdelser går det ej väl, den som bekänner och överger dem får barmhärtighet" (Ordspråksboken 28:13). Som vi ser, ges frälsningen på villkor. Jesus har gjort allt för att frälsa oss, men det ankommer på Dig och oss att ta emot eller förkasta frälsningen. Då David insåg att han syndat, sade han: "'Jag har syndat mot HERREN'" (Andra Samuelsboken 12:13). Senare beskriver han händelsen så här: "Då uppenbarade jag min synd för dig, jag dolde inte min missgärning. Jag sade: 'Jag vill bekänna mina överträdelser för HERREN.' Då förlät du min syndaskuld. Sela" (Psaltaren 32:5). Sådan är Jesus, han förlåter alltid den som ångrar, bekänner och vänder om från sina felaktiga gärningar. När det är gjort, inträffar det något inombords. Paulus beskriver förändringen: "Alltså, om någon är i Kristus är han en ny skapelse. Det gamla är förbi, se, det nya har kommit" (Andra Korintierbrevet 5:17). Det sker en förvandling av ens sinne, eftersom den Helige Ande kommer in i livet. Denna förvandling och kraftkälla genom den Helige Ande behöver vi alla. Måtte vi alla ta emot detta erbjudande med glädje! Och det hastar, ty världen blir allt mer ogudaktig, och vi seglar med, såvida inte vi griper tag om Guds hand, och börjar vandringen med Honom nu!
Jesus säger i Fader Vår: "och förlåt oss våra skulder, såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro" (Matteusevangeliet 6:12). I Jakobsbrevet 5:16 heter det så här: "Bekänn alltså era synder för varandra och be för varandra så att ni blir botade." Detta säger oss att i fall en av oss har förorättat sin vän eller medmänniska, skall personen bekänna sitt fel för vederbörande, och han/hon bör villigt förlåta den felande. Om en av oss har gjort en synd av offentlig art, bör den bekännas offentligt. Personlig synd bör bekännas personlig för den drabbade. Den slutliga tillgivelsen får vi hos Gud genom Jesus Kristus. Vi måste lägga all vår synd på Jesus, så att Han kan sona den! Det är ytterst viktigt att hjärtat renas, för Jesus säger: "Saliga är de renhjärtade, de skall se Gud"(Matteusevangeliet 5:8). Och Johannes skriver: "Aldrig någonsin skall något orent komma in i den (den himmelska staden), och inte heller någon som handlar skändligt och lögnaktigt, utan endast de som är skrivna i livets bok som tillhör Lammet"(Uppenbarelseboken 21:27).
Hur kan vi nå så långt, att vi bekänner våra synder? Jo, det är den Helige Ande som ständigt kallar på oss till att ödmjuka oss inför Gud (Filipperbrevet 2:13). Då är det viktigt för oss att vi inte stretar emot. Vi måste ödmjuka oss, överge jaget och erkänna vår synd. Då tar Jesus vår synd på Sig. Vi blir rättfärdiggjorda, oförtjänt av nåd, genom tro. Fadern betraktar oss då som rättfärdiga, eftersom Jesu rättfärdighet har skrivits in på vårt konto. Profeten Jesaja beskriver vår benådning så här: "Jag gläder mig storligen i HERREN, min själ fröjdar sig i min Gud, ty han har klätt mig i frälsningens klädnad och svept in mig i rättfärdighetens mantel"(Jesaja 61:10). Paulus formulerar det hela sålunda: "Då vi alltså har förklarats rättfärdiga av tro, har vi frid med Gud genom vår Herre Jesus Kristus" (Romarbrevet 5:1). Detta beslut och denna erfarenhet kan vi icke hoppa över, om vi skall bli frälsta.
"Men åt alla som tog emot honom gav han rätt att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn" (Johannesevangeliet 1:12).
Käre vän, låt inte stolthet hindra Dig från att lägga fram all Din synd inför Jesus. Öppna Dig helt för Honom, håll ingenting tillbaka! Det är bättre att Du erkänner synden nu, än att alla de frälsta skall få lov att gå igenom Ditt liv och se Dina dolda och öppna synder när de frälsta kommer till himmelen och skall delta i domen över de ogudaktiga. Då skall de få se det som står nedtecknat i böckerna om de förlorade, och varför de ogudaktiga gått förtappade (Uppenbarelseboken 20:4). Vill Du det? Du ser, Du har inget att förlora genom att lägga all Din synd på Jesus. Du har i stället allt att vinna genom att göra det! "Den som kommer till mig", säger Jesus, "skall jag aldrig någonsin kasta ut" (Johannesevangeliet 6:37). Ingen synd, som Du verkligen ångrar, är för stor för Jesus att förlåta Dig. Han är alltid villig att förlåta oss. Men det är Du och vi som måste ödmjuka oss och erkänna vår synd. Gör det nu! Vänta inte. Gör gärna ett uppehåll i läsningen, tänk över Ditt liv. Knäpp händerna och ös ur Dig allt inför Jesus. Gör det i tro, utan att tvivla. Du kommer att bli lättad och fri _ fri ifrån syndens fjättrar, ty "om nu Sonen gör er fria, blir ni verkligen fria" (Johannesevangeliet 8:36). Gör det alltså, fatta beslutet nu!
När det är gjort, säger Jesus: "Min frid ger jag er. Inte ger jag er en sådan frid som världen ger" (Johannesevangeliet 14:27). Denna frid behöver vi alla! Den kan icke världen ge, bara Jesus förmår det.
Bibeln säger: "Den som tror och blir döpt skall bli frälst" (Markusevangeliet 16:16). "Alltså kommer tron av predikan och predikan i kraft av Kristi ord" (Romarbrevet 10:17). Även om vi ej ser Jesus, måste vi tro på Honom som vår tidsräkning utgår ifrån. Hela Bibeln har Jesus Kristus som knutpunkt. Det är blott genom Honom, som vi kan bli frälsta. Även om vi inte ser Honom i dag, har Han uppenbarat Sig genom Guds Ord. Alltså: "Tron är en övertygelse om det man hoppas, en visshet om det man inte ser" (Hebréerbrevet 11:1). Det är Jesus Kristus - den ende, som kan frälsa ifrån synd - som vi skall tro på. Jesus säger Själv: "'Jag är vägen och sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig" (Johannesevangeliet 14:6). Och Johannes skriver: "Hos ingen annan finns frälsningen. Inte heller finns det under himlen något annat namn, som givits åt människor, genom vilket vi blir frälsta'" (Apostlagärningarna 4:12). Varken Buddah, Muhammad eller påven kan frälsa oss. De var, respektive är, felande, skapta varelser. Det är endast Skaparen, Jesus Kristus, som har levat ett liv utan att synda, och som fullt ut förmår att frälsa alla som kommer till Honom i tro. Tror Du på det? Tänker Du helt och fullt bestämma Dig för att tro på Jesus Kristus, och följa Honom, vara lydig mot Honom och det Han har visat i Bibeln, inbegripande den trygghetens lag vi finner i Tio Guds Bud - kosta vad det kosta vill - då är nästa steg förberedelse för dop.
Tro och gärningar hör ihop. Jakob uttrycker det sålunda: "Nu säger kanske någon: 'Du har tro.' - Ja, men jag har också gärningar. Visa mig din tro utan gärningar, så skalljag visa dig min tro genom gärningar. … Liksom kroppen utan ande är död, så är tron utan gärningar död"(Jakobsbrevet 2:18-26).
Paulus säger så här: "Ty av nåden är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det, inte på grund av gärningar, för att ingen skall berömma sig. Ty hans verk är vi, skapade i Kristus Jesus till goda gärningar, som Gud har förberett, så att vi skall vandra i dem" (Efésierbrevet 2:8-10). För den som har tagit emot Jesus Kristus som sin personlige Frälsare, är det naturligt att visa sin tro genom sina gärningar. Dopet är en sådan troshandling.
Själva ordet "dop" kommer från grekiskans "baptismo", som användes inom smedyrket. Det betyder att man sänker ned, doppar, ett föremål i vattnet, så att vattnet täcker föremålet. I fall smeden hade tillverkat en järnstång med visst utseende, och han ville att järnstången skulle härdas med detta utseende, sänkte han ned järnstången i vattnet och lät vattnet täcka järnstången. På samma sätt skall den, som blir döpt, begravas i vattnet, så att vattnet täcker personen. I dopet visar Du symboliskt att Du godtar att Jesus dog för Dig, blev begravd och återuppstod ur graven. Dopet är också en bild på det som har ägt rum inne i Dig, att Du har begravt synderna/lagt all Din synd på Jesus, så att Han tillåts sona Din synd _ och så står Du upp till ett nytt liv med Kristus.
Följande Skriftställe bevisar att det förhåller sig så: "Eller vet ni inte att vi alla som har blivit döpta till Kristus Jesus har blivit döpta till hans död? Vi är alltså genom dopet till döden begravda med honom, för att också vi skall leva det nya livet" (Romarbrevet 6:3-4).
Bibeln kallar också dopet för "ett rent samvetes bekännelse till Gud". Det står skrivet: "Efter denna förebild frälser dopet nu också er. Det innebär inte att kroppen renas från smuts utan är ett rent samvetes bekännelse till Gud genom Jesu Kristi uppståndelse" (Första Petrusbrevet 3:21). Om vi i vardagslivet skall ingå en pakt (ett avtal) med någon, är det alltid viktigt att veta vad avtalet går ut på innan vi undertecknar det. Likadant förhåller det sig med dophandlingen. Före dopet är det väsentligt att unna sig mycken tid med Guds Ord och bön för att bättre lära känna innehållet i pakten. Detta är också en av anledningarna till att man talar om "trons dop" eller "vuxendop". Inför dopet måste vi fatta ett väl övervägt beslut _ ett val om att låta Gud förvandla oss och be om kraft till att följa Jesus hela vägen (Första Petrusbrevet 2:21). Dopet skall vara ett yttre tecken på den förvandling, som redan skett i vårt inre.
Som vi redan har sett, skall ingen döpas utan egen tro. Ett litet spädbarn som har fått några droppar vatten på huvudet _ av prästen _ har ej genomgått Bibelns dop. Barnet har ännu inte övat upp sina sinnen till att förstå vad som är rätt och fel (Hebréerbrevet 5:13-14). Det har ännu inte förstått budskapet om Jesus Kristus som Frälsare från synd. Därför kan spädbarnet inte äga en personlig tro på Honom. Efter som Bibeln säger att "den som tror och blir döpt skall bli frälst" (Markusevangeliet 16:16), och att tron kommer "av predikan" av Guds Ord (Romarbrevet 10:17), måste dopet först ske efter det att vederbörande kommit till tro på Jesus Kristus. Spädbarnsbestänkning är därför inget dop, utan en av människor framtagen tradition som ser vacker ut. Därför bör alla troende, som har genomgått denna bestänkelse/"dop" som barn, genomgå Bibelns dop.
Konfirmationen infördes av Katolska Kyrkan på 1200-talet. Det har visat sig att väldigt få som blir konfirmerade (ordet "konfirmation" betyder "bekräftad" och innebär en bevis för, ett "kvitto", på deras upptagande som församlingsmedlemmar genom "spädbarnsdopet") tror på Jesus Kristus som sin personlige Frälsare. Detta avslöjar att denna ordningen ej håller måttet. Dessutom sade Jesus i Sitt avskedstal till lärjungarna, att de skulle förkunna allt det som Jesus befallt dem (och oss) (Matteusevangeliet 28:18-20), och "barndop" samt konfirmation är inget, som Jesus har befallt oss att utföra. De är obibliska traditioner.
Vi har många exempel på dop i Bibeln. Då Filippus förkunnade evangeliet om Jesus till den etiopiske hovmannen, sade hovmannen till Filippus: "'Se, här finns vatten. Vad hindrar att jag blir döpt?' Filippus sade till honom: 'Om du tror av hela ditt hjärta, kan de ske.' Hovmannen svarade: 'Jag tror att Jesus Kristus är Guds Son.' Han befallde att vagnen skulle stanna, och både Filippus och hovmannen steg ner i vattnet och Filippus döpte honom"(Apostlagärningarna 8:26-38).
Då Filippus förkunnade budskapet i Samaria, var det många som tog emot budskapet. Bibeln berättar också om utfallet av Filippus' förkunnelse, nämligen: "Men när de nu trodde på Filippus som predikade evangelium om Guds rike och Jesu Kristi namn, döptes de, både män och kvinnor" (Apostlagärningarna 8:12).
Strax efter Pingstdagen trädde Petrus och de andra apostlarna fram och sade: "Därför skall hela Israels folk veta att denne Jesus som ni korsfäste, honom har Gud gjort både till Herre och Messias.' När de hörde detta, högg det till i hjärtat på dem, och de frågade Petrus och de andra apostlarna: 'Bröder, vad skall vi göra?' Petrus svarade dem: 'Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att era synder blir förlåtna. Då skall ni få den helige Ande som gåva" (Apostlagärningarna 2:36-38).
Då Johannes Döparen framträdde i ödemarken, ropade han till folket: "'Omvänd er, ty himmelriket är nära'… och de bekände sina synder och döptes av honom i floden Jordan" (Matteusevangeliet 3:2, 6). Vi ser att erkännande och bekännande av synd, samt att den enskilde i tro tar emot budskapet om Jesus Kristus som Frälsare, föregår dopet.
Bibeln säger att det är "en Herre, en tro, ett dop" (Efésierbrevet 4:5). Således är Bibelns dop trons dop, där den troende begravs i vattnet och står upp till nytt liv med Kristus. Om Du ej genomgått detta dop, bör Du följa i Jesu fotspår. Han döptes i Jordanfloden, trots att Han inte behövde döpas, men Han gjorde det som förebild åt oss, för att vi skall vandra i Hans fotspår (Matteusevangeliet 3:1-17; Första Petrus brevet 2:21).
Käre vän, Bibeln gör det helt klart att Jesu dop, Bibelns dop, trons dop är av väsentlig betydelse. Bibeln säger: "Den som tror och blir döpt skall bli frälst" (Markusevangeliet 16:16). När vi har tagit emot Jesu tro _ den tro som Jesus hade _ är vi klara för dop. I Jakobsbrevet 4:17 står det att "Den som vet att göra det goda men inte gör det, han syndar." Detta gäller också med avseende på dopet. Om Du utifrån Guds Ord har sett att trons dop är rätt, och icke är döpt på det sättet, bör Du kontakta en förkunnare/pastor som predikar Jesu tro, så att det låter sig göras. Jesus sade några tankeväckande ord till Nikodemus: "'Amen, amen säger jag dig: Den som inte blir född av vatten och Ande kan inte komma in i Guds rike" (Johannesevangeliet 3:3-6). Denna berättelse förklarar dessutom att det är den Helige Ande som fortlöpande kallar på oss till att säga "ja" till Jesus och följa Honom. Jesus åskådliggör det så här: "Vinden blåser vart den vill, och du hör dess sus, men du vet inte varifrån den kommer eller vart den far. Så är det med var och en som är född av Anden" (Johannesevangeliet 3:8).
Den Helige Andes verkan på mänskohjärtat går att jämföra med vinden _ den är osynlig, men effekterna går att tydligt se och märka. Den pånyttfödande kraft som ingen människa kan se, frambringar likväl nytt liv i själen; den skapar en ny människa till Guds avbild. Låt oss öppna oss för Guds kraft i våra liv. Då blir våra liv helt förändrade. Då blir vi tjänare i stället för härskare, då blir vi barmhärtiga i stället för avvisande, då blir vi kärleksfulla i stället för hatiska, då blir vi vänliga i stället för krigiska … och så kunde vi fortsätta. Sådan är den Helige Ande, Han verkar i oss för att vi skall vilja och handla efter Guds välbehag (Filipperbrevet 2:13). Käre vän, stå icke emot den Helige Ande, utan inbjud Honom till att komma in i Ditt liv. Då kommer alla människor att se att något omvälvande, något fantastiskt fint har skett med Ditt liv. Det är så vi blir goda vittnen för Jesus.
När vi har bestämt oss för att följa Jesus och genomgå Bibelns dop, skall vi fortsätta livet i och med Kristus. I det sammanhanget skall vi vara på det klara med att vi har en fiende, Satan, som försöker att fresta oss till att göra det som är fel. Med mindre vi har en fast förbindelse till Kristus, kommer vi att ge efter för frestelse. Jakob skriver så här: "Salig är den som håller ut i prövningen, ty när han har bestått sitt prov skall han få livets krona, som Gud har lovat dem som älskar honom. Ingen som frestas skall säga: 'Det är Gud som frestar mig' Ty Gud frestas inte av det onda och frestar inte heller någon. Var och en som frestas, dras och lockas av sitt eget begär. När så begäret har blivit havande föder det synd, och när synden är fullmogen föder den död" (Jakobsbrevet 1:12-15).
Vi har tidigare skrivit om kampen mellan köttet och Anden. Köttet är en del av oss. Satan frestar oss genom våra sinnen, men vi skall helt sonika inte låta köttet styra. Vi måste lyda Guds röst, Hans råd och vägledning. Skaparen vet vad som är bäst för Sina skapade varelser, och Han har ordnat Sina Tio Bud för att vi skall få det gott med Gud och med varandra. De tio korta buden bör vi alla lära oss, såsom de står skrivna i Andra Moseboken 20:3-17. När vi är i samklang med Guds bud, är vi i harmoni med Honom som har ordnat dem _ för vår skull. överge jaget, att fullständigt välja att följa Guds vilja, att ikläda sig sann ödmjukhet, samt att uppvisa kärlek, vänlighet och andra goda "frukter" är något som vi ej klarar av i egen kraft. Men med Guds kraft i våra liv kan vi vara segervinnare även härvidlag. Kristi heliga liv och karaktär är ett passande exempel på hur vi kan segra över jaget. Hans tillit till Sin himmelske Fader var obegränsad. Hans lydnad och överlåtelse var förbehållslös och fullkomlig. Han kom ej för att bli tjänad, utan för att tjäna andra. Han kom ej för att göra Sin egen vilja, utan Hans vilja, som skickade hit Honom. I allt underordnade Han Sig Honom, som dömer rättfärdigt. Jesus sade: "Jag kan inte göra något av mig själv" (Johannesevangeliet 5:30).
Gud kan ge Sina tjänare all den styrka som de behöver, liksom klokhet i varje läge. Han uppfyller de högsta förväntningar hos dem, som sätter sin lit till Honom.
Vi skall nu ta några exempel från naturen, för att åskådliggöra mognaden som kristen.
När vi planterar, sker det en stadig tillväxt, bara fröet har nog mycket vatten, värme och solsken. Fröets spirande betecknar början till andligt liv, och plantans utveckling är en vacker bild på kristenlivets växt. Det är med den kristnes liv, som det är med naturen: Liv fordrar tillväxt. Antingen växer eller dör plantan. Liksom plantan hela tiden växer stillsamt, utan att man lägger märke till det, försiggår utvecklingen i livet som kristen. Våra liv kan vara fullkomliga på varje steg i utvecklingen, men om Guds avsikt med oss skall kunna uppfyllas, måste vi ständigt göra framsteg. Helgelsen pågår under hela livet. Eftersom vi bjuds många tillfällen, kommer vi att skörda erfarenheter och öka på våra kunskaper. Vi kommer att få styrka till att bära ansvar, och mogna i förhållande till uppgifterna, som möter oss.
Vi skall så se närmare på det kristna växandet. Precis som i fallet med plantan, sker det en gradvis tillväxt och utveckling. Plantan växer genom att suga upp den näring, som Gud har tillhandahållit. Den sänder sina rötter ned i jorden. Solen skiner på den, och den uppfriskas av daggen och regnet. Den mottar luftens livgivande ämnen. Så skall den kristne också växa i samverkan med Gud. I det att vi inser vår hjälplöshet, skall vi utnyttja alla de möjligheter som ges oss till att vinna en djupare erfarenhet. Liksom plantan fäster rötterna i jorden, skall vi rotfästas i Kristus. Liksom plantan erhåller solsken, dagg och regn, skall vi motta den Helige Ande i sinnet.
Med några få ord beskriver Bibeln Jesu uppväxt så här: "Och pojken växte till och fylldes av kraft och vishet, och Guds välbehag vilade över honom. … Och Jesus växte till i vishet, i ålder och välbehag inför Gud och människor" (Lukasevangeliet 2:40, 52). Den vise mannen Salomo säger något om, vad vishet är: "Min son, om du tar emot mina ord och gömmer mina bud inom dig, så att du låter ditt öra ta vara på visheten och böjer ditt hjärta till klokheten, ja, om du ropar efter insikt och höjer din röst för att kalla på klokheten, om du söker efter den som efter silver och letar efter den som efter en skatt, då skall du förstå HERRENS fruktan och finna kunskapen om Gud. Ty det är HERREN som ger vishet, från hans mun kommer kunskap och förstånd" (Ordspråksboken 2:1-6). Jesus hade fått sin visdom från Guds Ord. Det är också viktigt för oss att vi ägnar tid dagligen åt att söka Gud i bön och i studiet av Hans Ord. Detta kommer att öka vår kunskap om Gud, och det är en stor styrka för oss i kristenlivet.
I Bibeln finner vi även en fin illustration på hur vi kan vara förenade med Kristus. Hör Kristi egna ord: "Förbli i mig, så förblir jag i er. Liksom grenen inte kan bära frukt av sig själv, utan endast om den förblir i vinstocken, så kan inte heller ni det, om ni inte förblir i mig. Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon förblir i mig och jag i honom, bär han rik frukt, ty utan mig kan ni ingenting göra" (Johannesevangeliet 15:4-5).
Precis som att grenen ej kan växa och bära frukt, när den är skild från stammen, kan vi ej heller leva till Guds ära utan Kristus. Vi vet hur det går med grenen, om vi hugger bort den - den dör. Detsamma drabbar oss, med mindre vi äger en ständig förbindelse med Kristus - eljest dör vårt andliga liv. Då saknar vi den nödvändiga kraften för att motstå frestelse eller till att växa i nåd och helighet. Men när vi förblir i Kristus, kan vi blomstra och trivas. Drar vi näring av Honom, kommer vi icke att vissna eller bli ofruktbara. I stället blir vi som ett träd planterat vid ett rinnande vatten. Det är många som tagit emot frälsningen i Jesus Kristus, som sedan försöker att leva rättfärdigt genom sina egna ansträngningar. Alla dylika ansträngningar är emellertid förgäves. Vi läste ju för några sekunder sedan de här orden ur Jesu egen mun: "utan mig kan ni ingenting göra." Vår tillväxt i nåden, vår glädje, och det goda som vi förmår att uträtta, är alltihop beroende av föreningen med Kristus. Det är genom gemenskapen med Honom varje dag, varje timme, ja, varje sekund - genom att förbli i Honom - som det går att växa till i nåden. Han skall inte bara vara med oss på morgonen, utan hela tiden. Då kommer vi att växa som ett frö, och slutligen bli ett moget korn, som är klart att höstas - vid Jesu återkomst (Uppenbarelseboken 14:13-15; Första Tessalonikerbrevet 4:15-17).
Du kanske undrar: "Hur kan jag förbli i Kristus?" På samma sätt som Du tog emot Honom. Bibeln säger: "Liksom ni tog emot Kristus Jesus som Herren, så lev i honom" (Kolosserbrevet 2:6). Vidare: "Min rättfärdige skall leva av tro" (Hebréerbrevet 10:38). Du överlämnade Dig till Gud för att endast tillhöra Honom, för att tjäna och lyda Honom, och Du tog emot Honom som Din Frälsare. Du förmådde icke att själv sona Dina synder eller förändra Ditt hjärta, Jesus uträttade det åt Dig. Och Du tog emot försoningen i tro. Genom tro blev Du Kristi egendom, och genom tro skall Du växa upp till Honom genom att ge och ta. Du måste ge allt; Ditt hjärta, Din vilja, Din tjänst, överlåta Dig helt till Honom för att lyda alla Hans bud. Och Du måste ta emot allt; ta emot Kristus, all välsignelses fullhet. Låt Honom bo i Ditt hjärta och vara Din styrka, Din rättfärdighet, Din evige hjälpare, så att Du kan få kraft till att leva i lydnad.
Jesus säger: "Om ni älskar mig, håller ni fast vid mina bud" (Johannesevangeliet 14:15). Johannes, kärlekens apostel, skriver så här: "När vi älskar Gud och håller hans bud, då vet vi att vi älskar Guds barn. Detta är kärleken till Gud: att vi håller hans bud. Och hans bud är inte tunga"(Första Johannesbrevet 5:2-3). Många säger att detta skulle vara "lagträldomsförkunnelse". Men detta är biblisk förkunnelse. Om vi krampaktigt - i egen kraft - försöker att hålla Guds bud, ja, då blir vi lagträlar. Men när vi har sett vad Jesus har gjort för att frälsa oss, får vi lust till att följa de tio enkla bud som Gud har ordnat åt oss, såsom de är upptecknade i Andra Moseboken 20:3-17. Tror Du på det? Tror Du att Jesus är starkare, än Satan? Tror Du att när Jesus säger: "'Jag har fått all makt i himlen och på jorden" (Matteusevangeliet 28:18), då kommer Han att skänka oss kraften? Strax före Sin himmelsfärd sade Jesus till lärjungarna: "Men när den helige Ande kommer över er, skall ni få kraft och bli mina vittnen i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns'" (Apostlagärningarna 1:8). Paulus formulerar det sålunda: "Ingen annan frestelse har drabbat er än vad människor får möta. Gud är trofast, han skall inte tillåta att ni frestas över er förmåga, utan när frestelsen kommer, skall han också bereda en utväg, så att ni kan härda ut" (Första Korintierbrevet 10:13). Petrus och apostlarna sade: "Vi är vittnen till detta, vi och den helige Ande, som Gud har gett åt dem som lyder honom'" (Apostlagärningarna 5:32). Jesus sade i Bergspredikan: "Inte skall var och en som säger 'Herre, Herre' till mig komma in i himmelriket, utan den som gör min himmelske Faders vilja" (Matteusevangeliet 7:21). Och vidare: "Och när han hade fullkomnats, blev han upphovet till evig frälsning för alla som lyder honom" (Hebréerbrevet 5:9). Dessa texter säger oss att Gud har lovat den Helige Ande åt alla dem som lyder Honom och gör Hans vilja, och det är Gud som bestämmer vem Han skall ge Sin Ande till! Tänk vilken kraftkälla människorna har, som samarbetar med Gud!
På Pingstdagen uppfylldes lärjungarna på ett särskilt sätt av den Helige Ande. De förkunnade evangeliet med stor kraft, och Guds rike växte explosionsartat. Under den yttersta tiden skall Guds folk på nytt uppfyllas påtagligt av den Helige Ande. Då kommer förkunnandet av de tre änglarnas budskap, och i synnerhet det tredje (Uppenbarelseboken 14:12), att åtföljas av budskapet om att dra ut ur Babylon (Uppenbarelseboken 18:4). Det är nu som vi förbereder oss på att ta emot detta "senregn" från den Helige Ande. Det är nu som vi måste ödmjuka oss inför Gud, bekänna vår synd och ställa oss helt på Jesu sida, så att vi kan erhålla denna särskilda välsignelse, och ta del i det avslutande verket. Om vi inte bestämmer oss för att följa Jesus i allt, kommer den Helige Ande att falla på människor runt omkring oss, fast inte på oss.
Tidigare i denna text har vi sett att Jesus är rättfärdig, och att alla de som tar emot Jesus Kristus som Frälsare i tro, blir tillräknade Hans rättfärdighet. Men vi har nu också sett att vi - genom den Helige Andes kraft - kommer att göra rättfärdighet. Vi skall nu läsa några Bibelverser till angående detta. Paulus skriver så här: "utan tar emot den som fruktar honom och gör det som är rätt, vilket folk han än tillhör" (Apostlagärningarna 10:35). Litet längre fram i Bibeln upprepar Paulus denna sanning sålunda: "Det är inte lagens hörare som blir rättfärdiga inför Gud, utan lagens görare skall förklaras rättfärdiga" (Romarbrevet 2:13). Johannes skriver följande: "Kära barn, låt ingen föra er vilse. Den som gör det rätta är rättfärdig liksom han är rättfärdig" (Första Johannesbrevet 3:7). Dessutom: "Den som är född av Gud gör inte synd, ty Guds säd förblir i honom. Han kan inte synda, eftersom han är född av Gud" (Första Johannesbrevet 3:9). Jesu förklarade för Nikodemus: "Den som inte blir född av vatten och Ande kan inte komma in i Guds rike" (Johannesevangeliet 3:5).
Det är den Helige Ande som hjälper oss att leva rättfärdigt, och vi har ingenting att skryta med. Vi har Honom att tacka för allt. Men vi kan inte komma in i Guds rike utan att få Jesu rättfärdighet, oförtjänt av nåd genom tro. Konsekvensen av att ta emot Jesu rättfärdighet, är att den Helige Ande tar Sin boning i oss, och Han hjälper oss att utöva rättfärdighet. Han hjälper oss att hålla Guds bud. En av de sista verserna i Bibeln lyder så här: "Saliga är de som gör hans bud, så att de kan få rätt till livets träd och genom portarna komma in i staden" (Uppenbarelseboken 22:14, norska Bibeln). Dessa verser talar för sig själva. Tron skall visas genom gärningar. Om detta skriver Jakob: "Liksom kroppen utan ande är död, så är tron utan gärningar död" (Jakobsbrevet 2:26).
Det står följande om dem, som blir frälsta i den sista tiden strax före Jesu återkomst: "'Dessa är de som kommer ur den stora nöden, och de har tvättat sina kläder och gjort dem vita i Lammets (Kristi) blod" (Uppenbarelseboken 7:14). Och vidare: "Låt oss vara glada och jubla och ge honom äran. Ty Lammets bröllop har kommit, och hans brud har gjort sig redo. Åt henne har givits att klä sig i skinande, rent linnetyg.'" (Uppenbarelseboken 19:7-8).
Då Johannes predikade om omvändelse och dop, sade han till dem som trodde sig äga stor lärdom från Gud: "Bär då sådan frukt som hör till omvändelsen" (Matteusevangeliet 3:8). Jesus vill att vi inte bara skall vara ordets hörare, utan även dess görare (Jakobsbrevet 1:22). Med den Helige Ande i våra liv, får vi kraft till att vara kärleksfulla, vänliga, hövliga, hjälpsamma, tacksamma, barmhärtiga, osv. Andens frukt märks då i våra liv. Våra karaktärer omskapas gradvis efter Jesu liv. Vi blir då allt mera lika Honom till sättet. Då är vi inne på helgelsens väg, och Jesus har gett oss ett exempel, för att vi skall följa i Hans fotspår (Första Petrusbrevet 2:21).
Kristus ställer höga krav på oss, men i Hans kraft kan vi stegvis blir mera lika Honom. Vi kan vara fullkomnade i vår sfär, men ändå finns det utrymme för tillväxt (Matteusevangeliet 5:48). Petrus säger detta: "Som lydnadens barn skall ni inte styras av de begär som ni tidigare levde i när ni ännu var okunniga. Nej, liksom han som har kallat er är helig, skall ni föra ett alltigenom helgat liv. Det står skrivet: Ni skall vara heliga, ty jag är helig" (Första Petrusbrevet 1:14-16).
Strax före Israels folks intåg i löftets land, Kaanan, sade Josua till folket: "'Helga er, för i morgon skall HERREN göra under bland er'" (Josua 3:5). Tidens tecken visar med all tydlighet att Jesus Kristus, världens Frälsare, snart kommer igen. Vi står därför vid gränsen till det himmelska Kaanan, och vi uppmanas på samma sätt att helga oss, ty vi skall möta herrarnas Herre och konungarnas Konung. Vi förmår icke att helga oss själva, men när vi dagligen överlåter oss till Gud, och den Helige Ande verkar i oss, så att vi lever i endräkt med Hans vilja, då helgar vi oss åt Gud. Det är så uppenbart att vi måste ha rena hjärtan, för att få skåda Gud. Petrus uttrycker sig så här: "Men nya himlar och en ny jord där rättfärdighet bor, väntar vi på efter hans löfte. Därför, mina älskade, eftersom ni väntar på detta, gör allt ni kan för att leva i frid, rena och oförvitliga inför honom" (Andra Petrusbrevet 3:13-14). I Bergspredikan yttrar Jesus: "Saliga är de renhjärtade, de skall se Gud" (Matteusevangeliet 5:8).
Men innan Jesus kommer igen, har vi en strid att utkämpa. Det är tydligt att vi är i krig, i ett andligt krig. Det är ett krig mellan köttet och Anden, mellan Satan och Gud. Denna kamp visar sig i både psykisk och andlig krigföring. Bibeln beskriver detta evig så här:
1. "Ty även om vi lever här i världen, strider vi inte på världens sätt. De vapen vi strider med är inte svaga utan har makt inför Gud att bryta ner fästen. Ja, vi bryter ner tankebyggnader och allt högt som reser sig upp mot kunskapen om Gud. Och vi gör varje tanke till en lydig fånge hos Kristus" (Andra Korintierbrevet 10:3-5). listiga angrepp. Ty vi strider inte mot kött och blod utan mot furstar och väldigheter och världshärskare här i mörkret, mot ondskans andemakter i himlarna. Tag därför på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot på den onda dagen och behålla fältet, sedan ni fullgjort allt. Stå alltså fasta, spänn på er sanningen som bälte kring era höfter och kläd er i rättfärdighetens pansar och sätt som skor på era fötter den beredskap som fridens evangelium ger. Tag dessutom trons sköld. Med den kan ni släcka den ondes alla brinnande pilar. Tag emot frälsningens hjälm och Andens svärd som är Guds ord. Gör detta under ständig åkallan och bön och bed alltid i Anden" (Efésierbrevet 6:11-18).
3. "I sitt raseri mot kvinnan gick draken bort för att strida mot de övriga av hennes barn, mot dem som lyder Guds bud och håller fast vid Jesu vittnesbörd" (Uppenbarelseboken 12:17). (Beteckningen "kvinnan" är här en sinnebild på Guds folk/Hans församling/Jesu efterföljare. Andra Korintierbrevet 11:2.)
4. Kännetecknet på dem, som kommer att lyda Gud - i striden för att undvika "vilddjurets märke" - under ändens tid, är detta: "I detta visar sig de heligas uthållighet: de håller fast vid Guds bud och tron på Jesus'" (Uppenbarelseboken 14:12).
5. Det sista krig som kommer att utkämpas på denna jord är det stora kriget vid Harmagedon. Det är ett andligt krig. De som ställer sig på Jesu sida, kommer att - medelst Jesu nåd och den Helige Andes hjälp - vara rädda om sina kläder. De har erhållit - och behåller Jesu rättfärdighets klädnad. De som ej har fått denna dräkt, kommer att gå omkring nakna och få skämmas. Det står skrivet: "'Se, jag kommer som en tjuv. Salig är den som vakar och bevarar sina kläder, så att han inte går naken och man ser hans kön'"(Uppenbarelseboken 16:13-17).
6. I Bibelns sista bok, Uppenbarelseboken, fick Johannes i en syn skåda den segrande skaran, dem som levde strax före Jesu återkomst. De stod nu frälsta hemma i Guds rike. De hade stridit och vunnit seger över vilddjuret, dess bild, märke och namns tal. Det står skrivet: "Och jag såg liksom ett glashav blandat med eld, och på glashavet såg jag dem stå som hade vunnit seger över vilddjuret och dess bild och dess namns tal. De har Guds harpor i händerna" (Uppenbarelseboken 15:2).
7. Bibeln beskriver karaktärsdragen hos den sista, segrande skaran: "Och jag såg, och se: Lammet stod på Sions berg och med Lammet etthundrafyrtiofyra tusen som hade hans namn och hans Faders namn skrivna på sina pannor. Och från himlen hörde jag en röst som bruset av stora vatten och dånet av en stark åska. Och det ljud jag hörde var som när harpospelare spelar på sina harpor. De sjöng en ny sång inför tronen och inför de fyra väsendena och de äldste. Och ingen kunde lära sig den sången utom de etthundrafyrtiofyra tusen, de som är friköpta från jorden. Det är de som inte har befläckat sig med kvinnor. De är jungfrur, dessa som följer Lammet vart det än går. De är friköpta från människorna som en förstlingsfrukt åt Gud och Lammet. I deras mun har det inte funnits någon lögn. De är fläckfria [inför Guds tron]" (Uppenbarelseboken 14:1-5, tillägget inom hakparenteser från den norska Bibeln).
Uppenbarligen kommer en återstod av Guds folk att frälsas till slut (Jesaja 10:20-22; Mika 2:12; Uppenbarelseboken 12:17; Romarbrevet 11:5; 9:27). Bibeln säger alltså att det är de som håller ut, som håller Guds bud och har Jesu tro (Uppenbarelseboken 14:12). Det hjärtrannsakande spörsmålet ställs då till Dig: Håller Du - med Guds nåd och bistånd - fast vid Gud bud och Jesu tro? Frälsningen är personlig. Vi blir frälsta eller går förlorade som enskilda, inte som blockbildningar/församlingar. Med mindre Du har överlåtit Ditt liv fullständigt till Jesus nu, lyder Kristi inbjudan till Dig: "Se, jag står vid dörren och klappar på. Om någon hör min röst och öppnar dörren, skall jag gå int till honom och hålla måltid med honom och han med mig. Den som segrar skall få sitt hos mig på min tron, liksom jag själv har segrat och sitter hos min Fader på hans tron" (Uppenbarelseboken 3:20-21). Jesus har segrat. Vi kan också bli segervinnare genom att ta emot den frälsning, som Han har åstadkommit åt Dig och oss. Bestäm Dig för att ta emot detta erbjudande nu! I dag är nådens dag, i dag är frälsningens dag! Vi vet inte vad som kommer att ske med oss i morgon. I dag är frälsningens dag! Ju mer och ju längre vi står emot Jesu kärleksfulla inbjudan om att bli fria ifrån syndens band, desto svårare blir det att fatta ett bestämt beslut för Kristus. Därför gäller uppmaningen till Paulus även Dig: "Och nu, varför tvekar du? Stå upp och låt dig döpas och tvättas ren från dina synder och åkalla hans namn" (Apostlagärningarna 22:16).
Det sista andliga kriget framställs också som Harmagedonkriget. I berättelsen härom visas det klart, vilka som står på respektive sidor: Alla jordens fördärvade makter - beskrivna som draken, vilddjuret och den falske profeten - står på ena sidan, och Kristus - och de som äger Kristi rättfärdighets klädnad - står på den andra (Uppenbarelseboken 16:12-16). Samma bild finner vi i nästa kapitel, där hela världens fördärvskrafter - som står emot Tio Guds Bud från Andra Moseboken 20:3-17 - strider mot Kristus och Hans anhängare (Uppenbarelseboken 17:14).
Måtte Du och vi vara ibland dem som trofast följer Lammet (Kristus) varthän Han går, då kan vi tillsammans med alla de frälsta från alla tidsåldrar snart uppleva att Jesus Kristus, världens Frälsare, kommer igen på himmelens skyar (Johannesevangeliet 14:1-3; Uppenbarelseboken 1:7; Första Tessalonikerbrevet 4:15-17; Första Korintierbrevet 15:51-54). Då kommer vi att sträcka händerna mot Frälsaren och utbryta: "Se, här är vår Gud! Honom väntade vi på, han skall frälsa oss. Ja, här är HERREN som vi väntade på. Låt oss vara glada och fröjdas över hans frälsning" (Jesaja 25:9).
När vi har upptäckt vad Jesus har gjort för att frälsa oss, och vi har upplevt vilket rikt liv vi har i Kristus, ja, då får vi lust till att dela denna glädje och det goda budskapet med andra. Ingen sann kristen vill hålla detta ljus för sig själv. Befallningen lyder från arbetsgivaren själv, Jesus Kristus: "'Jag har fått all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn och lär dem att hålla allt vad jag har befallt er. Och se, jag är med er alla dagar intill tidens slut'" (Matteusevangeliet 28:18-20). Vi blir alltså väldigt starkt uppmanade till att ge frälsningens budskap till alla vi kommer i beröring med. Jesus, som Själv är världens ljus (Johannesevangeliet 8:12), illustrerar det så här: "Ni är världens ljus. Inte kan en stad döljas, som ligger på ett berg. Inte heller tänder man ett ljus och sätter det under skäppan, utan man sätter det på ljushållaren, så att det lyser för alla i huset. Låt på samma sätt ert ljus lysa för människorna, så att de ser era goda gärningar och prisar er Fader i himlen" (Matteusevangeliet 5:14-16).
Eftersom vi lever i ändens tid, har vi ett särskilt budskap att förmedla till folk. Det budskapet finner vi i Uppenbarelsebokens 14. kapitel, verserna 6-12, och i kapitel 18, vers 4. Det är ett frälsnings- och varningsbudskap, som skall förkunnas för alla nationer och folk. Ett budskap för vår tid. Gud kommer att se till att detta budskap kommer ut, och många människor som blivit smittade av Jesu kärlek, är redan i full gång med att sprida budskapet till världen genom radio, TV, videofilmer, telefax, e-post, på Internet, med SMS, CD:ar, kassetter, böcker, häften och broschyrer, gatumöten och mer offentliga möten. Det är en rörelse som är i gång, och ingen förmår att hejda den. Du må helt enkelt se till att gå med i denna rörelse, för det är spännande och meningsfullt att verka för Herren. Och Gud kommer att ge Sin Ande till dem som lyder Honom (Apostlagärningarna 5:32). Bibeln säger att verket kommer att avslutas i hast (Romarbrevet 9:28), likt värkarna som drabbar en kvinna när hon skall föda (Första Tessalonikerbrevet 5:3). Vi har en tid då vi ser att verket avslutas snabbt, mitt framför våra ögon. Men vi får icke glömma fotfolket, som kommer att spela den måhända viktigaste rollen. De som går från hem till hem, eller som håller husmöten och träffar människor där media inte når fram. Måtte Du bli en av dem som kommer att vara med om att ge detta sista nåderika varningsbudskap till andra. Men det är nu som vi måste handla. Visa att Du hyser omsorg för andra. Visa att Du gör Ditt för att människor skall befrias från världens mörker och skänkas ett hopp, en framtid och evigt liv. Må Gud vara med Dig!
Vänlig hälsning
Bente och Abel Struksnæs
[Gå tilbaka till första sidan!]