Olyckor och katastrofer i luft, på hav och land, stora bränder, virvelstormar och våldsamma orkaner, hageloväder, kraftiga jordbävningar, flodvågor, torka och översvämningar, förstörda odlingar och hungersnöd, dödliga farsoter bland både människor och djur, tilltagande brottslighet, sexuell omoral, våld, mord, krig och terrordåd. Varför sker allt detta?
"Det skall du veta att i de sista dagarna skall det komma svåra tider. Människorna kommer att älska sig själva och vara penningkära, skrytsamma, stolta, hånfulla, olydiga mot sina föräldrar, otacksamma, gudlösa, kärlekslösa, oförsonliga, skvalleraktiga, obehärskade, råa, fientliga mot det goda, falska, egensinniga och högmodiga. De skall älska njutning i stället för Gud och ha ett sken av gudsfruktan men förneka dess kraft. Håll dig borta från dem!" (Andra Timoteusbrevet 3:1-5).
Länders gränser suddas ut. Världens nationer samlar sig, inte minst i Europa. Stora företag, banker, butiker, osv. slås samman till stora maktblock. De rika blir rikare och de fattiga blir fattigare. De fattiga blir slavar under maktelitens väldiga regelverk. De stora städerna och det tekniska, datorkontrollerade samhället gör världen allt strängare styrd och allt mera onaturlig.
Allt detta är tidens tecken som enligt Bibeln skall ske innan "konungarnas Konung och herrarnas Herre", Jesus Kristus, världens Frälsare, kommer igen (Uppenbarelseboken 19:16).
Men när kommer Jesus tillbaka, och hur sker det? Vilka blir frälsta och vilka går förlorade? Hur blir framtiden? Dessa och andra frågor tas upp i det här häftet.
Uppryckandet
Det är många som förkunnar att det skall ske ett hemligt uppryckande, att miljoner människor plötsligt försvinner över hela jorden och rycks upp till himlen innan «vedermödans tid» börjar. Andra lämnas kvar. Men vad säger Bibeln om detta?
"Ty som det var i Noas dagar, så skall det vara vid Människosonens ankomst. Som människorna levde dagarna före floden: de åt och drack, gifte sig och blev bortgifta, ända till den dag då Noa gick in i arken, och de visste ingenting, förrän floden kom och ryckte bort dem alla _ så skall Människosonens ankomst vara. Då skall två män vara ute på åkern. Den ene skall tas med, den andre lämnas kvar. Två kvinnor skall mala på en handkvarn. Den ena skall tas med, den andra lämnas kvar" (Matteusevangeliet 24:37-42).
Denna text, från Jesu egen mun, säger oss att det är först vid Jesu återkomst, som vissa tas med (rycks upp) och andra lämnas kvar. Det är först då, vid Jesu andra ankomst, som uppryckandet sker.
Detta bekräftas av två andra Bibelställen: "Då skall Människosonens tecken synas på himlen, och jordens alla folk skall jämra sig, när de ser Människosonen komma på himlens moln med stor makt och härlighet. Med starkt basunljud skall han sända ut sina änglar, och de skall samla hans utvalda från de fyra väderstrecken, från himlens ena ända till den andra" (Matteusevangeliet 24:30-31).
"Bröder, vi vill att ni skall veta hur det förhåller sig med dem som har insomnat, så att ni inte sörjer som de andra, de som inte har något hopp. Eftersom vi tror att Jesus har dött och uppstått, så tror vi också att Gud skall föra fram dem som insomnat i Jesus tillsammans med honom. Vi säger er detta enligt ett ord från Herren: vi som lever och är kvar till Herrens ankomst skall alls inte komma före de insomnade. Ty när en befallning ljuder, en ärkeängels röst och en Guds basun, då skall Herren själv stiga ner från himlen. Och först skall de som dött i Kristus Jesus uppstå. Därefter skall vi som lever och är kvar ryckas upp bland moln tillsammans med dem för att möta Herren i rymden. Och så skall vi alltid vara hos Herren" (Första Tessalonikerbrevet 4:13-17).
Denna text säger oss också, att det är först när Jesus kommer tillbaka för att hämta de Sina, som uppryckandet sker. Ja, den här texten preciserar att de troende, som lever på jorden vid Jesu återkomst, inte kommer att bli uppryckta före de dödas uppståndelse. Först skall de som dött i tron på Kristus stå upp, och så skall de jämte de kristna som lever på jorden vid Jesu återkomst, ryckas upp i luften för att möta Herren. Det är därför en obiblisk tanke, att människor i hemlighet skulle ryckas upp/bort före Jesu återkomst.
I dag är det många som tror, att Jesus skall stiga ned på jorden igen och sätta Sig på Davids tron i Jerusalem. Och sedan skall judarna vara Guds särskilda språkrör och evangelisera bland de icke frälsta under tusen år. Men denna förkunnelse är också obiblisk. Ja, den är förförande! Jesus säger ju själv, att Hans rike inte är av denna värld (Johannesevangeliet 18:36). Dessutom har vi redan läst, att när Jesus visar sig igen, kommer allt att vara avgjort. Då är det avgjort, vilka som blir frälsta och vilka som går förtappade. Det blir ingen ny prövotid då. Det är nu, som vi måste ta emot frälsningens gåva eller förkasta den. När Jesus kommer åter, är det för sent att omvända sig.
Texten vi läste från Första Tessalonikerbrevet, 4: 13-17, visar också att Jesus inte skall stiga ned på jorden. Det står att de frälsta skall ryckas upp i luften. De kommer att möta Jesus i luften, och följa med Honom till himlen, tillsammans med alla Guds änglar.
Att de frälsta först skall till himlen, ja, det bör ingen betvivla. Uppenbarelsebokens fjärde kapitel berättar, att Guds och Kristi tron står i himlen. Litet längre fram läser vi, att de frälsta stod framför tronen _ i himlen (Uppenbarelseboken 7:9). Något senare i Uppenbarelseboken läser vi om de frälsta, som stod räddade hemma i Guds rike. Det står så här: "Och jag såg ett annat stort och underbart tecken i himlen… Och jag såg liksom ett glashav blandat med eld, och på glashavet såg jag dem stå som hade vunnit seger över vilddjuret och dess bild och dess namns tal" (Uppenbarelseboken 15:1-2).
Strax före Sin himmelsfärd, sade Jesus till lärjungarna: "jag går bort för att bereda plats åt er? Och om jag än går och bereder plats åt er, skall jag komma tillbaka och ta er till mig" (Johannesevangeliet 14:2-3).
Han sade också följande till lärjungarna vid Sitt avskedstal: "Men när den helige Ande kommer över er, skall ni få kraft och bli mina vittnen i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns.' Då han hade sagt detta, såg de hur han lyftes upp, och ett moln tog honom ur deras åsyn. Medan de såg mot himlen dit han for upp, se, då stod två män i vita kläder hos dem. Och de sade: 'Ni män från Galileen, varför står ni och ser mot himlen? Denne Jesus som har blivit upptagen från er till himlen, han skall komma igen på samma sätt som ni har sett honom fara upp till himlen'" (Apostlagärningarna 1:8-11). Dessa texter säger entydigt, att de frälsta skall ryckas upp till himlen. Himlen är det fädernesland, som Jesu efterföljare ser fram emot. Paulus bekräftar det, när han berättar om troshjältarna: "I tron dog alla dessa utan att ha fått det som var utlovat. Men de såg det i fjärran och hälsade det och bekände sig vara gäster och främlingar på jorden. De som talar så visar därmed att de söker ett hemland. Om de hade menat det land som de gått ut ifrån, hade de tillfälle att vända tillbaka dit. Men nu längtade de till ett bättre land, det himmelska. Därför blygs inte Gud för att kallas deras Gud, ty han har ställt i ordning en stad åt dem" (Hebréerbrevet 11:13-16).
Bibeln klargör, att strax före Jesu återkomst skall alla människor sättas på prov: Antingen tillbe Gud som Skapare, eller tillbe "vilddjuret" och dess bild och ta emot "dess märke" (Uppenbarelseboken 14:6-12). Somliga hävdar, att vedermödan med "vilddjurets märke" inträffar efter uppryckandet. Men Bibeln bekräftar, att de som stod frälsta hemma i Guds rike, hade deltagit i striden om det, som Bibeln betecknar som "vilddjurets bild" och "vilddjurets märke". Johannes beskriver det sålunda: "Och jag såg liksom ett glashav blandat med eld, och på glashavet såg jag dem stå som hade vunnit seger över vilddjuret och dess bild och dess namns tal. De har Guds harpor i händerna" (Uppenbarelseboken 15:2).
Fem kapitel senare i Uppenbarelseboken berättar Johannes om de troende, som stod frälsta hemma i Guds rike: "Och jag såg troner, och de som satt på dem fick rätt att döma. Och jag såg deras själar som hade halshuggits därför att de hade vittnat om Jesus och förkunnat Guds ord och inte hade tillbett vilddjuret och dess bild och inte tagit emot dess märke på pannan eller handen. De levde och regerade med Kristus i tusen år" (Uppenbarelseboken 20:4).
De frälsta hade _ i kraft av Lammets/Kristi blod _ vunnit seger över "vilddjuret", "vilddjurets bild" och "vilddjurets märke". Därför kommer de, som lever vid Jesu återkomst, att ha gått igenom vedermödan, dvs. provet innan Jesus kommer tillbaka. Ja, det står att alla, rika och fattiga, fria och trälar, skall ställas inför provet angående "vilddjurets märke" och "vilddjurets bild" (Uppenbarelse-boken 13:15-18. Läs mer om det i de utannonserade häftena). Att tillbe Gud som Skapare eller "vilddjuret" och "dess bild" och ta emot dess "märke", det blir det sista, stora provet före Jesu återkomst. Det är nu, som vi måste besluta oss för att säga "ja" till Jesus. Då skall Han skänka oss den nödvändiga hjälpen och erfarenheten med Honom, för att vi kan klara av de kommande, svåra tiderna. Han skall ge oss kraft och mod till att vara lydiga mot Gud och Hans bud, och icke vara lydiga mot "vilddjuret" och tillbe det.
Men åter till Jesu andra ankomst. Några påstår, att Jesus skall komma i det fördolda. Att Han kommer att visa Sig för en person här och för en annan där. Jesus varnar för detta bedrägeri. Han visste att sådana bedrägerier skulle komma, därför sade Han: "Om någon då säger till er: Se här är Messias, eller: Där är han, så tro det inte. Ty falska messiasgestalter och falska profeter skall träda fram och göra stora tecken och under för att om möjligt bedra även de utvalda. Jag har nu sagt er detta i förväg. Om de alltså säger till er: Han är i öknen, så gå inte dit, eller: Han är i de inre rummen, så tro det inte. Ty liksom blixten går ut från öster och syns ända borta i väster, så skall Människosonens ankomst vara" (Matteusevangeliet 24: 23-27).
Eftersom vi har sett, att Jesus inte kommer att beträda Jordens yta vid Sin återkomst, skall vi ej låta lura oss, när någon säger att Jesus har kommit tillbaka och att Han är på ett visst ställe. Nej, vi har redan läst att Jesus återkommer på himlens skyar, vid den sista basunens ljud. Liksom blixten flammar på himlen, lika klart skall alla se Jesus när Han kommer. Ja, Bibeln beskriver Jesu återkomst så här: "Se, han kommer med molnen, och varje öga skall se honom, även de som har genomborrat honom" (Uppenbarelseboken 1:7). Detta är entydiga ord, alla skall se Jesus vid Hans återkomst. Vi har även läst, att de frälsta skall ryckas upp i skyar, eller moln, för att möta Jesus i luften. De kommer inte att möta Jesus på jorden, utan i luften.
Men vad sker med de frälsta, när Jesus kommer igen? Jo, Bibeln säger att de skall förvandlas. Det står skrivet: "Se, jag säger er en hemlighet: Vi skall inte alla insomna, men vi skall alla förvandlas, i ett nu, på ett ögonblick, vid den sista basunens ljud. Ty basunen skall ljuda och de döda skall uppstå odödliga, och vi skall förvandlas. Ty detta förgängliga måste kläs i oförgänglighet och detta dödliga kläs i odödlighet. Men när detta förgängliga har klätts i oförgänglighet och detta dödliga klätts i odödlighet, då skall det ord fullbordas som står skrivet: Döden är uppslukad och segern vunnen" (Första Korintierbrevet 15:51-54).
Paulus beskriver förvandlingen även så här: "Men vi har vårt medborgarskap i himlen, och därifrån väntar vi Herren Jesus Kristus som Frälsare. Han skall förvandla vår bräckliga kropp, så att den blir lik den kropp han har i sin härlighet. Ty han har makt att lägga allt under sig" (Filipperbrevet 3:20-21).
Bibeln berättar, att människorna skapades till Guds avbild. De kunde vara i Guds närhet. De ägde då en härlighetskropp, och kunde umgås med Skaparen. Då de var olydiga och tog av frukten på det förbjudna trädet, syndade de och förlorade sin härlighet (Första Moseboken 3:6-19). De kunde då inte längre se Gud och leva. De fick en förgänglig och dödlig kropp. Det har också du och vi.
Gud vill dock återföra människorna till det tillstånd, där de kan vara i Guds närhet utan att dö. Detta kommer att ske, när Jesus återvänder för att hämta de sina.
Vi läste också, att detta dödliga skall iklädas odödlighet. Det är bara Gud, som har odödlighet. Bibeln bekräftar det så här: "(Gud) som ensam är odödlig" (Första Timoteusbrevet 6:16).
När människan dör, upphör hon att existera. Bibelns ord lyder sålunda: "De som lever vet att de måste dö, men de döda vet ingenting och de får ingen lön mer, ty minnet av dem är glömt. Deras kärlek, deras hat och deras avund finns inte mer. Aldrig någonsin mer får de ta del i vad som sker under solen… Allt vad din hand kan göra, gör det med kraft. Ty i graven dit du går kan man inte verka eller tänka, och där finns ingen kunskap eller vishet" (Predikaren 9:5-6, 10). Så när en människa är död, är hon död som en livlös sten. Hennes liv, tänkande, känslor och förstånd existerar inte längre. Hon vilar i graven och blir till mull. Därför inträffar det ett nytt mirakel, när Jesus skall väcka människorna upp ur gravarna, vissa till evigt liv och andra till evig undergång (Första Moseboken 3:19; Johannesevangeliet 5:28-29). Då en av Jesu vänner, Lasarus, dog, och hade legat död i fyra dagar, kallade Jesus döden för en sömn. Sedan sade Han, att Lasarus var död (Johannesevangeliet 11:1-44). De döda ligger alltså i gravarna _ de "sover". De som dött i tron på Jesus Kristus, skall väckas upp vid Jesu återkomst, de ogudaktiga först 1000 år senare (se längre fram i häftet).
Såsom Jesus väckte upp Lasarus ur graven, så skall Han också på uppståndelsedagens morgon låta de troende resa sig upp ur sina gravar. Lasarus erhöll den gången åter en dödlig kropp, men de frälsta får odödliga kroppar vid Jesu återkomst. Och vi hoppas på och tror, att Lasarus kommer att vara en av dem.
Jesus var Själv förstlingsfrukten av de uppståndna, då Han stod upp från de döda, den första dagen i veckan (Lukasevangeliet 24:1-6). Paulus beskriver det så här: "Men nu har Kristus uppstått från de döda som förstlingen av de insomnade. Ty eftersom döden kom genom en människa, så kom också de dödas uppståndelse genom en människa. Liksom i Adam alla dör, så skall också i Kristus alla göras levande. Men var och en i sin ordning: Kristus som förstlingen och sedan, vid hans ankomst, de som tillhör honom" (Första Korintierbrevet 15:20-23).
Tänk, att de frälsta skall få odödliga och oförgängliga kroppar! Vilken förvandling _ en nödvändig förvandling! Nu kan ingen se Gud och leva, men då skall de frälsta se Honom ansikte mot ansikte (Uppenbarelseboken 22:4). Vill Du uppleva denna förvandling? Ja, det tror vi att Du gör. Så grip då tag i löftet! Gud verkar i Dig för att Du skall säga "ja" till Jesus _ till att fatta detta beslut. Sinnet måste förvandlas nu, innan vi kan få odödliga kroppar vid Jesu återkomst. Det är dock Du, som måste fatta det slutgiltiga avgörandet. Gud tvingar ingen. Detta faktum är ett av bevisen för att Gud är kärleken.
När Du har fattat detta beslut, behöver Du även be om kraft att fortsätta vandringen med Honom! I Hans kraft kommer vi att gå från seger till seger. Segerlöftena är talrika, exempelvis dessa: "Var trogen intill döden, så skall jag ge dig livets krona" (Uppenbarelseboken 2:10). "Den som segrar skall få sitta hos mig på min tron, liksom jag själv har segrat och sitter hos min Fader på hans tron" (Uppenbarelseboken 3:21). "Saliga är de som handlar enligt hans bud. De skall få rätt till livets träd och få komma in i staden genom dess portar" (Uppenbarelseboken 22:14, King James Version).
De frälsta kommer i den Helige Andes kraft att ha vunnit seger över Djävulens angrepp, och får vid Jesu ankomst uppleva den kroppsliga förvandling, som krävs för att få följa med Frälsaren, alla himlens änglar och de uppväckta döda till himlen. Men hur är det med förvandlingen av sinnet? Sker den förnyelsen först vid Jesu återkomst, eller måste den ha ägt rum tidigare? Vi skall se, vad Guds Ord säger härom: "Ångra er därför och vänd om, så att era synder blir utplånade och tider av vederkvickelse kommer från Herrens ansikte" (Apostlagärningarna 3:19-20). "Petrus svarade dem: 'Omvänd er och låt er alla döpas i Jesus Kristi namn, så att era synder blir förlåtna. Då skall ni få den helige Ande som gåva" (Apostlagärningarna 2:38). "Så förmanar jag nu er, bröder, vid Guds barmhärtighet, att frambära era kroppar som ett levande och heligt offer som behagar Gud _ er andliga gudstjänst. Och anpassa er inte efter den här världen, utan låt er förvandlas genom sinnets förnyelse, så att ni kan pröva vad som är Guds vilja, det som är gott och fullkomligt och som behagar honom" (Romarbrevet 12:1-2). "Var så till sinnes som Kristus Jesus var" (Filipperbrevet 2:5). "Saliga är de renhjärtade, de skall se Gud" (Matteusevangeliet 5:8). "Vem får gå upp på HERRENS berg? Vem får träda in i hans helgedom? Den som har oskyldiga händer och rent hjärta, den som inte vänder sin själ till lögn och inte svär falskt" (Psaltaren 24:3-4). "Aldrig någonsin skall något orent komma in i den [den himmelska staden], och inte heller någon som handlar skändligt och lögnaktigt, utan endast de som är skrivna i livets bok som tillhör Lammet" (Uppenbarelseboken 21:27).
När Jesus kommer tillbaka för att hämta de Sina, kommer det vid den tidpunkten att endast återstå (leva) "en rest"/"kvarleva" av Guds folk (Sefanja 3:12-13; Uppenbarelseboken 12:17). De har inte tagit emot "vilddjurets märke", utan har erhållit "Guds sigill" i sina pannor. (Uppenbarelseboken 7: 3). De har godtagits av Gud som Hans för alltid. Bibeln beskriver dem med dessa ord: "HERREN sade till honom: 'Gå mitt igenom Jerusalems stad och sätt ett tecken på pannan på de män som suckar och jämrar sig över alla de vidrigheter som bedrivs därinne'" (Hesekiel 9:4). Med Guds kärlek i hjärtat, har de suckat och jämrat sig över allt avfall ibland Guds bekännande folk, och de har varnat sina medmänniskor för det. Dock kommer bara "en rest" av Guds folk att omvända sig och följa Lammet (Kristus) vart Det än går. De har godtagits av Gud och fått Guds erkännandemärke i pannan. I tro har de tagit emot Jesu förlåtelse och rättfärdighet, och de har erhållit kraft genom den Helige Ande till att göra det rätta (Första Johannesbrevet 1:9; 2:29). Johannes fick i en syn skåda dessa, då de stod frälsta hemma på Sions berg. Han beskriver deras karaktärsegenskaper så här: "Det är de som inte har befläckat sig med kvinnor (= församlingar, som förkunnar obiblisk lära, Andra Korintierbrevet 11:2). De är jungfrur, dessa som följer Lammet (= Kristus, Johannesevangeliet 1:29) vart det än går. De är friköpta från människorna som en förstlingsfrukt åt Gud och Lammet. I deras mun har det inte funnits någon lögn. De är fläckfria" (Uppenbarelseboken 14:1-5).
Alla dessa skriftställen och många andra säger oss, att det är nu, som förvandlingen av sinnet måste äga rum. Såvida inte förvandlingen i sinnet sker innan vi dör eller före Jesu återkomst, blir vi inte frälsta, och tillåts då inte att följa med Jesus till himlen. Det är bara de som är "rena i hjärtat", som får följa med när Han kommer. Det är den här "frukten" som kommer att skördas.
Bibeln gör det helt klart, att när varningsbudskapet och erbjudandet om nåd och frälsning förkunnats med hög röst till hela världen, då skall Jesus Kristus, världens Frälsare, komma tillbaka på himlens skyar (Matteusevangeliet 24:14; Uppenbarelseboken 14:6-12). Då inleds skörden, inbärgningen. Johannes beskriver detta så här: "Och jag såg, och se: ett vitt moln, och på molnet satt en som liknade Människosonen. På sitt huvud hade han en krona av guld och i sin hand en skarp skära. Och en annan ängel kom ut från templet och ropade med hög röst till honom som satt på molnet: 'Räck ut din skära och skörda! Skördetiden har kommit, ty jordens gröda är mogen.' Han som satt på molnet räckte då ut sin skära över jorden, och jorden skördades" (Uppenbarelseboken 14:14-16). Denna text är ytterligare ett bevis på, att när Jesus Kristus återkommer för att hämta de Sina, då kommer Han _ symboliskt sett _ att skörda en mogen säd. Han kommer att inbärga dem, som _ genom Guds nåd och kraft _ har danat en karaktär liknande Jesu eget sinnelag. De har blivit förvandlade och har återspeglat Kristi godhet, renhet, trofasthet och kärlek i sina liv. Genom Guds nåd och den Helige Andes kraft i sina liv, har de med glädje hållit Guds bud och har delat Jesu tro (Uppenbarelseboken 14:12; Första Johannesbrevet 5:2-3).
Paulus skriver om den förvandling, som bör äga rum i våra liv, medan nådens tid ännu dröjer sig kvar: "Och vi alla som med avtäckt ansikte skådar Herrens härlighet som i en spegel, vi förvandlas till en och samma bild, från härlighet till härlighet. Det sker genom Herren, Anden" (Andra Korintierbrevet 3:18). Vidare: "Jag är korsfäst med Kristus, och nu lever inte längre jag, utan Kristus lever i mig. Och det liv jag nu lever i min kropp, det lever jag i tron på Guds Son, som har älskat mig och utgivit sig för mig" (Galaterbrevet 2:19-20). "Andens frukt däremot är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet, mildhet och självbehärskning. Sådant är lagen inte emot. De som tillhör Kristus Jesus har korsfäst sitt kött med dess lidelser och begär. Om vi har liv genom Anden, låt oss då även följa Anden" (Galaterbrevet 5:22-25). Johannes använder dessa ord: "Om ni vet att han är rättfärdig, då inser ni också att var och en som gör det som är rätt är född av honom" (Första Johannesbrevet 2:29). Dessutom: "Saliga är de som handlar enligt hans bud. De skall få rätt till livets träd och få komma in i staden genom dess portar" (Uppenbarelseboken 22:14, King James Version). Det är den mogna säden _ dem, som har korsfäst det egna jaget och som genom Guds nåd och kraft har uppenbarat Kristi karaktär i sina liv _ som Kristus skall komma att hämta.
Bibeln förklarar, att i ändens tid kommer all världens fördärvade krafter att strida mot Kristus och Hans bekännare. Det står skrivet: "De skall strida mot Lammet [Kristus], och Lammet skall besegra dem, tillsammans med de kallade, utvalda och troende, eftersom han är herrarnas Herre och konungarnas Konung'" (Uppenbarelseboken 17:14). När Jesus återvänder, kommer Han alltså som konungarnas Konung och herrarnas Herre. Han kommer i all Sin härlighet: "Då skall Människosonens tecken synas på himlen, och jordens alla folk skall jämra sig, när de ser Människosonen komma på himlens moln med stor makt och härlighet. Med starkt basunljud skall han sända ut sina änglar, och de skall samla hans utvalda från de fyra väderstrecken, från himlens ena ända till den andra" (Matteusevangeliet 24:30-31).
Vi läste här, att Jesus skall komma "med stor makt och härlighet." De frälsta, som då får härlighetskroppar, kommer inte att besväras av strålglansen från Hans framträdande. De skall bara fröjda sig och säga: "Se, här är vår Gud! Honom väntade vi på, han skall frälsa oss. Ja, här är HERREN som vi väntade på. Låt oss vara glada och fröjdas över hans frälsning" (Jesaja 25:9).
Tänk, vilken dag! En befrielsens dag! En frälsningens dag!
Kan Du tänka Dig, vilken glädjens dag detta kommer att bli både för de döda som står upp ur gravarna och de levande frälsta _ när de ser, att det är Frälsaren, som kommer igen! Detta har de förkunnat. De har mött motstånd, förföljelse och död, men vad betyder alla genomlidna svårigheter, när deras förkunnelse nu förverkligats. De kommer då att tillfullo förstå, att genomgånget motstånd och uthärdade svårigheter inte är någonting i jämförelse med allt det härliga, som nu väntar dem. Nu skådar de konungarnas Konung och herrarnas Herre, som kommer för att hämta dem. Deras hjärtan svämmar över av glädje, deras ansikten lyser och strålar av glädje. Ingen penna kan beskriva den glädje, som kommer att fylla de frälsta, när de ser sin käre Frälsare, alla änglarna och sina kära, som varit trogna mot sin Herre in i döden.
Då skall alla blickar vara riktade mot Frälsaren, och vi har redan läst i Guds Ord att de frälsta kommer att ryckas upp i moln för att möta Herren i luften. Tänk, vilken fantastisk upplevelse, att lyftas upp i luften, förhärligade, fria och frälsta. Nu är de i Guds närhet. Nu kan fienderna ej längre plåga dem. Nu är de i säkra händer.
När de sålunda förs upp till himlen, genom stjärnevärlden, förbi Vintergatan, stjärneöar och planeter, och in i den himmelska staden, kan de med glatt hjärta dra en suck av lättnad: Frälsta, äntligen frälsta, i kraft av Lammets blod! Nu kan de slappna av. Här finns ingen Djävul, förföljare eller tjuv, inga mänskobud. Här råder frid och fred, kärlek, glädje, vänlighet… allt, som har med Andens frukt att göra.
Bibeln säger, att de frälsta kommer att tillbringa tusen år i himlen. Det står skrivet: "Och jag såg troner, och de som satt på dem fick rätt att döma. Och jag såg deras själar som hade halshuggits därför att de hade vittnat om Jesus och förkunnat Guds ord och inte hade tillbett vilddjuret och dess bild och inte tagit emot dess märke på pannan eller handen. De levde och regerade med Kristus i tusen år" (Uppenbarelseboken 20:4).
Alltså skall de frälsta hålla dom i himlen. Vem skall de hålla dom över? De frälstas sak har ju redan tagits upp i domstolen _ och de har befunnits oskyldiga och frälsta. Jesus har gått igenom deras fall med all noggrannhet. Bibeln beskriver inledningen på rättssaken så här: "Medan jag såg på djuret sattes troner fram, och den Gamle av dagar satte sig ner. Hans kläder var snövita och håret på hans huvud var som ren ull. Hans tron var av eldslågor och hjulen på den var av flammande eld. En ström av eld flöt ut från honom. Tusen gånger tusen tjänade honom och tio tusen gånger tio tusen stod inför honom. Han satte sig ner för att döma och böcker öppnades" (Danielsboken 7:9-10
Paulus tydliggör, att varje person måste avlägga räkenskap för sitt eget liv: "Var och en av oss skall alltså avlägga räkenskap inför Gud" (Romarbrevet 14:12). Vi går inte förlorade eller blir frälsta som kollektiv, utan som enskilda människor.
Flertalet människor, som lever på jorden vid Jesu återkomst, får inte följa med till himlen. Innan dess har det avgjorts att de inte kan bli frälsta. Dock har de inte meddelats sin slutgiltiga dom. De frälsta får lov att läsa i himlens räkenskapsböcker och se att alla de förlorade har fått en rättvis dom. Kanske kommer en man att sakna sin hustru, och undra över varför hon inte är i himlen. I himlens böcker är allt uppskrivet, och Bibeln säger att de heliga skall döma världen (Första Korintierbrevet 6: 2). De skall få se, att alla dömts rättvist. Du förstår, vi kan bara se till en människas yttre. Gud ser på hjärtat. Han känner till den minsta synd, som inte bekänts. Denna har omsorgsfullt nedtecknats i himlens böcker, och dessa register kommer då de frälsta att tillåtas skärskåda. De icke frälsta skall dömas enligt sina gärningar. Frågan riktas då personligen till Dig: Har Du lust att andra människor skall få insyn i Ditt liv? Att de skall få lov att se alla frestelser Du fallit för? Den synd Du begick, utan att andra fick vetskap om den? … Såvida Du inte önskar, att de frälsta skall få skärskoda de nedfläckade sidorna av ditt liv, bör Du bestämma Dig nu för att lägga all Din synd på Jesus, så att Han kan sona Din synd. Frälsningen ges på villkor. Jesus har gjort allt, för att Du och vi skall få evigt liv, men det ankommer på Dig och mig, om vi vill ta emot frälsningens gåva. Inbjudan från Frälsaren är klar: "Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet" (Första Johannesbrevet 1:9). Käre vän, låt icke synden vara kvar i Ditt liv. Lägg den vid Jesu fötter. Be om kraft och mod att göra upp med den Du har syndat mot. Den slutgiltiga, yttersta förlåtelsen får Du hos Jesus. Då är Du fri från synd, och bara Du stannar kvar hos Jesus, kommer Du att ingå i den himmelska rätten, i stället för att få Ditt liv blottat och bli fördömd. Måtte Gud hjälpa oss alla att inte vara hårda och stolta, utan att ödmjuka oss inför Herren. Ödmjukhet går före ära. Det är nu, medan det ännu återstår nåd, då vi måste ödmjuka oss inför Herren. Därmed kan vi bli rena i Lammets blod, och redo för Hans ankomst.
Vi har alltså sett, att de frälsta kommer att vara tusen år i himlen, och att de skall hålla dom där. Men vad sker med de ogudaktiga, kommer de att leva här på Jorden under de tusen åren då de frälsta är i himlen, eller hur skall det gå med de icke omvända?
Vi har redan sett, att vid Sin återkomst framträder Jesus i all Sin härlighet. De frälsta kommer att tåla den glansen, ty enligt Bibeln är det bara de renhjärtade, som kan se Gud och överleva. De ogudaktiga kommer således att dö vid åsynen av Jesu härlighet när Han kommer på skyarna. Bibeln beskriver Jesu återkomst så här: "Och himlen försvann som när en bokrulle rullas ihop, och alla berg och öar flyttades från sin plats. Kungarna på jorden, stormännen och härförarna, de rika och de mäktiga, alla slavar och fria, gömde sig i hålor och bland bergsklyftor, och de sade till bergen och klipporna: 'Fall över oss och göm oss för hans ansikte som sitter på tronen och för Lammets vrede. Ty deras vredes stora dag har kommit, och vem kan då bestå?'" (Uppenbarelseboken 6:14-17). Det är endast de frälsta som kan bestå och se Gud och leva, ty de har rena hjärtan och ha fått härlighetskroppar. De andra har förgängliga och dödliga kroppar, och deras hjärtan är fulla av synd. De tål inte att se Jesus ansikte mot ansikte. Därför kommer de att dö. De kommer att ropa till bergen och klipporna: "Fall över oss och göm oss för Hans ansikte som sitter på tronen och för Lammets vrede. Ty deras vredes stora dag har kommit, och vem kan då bestå?" (Uppenbarelseboken 6: 16,17).
De ogudaktiga dör alltså vid synen av Jesu återkomst. Därför kommer Satan att vanka av och an på Jorden, utan att ha någon att förleda. Bibeln beskriver hans belägenhet så här: "Och jag såg en ängel komma ner från himlen med nyckeln till avgrunden och en stor kedja i handen. Och han grep draken, den gamle ormen, det är Djävulen och Satan, och band honom för tusen år. Sedan kastade ängeln honom i avgrunden, stängde till den och förseglade den över honom, för att han inte längre skulle bedra folken, förrän de tusen åren har nått sitt slut. Därefter skall han släppas lös för en kort tid" (Uppenbarelseboken 20:1-3). Satan är då bunden av omständigheterna. Han har ingen att förföra. De frälsta är i himlen och de ogudaktiga dog vid Jesu återkomst. Bibeln beskriver läget så här: "Se, HERRENS dag kommer, fruktansvärd, med förbittring och brinnande vrede, för att ödelägga landet och utrota syndarna som bor där" (Jesaja 13:9). Profeten Sefanja belyser världens slut så här: "HERRENS stora dag är nära, ja, nära, och den kommer med hast. Hör, det är HERRENS dag! Då ropar hjältarna i ångest. En vredens dag är den dagen, en dag av ångest och nöd, en dag av ödeläggelse och förödelse, en dag av mörker och dimma, en dag av moln och dis, en dag då ljud av horn och härskri höjs mot de befästa städerna och de höga murtornen. Då skall jag ge människorna en sådan ångest att de går omkring som blinda, därför att de har syndat mot HERREN. Deras blod skall spridas som stoft och deras kroppar som orenlighet. Varken deras silver eller deras guld skall kunna rädda dem på HERRENS vredes dag. Av hans nitälskans eld skall hela jorden förtäras. Ty fullständigt och med hast skall han göra slut på alla dem som bor på jorden" (Sefanja 1:14-18). Vi tar också med ett uttalande om detta tillstånd från profeten Jeremia: "Jag såg på jorden, och se, den var öde och tom, upp mot himlen och där fanns inget ljus. Jag såg på bergen, och se, de bävade och alla höjder vacklade. Jag såg mig om, och se, där fanns ingen människa och alla himlens fåglar hade flytt. Jag såg mig om, och se, det bördiga landet var en öken, alla dess städer ödelagda inför HERRENS ansikte, för hans brinnande vrede" (Jeremia 4:23-26).
Men vad kommer att ske efter de 1 000 åren? Jo, då kommer de ogudaktiga döda att väckas upp ur sina gravar. Det blir en ny uppståndelse, den andra i ordningen. Bibeln beskriver den så her: "Men de andra döda levde inte, förrän de tusen åren hade gått" (Uppenbarelseboken 20:5). Så efter de tusen åren kommer det på nytt att vara en mängd människor på jorden. Den uppfylles av icke frälsta människor, dem som inte valde Jesus och som vägrade att följa i Hans fotspår (Första Petrusbrevet 2:21-24). De återuppstår inte i några härlighetskroppar, som de frälsta, utan såsom de var här på jorden, med begär, upproriskhet och äregirighet i sina hjärtan.
Men det är inte bara de förtappade, som blir aktiva igen. Även Satan blir lösgjord ur sitt fängelse. Då har han åter många att vilseföra. Bibelns beskrivning lyder så här: "Och när de tusen åren har nått sitt slut skall Satan släppas ut ur sitt fängelse" (Uppenbarelseboken 20:7). Berättelsen fortsätter: "Och han skall gå ut för att bedra folken vid jordens fyra hörn, Gog och Magog, och samla dem till striden, och deras antal är som sanden i havet. De drog upp över hela jordens vidd och omringade de heligas läger och den älskade staden. Men eld kom ner från himlen och förtärde dem" (Uppenbarelseboken 20:8-9).
Detta är Gog-och-Magogkriget. Vissa förkunnar, att det här kriget utkämpas före de tusen åren, men vi läste här att kriget utkämpas efter de tusen åren. Då samlar Satan alla de ogudaktiga och marscherar mot den älskade staden, det Nya Jerusalem, som då har kommit ned från himlen, lik en brud smyckad för sin brudgum. Bibeln berättar om staden i näst sista kapitlet i Uppenbarelseboken: "Och jag såg den heliga staden, det nya Jerusalem, komma ner från himlen, från Gud, redo som en brud, som är smyckad för sin brudgum" (Uppenbarelseboken 21:2).
Profeten Sakarja skriver, att den himmelska staden, det Nya Jerusalem, skall komma ned på Oljeberget. Det står skrivet: "På den dagen skall han stå med sina fötter på Oljeberget, mitt emot Jerusalem, österut. Och Oljeberget skall delas mitt itu, från öster till väster, till en mycket stor dal genom att ena hälften av berget viker undan mot norr och andra hälften mot söder. Och ni skall fly ner i dalen mellan mina berg, ty dalen mellan bergen skall sträcka sig till Asel. Ni skall fly som när ni flydde för jordbävningen på Ussias, Juda kungs, tid. Då skall HERREN, min Gud, komma och alla heliga med honom" (Sakarja 14:4-5).
Här ser vi, att de heliga, som varit i himlen i tusen år, skall vara med när den himmelska staden, det Nya Jerusalem, kommer ned på Oljeberget. Vi läste ju tydligt, att: "Då skall HERREN, min Gud, komma och alla heliga med honom." De frälsta kommer alltså ned på jorden igen. Men innan Gud skapar en ny himmel och en ny jord, där rättfärdighet skall bo, utbryter Gog-och-Magogkriget. Satan kommer att marschera mot den himmelska staden, det Nya Jerusalem. Han skall samla alla de icke frälsta till krig mot Gud, Guds änglar och de frälsta. Satan och de icke frälsta kommer sedan att omringa staden för att inta den, men då sker det något oväntat och avgörande. Då faller eld ned från himlen och förtär dem. Därmed utplånas slutligen Satan och hans änglar, "vilddjuret", "den falske profeten" och alla människor, inom och utom kyrkosamfund och religiösa grupperingar, de som inte har valt att ha Jesus som sin personlige Frälsare och Herre (Uppenbarelseboken 20:7-10). Då skall de skörda, såsom de har sått. De valde sin egen väg, inte Jesu väg. Då kommer de att säga till sina ledare: Varför ledde Du oss på felaktiga vägar? Varför lät Du oss tro, att vi kunde bryta mot Guds tio bud och ändå bli frälsta? Varför förkunnade Du ett "frid-och-ingen-farabudskap"? Men då kommer det att vara för sent. Då går de förtappade bort, evigt förlorade. Petrus skriver i sitt andra brev, att "Herrens dag kommer som en tjuv, och då skall himlarna försvinna under våldsamt dån och himlakroppar upplösas av hetta och jorden och de verk som är på den inte mer finnas till" (Andra Petrusbrevet 3:10).
Johannes skriver: "Men de fega, de otroende och de skändliga, mördarna, de otuktiga, trollkarlarna, avgudadyrkarna och alla lögnare skall få sin del i sjön som brinner av eld och svavel. Detta är den andra döden'" (Uppenbarelseboken 21:8). Vi har sett, att Bibeln kallar eldsjön för den andra döden (Uppenbarelseboken 20:14). Om något skall kallas för helvete, måste det bli denna förfärliga pina för de ogudaktiga. Bibeln säger att "de döda blev dömda efter sina gärningar" (Uppenbarelseboken 20:12-13). "Om någon inte fanns skriven i livets bok kastades han i eldsjön" (Uppenbarelseboken 20:15).
Profeten Malaki beskriver straffet i eldsjön så här: "Se, dagen kommer, den brinner som en ugn. Då skall alla högmodiga och alla som handlar ogudaktigt vara som halm. Dagen som kommer skall bränna upp dem, säger HERREN Sebaot, den skall lämna kvar varken rot eller kvist" (Malaki 4:1).
De ogudaktiga skall brinna som halm. Ett färskt och långt halmstrå brinner länge. Ett tunt och torrt halmstrå brinner en kort stund. Detta illustrerar, att en del skall få ett långt straff/pina, medan andra skall få ett kort straff/pina. De skall straffas enligt sina gärningar. Satan skall få det svåraste straffet. Straffet och pinan i eldsjön kommer att sluta i och med döden. Därmed är orsaken till allt det onda borta. De gudlösa skall försvinna i den renande elden _ både rot och kvist. Satan är roten och hans anhängare kvistarna. Lagens straff fullbordas härigenom, kraven på rättfärdighet uppfylls. Himlen och jorden kommer att kungöra, att Gud är rättfärdig. Då skall det inte vara någon mer död och pina, sorg och besvikelse, begär, hor, omoral osv., ty då är orsaken till ondskan borta.
Det är i det här sammanhanget, som Gud kommer att skapa en ny himmel och en ny jord. Johannes beskriver denna fantastiska, nya skapelse så här: "Och jag såg en ny himmel och en ny jord. Ty den första himlen och den första jorden hade försvunnit, och havet fanns inte mer" (Uppenbarelseboken 21:1). Allt, som gick förlorat på grund av synden, blir då återställt. Den nya jorden blir ett evigt hem för de frälsta. "De rättfärdiga skall ärva landet och bo där för evigt", skriver psalmisten i Psaltaren 37:29.
"Fruktan för att den kommande arvedelen skulle få en materiell prägel har kommit många att förandliga just de sanningar som får oss att betrakta den som vårt hem. Kristus försäkrade sina lärjungar om att han gick bort för att bereda boningar åt dem i Faderns hus. De som godtar Guds ords undervisning kommer inte att vara fullständigt obekanta med de himmelska boningarna. Ändå är det sant att 'vad inte öga har sett och intet öra har hört, och vad ingen människas hjärta har kunnat tänka, vad Gud har berett åt dem som älska honom'. (1 Kor. 2:9.) Mänskligt språk räcker inte till för att beskriva de rättfärdigas lön. Den kommer att bli känd endast av dem som får betrakta den. Människans begränsade förstånd kan inte fatta härligheten i Guds paradis.
Bibeln kallar de frälstas arv ett land. (Hebr. 11:14-16.) Där leder den himmelske Herden sin hjord till levande vattenkällor. Livets träd bär frukt var månad och trädens löv tjänar till läkedom för folken. Där finns floder som alltid flyter, klara som kristall, och längs deras stränder kastar lummiga träd sina skuggor över vägar som är beredda för Herrens återlösta. Vidsträckta slätter övergår i vackra höjder och Guds berg höjer sina stolta tinnar. På dessa fridfulla slätter och vid de levande floderna skall Guds folk, som så länge varit pilgrimer och vandringsmän, finna ett hem.
'Mitt folk skall bo i fridshyddor, i trygga boningar och på säkra viloplatser.' 'Man skall icke mer höra talas om våld i ditt land, om ödeläggelse och förstöring inom dina gränser, utan du skall kalla dina murar för 'frälsning' och dina portar för 'lovsång'.' 'När de bygga hus, skola de ock få bo i dem; när de plantera vingårdar, skola de ock få äta deras frukt. När de bygga hus, skall det ej bliva andra som få bo i dem; när de plantera något, skall det ej bliva andra som få äta därav… mina utkorade skola själva njuta av sina händers verk.' _ Jes. 32:18; 60:18; 65:21, 22.
'Öknen och ödemarken skola glädja sig, och hedmarken skall fröjdas och blomstra såsom en lilja.' 'Där törnsnår nu finnas skola cypresser växa upp, och där nässlor stå skall myrten uppväxa.' 'Då skola vargar bo tillsammans med lamm och pantrar ligga tillsammans med killingar; … och en liten gosse skall valla dem' 'Ingenstädes på mitt heliga berg skall man då göra vad ont och fördärvligt är', säger Herren. _ Jes. 35:1; 55:13; 11:6, 9.
Smärta kan inte existera i himmelens atmosfär. Där blir det inga tårar, inte några begravningståg, inte några tecken på sorg. 'Döden skall icke mer vara till, och ingen sorg eller klagan … ty det som förr var är nu förgånget.' 'Ingen av invånarna skall säga: 'Jag är svag', ty folket som där bor har fått sin missgärning förlåten.' _ Upp. 21:4; Jes. 33:24. Där finns det nya Jerusalem, huvudstaden på den härliga och nya jorden, 'en helig krona i Herrens hand, en konungslig huvudbindel i din Guds hand.' 'Den glänste likt den dyrbaraste ädelsten, den var såsom kristallklar jaspis.' … Herren säger: 'Jag skall jubla över Jerusalem och fröjda mig över mitt folk.' 'Se, nu står Guds tabernakel bland människorna, och han skall bo ibland dem, och de skola vara hans folk; ja, Gud själv skall vara hos dem.' _ Jes. 62:3; Upp. 21:11,24; Jes. 65:19; Upp. 21:3.
'Ingen natt skall vara mer' i Guds stad. Ingen kommer att behöva eller önska någon vila. Ingen blir trött av att göra Guds vilja och lovprisa hans namn. Vi skall alltid känna morgonens friskhet. Vi skall alltid vara långt ifrån dess avslutning. 'De behöva icke någon lampas ljus, ej heller solens ljus, ty Herren Gud skall lysa över dem.' _ Upp. 22:5. Solens ljus överglänses av en strålglans som inte är obehagligt bländande, men som ändå långt övergår vår middagssol i klarhet. Från Guds och Lammets härlighet strömmar ett aldrig upphörande ljus ut över den heliga staden. De återlösta skall leva i en evig dags solfria härlighet.
'Jag såg i den intet tempel; ty Herren Gud, den Allsmäktige, är dess tempel, Han och Lammet.' _ Upp. 21:22. Guds folk får den stora förmånen att fritt och öppet få umgås med Fadern och Sonen. 'Nu se vi ju på ett dunkelt sätt.' _ 1 Kor. 13:12. I naturen och i hans hand-lingssätt med människorna ser vi ett återsken av Guds bild. Men då skall vi se Honom ansikte mot ansikte utan någon slöja som döljer den för oss. Vi skall stå inför Hans ansikte och se Hans härlighet.
De återlösta skall känna såsom de själva har blivit kända. Kärlek och sympati, som Gud själv har nedlagt i hjärtat, skall där finna sitt äkta och skönaste uttryck. Den fullkomliga samvaron med heliga väsen, den harmoniska kontakten med änglar och de trogna från alla tidsåldrar, som har tvagit sina kläder och gjort dem vita i Lammets blod, de heliga band som knyter hela familjen i himmelen och på jorden tillsammans (Ef. 3:15) _ allt detta bygger upp de återlöstas lycka.
Där skall odödliga väsen med aldrig upphörande glädje begrunda skaparmaktens under och den återlösande kärlekens mysterier. Ingen grym, listig fiende skall där fresta någon att glömma Gud. Varje förmåga skall utvecklas, varje anlag växa. Tillägnandet av kunskap kommer inte att trötta tanken eller tära på krafterna. De mest storslagna företag genomförs, den högsta längtan och de mest upphöjda mål blir verklighet. Ändå kommer det alltid att finnas nya höjder att nå, nya under att fördjupa sig i, nya sanningar att fatta, nya ämnen som kräver insats av kroppens, andens och själens krafter.
Alla universums skatter kommer att ligga öppna för att studeras av Guds återlösta. Utan att hindras av död och trötthet besöker de avlägsna världar, världar som greps av sorg vid åsynen av mänsklig smärta men som genljöd av glädjesång, då de hörde om en återvunnen människa. Med obeskrivlig glädje får jordens barn del av glädjen och visdomen hos väsen som aldrig fallit i synd. De får del av de skatter av kunskap och insikt som uppnåtts av dem som tidsåldrar efter tidsåldrar har studerat Guds händers verk. Med ofördunklad syn betraktar de skapelsens härlighet _ solar och stjärnor och världssystem som alla i sin bestämda ordning kretsar omkring Gudomens tron. På allting, från det minsta till det största, finns Skaparens namn skrivet och i allt uppenbaras Hans makts rikedomar.
Efterhand som evighetens år förrinner kommer de att skänka en ständigt allt rikare och härligare uppenbarelse av Gud och Kristus. I det att kunskapen växer, kommer också kärleken, vördnaden och lyckan att öka. Ju mer människor lär sig om Gud, desto större blir deras beundran för Hans väsen. När Jesus öppnar återlösningens rika skatter för dem och de börjar förstå vad som egentligen hände i den stora kampen mot Satan, kommer de återlösta att fyllas av en ännu innerligare hängivenhet. Med större jubel slår de på guldharporna och tiotusen gånger tiotusen och tusen gånger tusen röster förenar sig och sväller ut i en mäktig kör av lovsång.
'Och allt skapat, både i himmelen och på jorden och under jorden och på havet, och allt vad i dem var, hörde jag säga: 'Honom som sitter på tronen, och Lammet tillhör lovet och äran och priset och väldet i evigheternas evigheter'.' _ Upp. 5:13.
Den stora striden är över. Synd och syndare finns inte längre. Hela universum är rent. Harmoni och glädje går som pulsslag genom hela den väldiga skapelsen. Från honom som skapade allt, flyter liv, ljus och glädje ut genom universums oändliga rymder. Allting, från den minsta atom till den största värld, organisk eller oorganisk, förkunnar i ofördunklad skönhet och fullkomlig glädje att Gud är kärlek." (E. G. White i boken Den Stora Striden, sid. 643-647).
Tidens tecken säger oss med all tydlighet, att Jesus Kristus, världens Frälsare, snart kommer igen. Men under tiden har vi en strid att utkämpa. Striden mellan gott och ont kommer att bli allt intensivare ända till tidens slut. De sista händelserna kommer att ske snabbt, som födslovåndorna hos en havande kvinna (Sefanja 1:14; Romarbrevet 9:28; Första Tessalonikerbrevet 5:1-3). Därför är det livsviktigt för oss, att vi nu bestämmer oss för att alltid stå på Jesu sida från dag till dag, från timme till timme, från minut till minut, från sekund till sekund.
Jesus kom hit till jorden, för att vara vårt föredöme. Han var Gud, men Han förnedrade Sig och klädde Sin gudomlighet i mänsklig natur. Trots att Han var Gud, kom Han hit som människa (Johannesevangeliet 1:1-3, 14; Filipperbrevet 2:5-8). Som människa visade Han oss, hur vi kan vinna seger. Liksom Jesus i Sitt liv på jorden måste hämta kraft från Gud för att leva ett liv utan synd, kan även vi få kraft vid varje frestelse till att vinna seger. Precis som grenen måste ha en ständig förbindelse med stammen för att leva, måste vi ha en obruten förbindelse med Jesus för att undvika synd. Om vi syndar, är det vi som sviktar, inte Jesus (Johannesevangeliet 15:4-5). Han sviktar aldrig! Om vi faller, måste vi genast vända åter till Jesus och ta emot Hans uträckta hand, ångra, bekänna vår synd och ta emot Jesu benådning, så att vårt frälsande förhållande till Honom återställs (Första Johannesbrevet 2:1-2).
Bibeln säger, att inget orent skall komma in i Guds rike (Uppenbarelseboken 21:27). När Jesus återkommer, kommer Han därför inte för att frälsa oss med synd i våra liv, eller för att rena våra sinnen från alla orenheter. Nej, denna rening måste ha gjorts innan Jesus kommer tillbaka, för att vi skall tillåtas följa med, när Han kommer för att hämta de Sina (Första Tessalonikerbrevet 5:23; Efésierbrevet 1:4; 5:27; Uppenbarelseboken 7:14; 14:1-5). Jesus dog för oss. Hans blod rann på Golgatas kors för Dig och oss. Men det är var och en, som tror på Honom, som inte skall gå förlorad, utan ha evigt liv (Johannesevangeliet 3:16). Låt oss därför ta emot detta erbjudande om nåd och frälsning nu, och låt oss ta emot Hans kraft till att leva det nya livet! Hans kraft är tillräcklig!
Låt oss hela tiden försöka att göra Guds vilja och ha sinnet vänt mot himlen. Då kommer vi att gå från seger till seger i vårt kristna liv. I den sista konfrontationen kommer de som håller Guds bud och har Jesu tro inte att ta emot "vilddjurets märke", utan _ genom Guds nåd _ motta "Guds sigill" i sina pannor (Uppenbarelseboken 13:16; 14:9-10; Hesekiel 9:4; Uppenbarelseboken 7:2-4; 22:14). Vår bön är, att Du och vi alltid skall vara redo. Då får vi följa med Jesus Kristus, världens Frälsare, till det härliga, himmelska hemmet, när Han snart kommer med Sina heliga änglar för att hämta Sitt trofasta folk (Första Tessalonikerbrevet 4:15-17). Vi hoppas att få möta Dig där!
Vänlig hälsning
Bente och Abel Struksnæs
[Gå tilbaka till första sidan!]