[Gå tilbaka till första sidan!][Gå tilbaka till första sidan!]
Omoralen... och Skandinavien
I dag upplever vi allvarliga, moraliska brister t.o.m. inom kristenheten i hela världen, inte minst i Norden. Prästerna, som skall förkunna Guds Ord klart och rent såsom det står i Bibeln, dagtingar med dess krav. I kölvattnet åt en liberal hållning till Bibelns entydiga lära, blomstrar omoralen som aldrig förr. Flera präster och församlingar godtar nu homosexualitet och lesbiskhet. Att kyrkoledare förfäktar sådana sexuella avvikelser som något normalt, kommer att medföra svåra konsekvenser. Liksom hjärtat pumpar friskt blod ut till hela kroppen, sänder dessa ledare orent blod ut till hela folket. Anledningen är denna:
Bibeln säger: ”som det var i Noas dagar, så skall det vara vid Människosonens ankomst. Som människorna levde dagarna före floden: de åt och drack, gifte sig och blev bortgifta, ända till den dag då Noa gick in i arken, och de visste ingenting, förrän floden kom och ryckte bort dem alla – så skall Människosonens ankomst vara. … Den ene skall tas med, den andre lämnas kvar…” Matteusevangeliet 24:37-44.
Människorna trodde inte på Noas budskap om, att det skulle komma en vattenflod. Likaså tror få, att Jesus Kristus, världens Frälsare, snart kommer igen. De fortsätter att leva som vanligt, utan att bereda sig på historiens slut.
Nå, hur var det egentligen på Noas tid? Bibeln beskriver tillståndet så här (jämför med vår egen tid!): ”Och HERREN såg att människornas ondska var stor på jorden och att deras hjärtans alla tankar och avsikter ständigt var alltigenom onda.” Det står också, att de tog sig kvinnor, allt efter behag (1 Mos. 6:1-5).
Några verser senare behandlas förhållandena i Sodom och Gomorra. Där härskade homosexualiteten och lesbiskheten. Lot besöktes av två änglar, utsända av Herren, för att varna dem om att Herren skulle ödelägga Sodom på grund av omoralen, som rådde där. Då omringade stadens män Lots hus och ropade: ”Var är männen som kom till Dig i kväll? Skicka ut dem till oss, vi skall ligga med dem” Första Moseboken 19:1-5.
Den utbredda omoralen och homosexualiteten i Sodom bidrog till att staden, och dess invånare, tillintetgjordes genom eld. Enligt Bibeln grep Gud in på detta sätt. Det här står skrivet, för att vi skall lära oss en läxa. Men flera präster tycks strunta i varningen. De fortsätter att försvara homosexualitet och lesbiskhet.
Vi bör alla lyssna till följande ord från Herren: ”Har ni glömt att ingen orättfärdig skall få ärva Guds rike? Låt inte bedra er. Inga otuktiga eller avgudadyrkare eller horkarlar eller män som ligger med andra män, inga som är tjuvaktiga eller själviska, inga drinkare, ovettiga och utsugare – ingen sådan får ärva Guds rike” (Första Korintierbrevet 6:9-10). Vidare: ”Du får inte ligga med en man som man ligger med en kvinna; det är något avskyvärt” (homosexuell älskog), Tredje Moseboken 18:22. Och slutligen: ”Kvinnorna bytte ut det naturliga umgänge (könslivet) mot ett onaturligt, likaså övergav männen det naturliga umgänget (könslivet) med kvinnorna och upptändes av begär till varandra, så att män bedrev otukt med män. Därmed drog de själva på sig det rätta straffet för sin villfarelse” (Romarbrevet 1:26-27).
Själva naturen säger oss, att partnerförhållandet skall vara mellan man och kvinna. Bibeln bekräftar det på följande vis: ”Därför skall en man lämna sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru, och de skall bli ett kött” (Första Moseboken 2:24; Efésierbrevet 5:31). I ett av Tio Guds Bud heter det: ”Du skall inte ha begär till din nästas hustru…” (Andra Moseboken 20:17). Vidare: ”’Har ni inte läst att Skaparen från begynnelsen gjorde dem till man och kvinna och sade: Därför skall en man lämna sin far och mor och hålla sig till sin hustru, och de två skall vara ett kött? Så är de inte längre två utan ett kött. Vad Gud har fogat samman skall människan inte skilja åt’” (Matteusevangeliet 19:4-6). Vidare säger Jesus: ”Jag säger er: Den som skiljer sig från sin hustru av något annat skäl än otukt och gifter sig med en annan, han begår äktenskapsbrott, och den som gifter sig med en frånskild kvinna, han begår hor” (Matteusevangeliet 19:9, norska Bibeln. Se även Matteusevangeliet 5:27-28). Dessa Skriftställen visar med all tydlighet, att Bibeln inte tillåter partnerskap, där den ene lättvindigt går till den andre. Missunnsamhet och intriger uppstår. Därmed ödeläggs samhällets hörnsten, familjen. I dag upplever vi också, att många skiljer och gifter om sig – en, två eller kanske tre gånger. Flera begär en annan mans hustru och driver hor med henne. Detta är en vederstyggelse, och knäcker samhällsmoralen. Dessutom bryter man mot Tio Guds Bud, och Jesus säger tydligt: ”vill du gå in i livet, så håll buden’” (Matteusevangeliet 19:17; Andra Moseboken 20:3-17). Den finns bara en orsak till skiljsmässa, nämligen att den ene parten begår hor (Matteusevangeliet 19:9).
Ett modernt sätt att bedriva hor på inom kristenheten (och den övriga befolkningen), kallas för "samboskap". Medlemmarna bor tillsammans, som man och kvinna, eller man och man eller kvinna och kvinna, utan att vara gifta. "Vi har inget äktenskap att bryta emot, därmed överträder vi inte äktenskapsbudet", kanske man resonerar. Nå, under äktenskapsbudet faller all älskog utanför det sjunde budets ram. Således är även samboskap hor, eller otukt, enligt Guds Ord. Att leva ihop med en annan och ha samlag med personen, utan att vara gifta, är hor. Bibeln erkänner att två människor ingår en pakt med varandra, som vid en vigsel, där man och kvinna väljer att stå samman, tills döden skiljer dem åt. Denna pakt inleder äktenskapet. Jesus visade Sitt gillande av detta, då Han gästade bröllopet i Kana. Johannesevangeliet 2:1-11.
Vi har flera exempel i Bibeln, som visar hur Gud betraktar hor och omoral. Vi tar ett av dem. Gud hade entydigt sagt till Israels folk: ”Om du lyssnar till Herren, din Gud, och troget följer alla hans bud, som jag i dag ger dig, skall Herren, din Gud, upphöja dig över alla andra folk på jorden. Alla dessa välsignelser skall nå dig och komma över dig, när du lyder Herren, din Gud… Men om du inte lyssnar till Herren, din Gud, och inte troget följer alla hans bud och stadgar, som jag i dag ger dig, då skall alla dessa förbannelser nå dig och komma över dig…” (Femte Moseboken, kapitel 28).
I Israels historia finner vi, att de ofta vek av från Herrens väg. De beblandade sig med andra folkslag. Männen gifte sig med deras kvinnor, och påverkades till att dyrka deras avgudar. Under en sådan avgudafest började folket att bedriva otukt med Moabs döttrar. Då upptändes Herrens vrede, varvid pest utbröt i lägret. Exempelvis ”kom en man av Israels barn och förde in bland sina bröder en midjanitisk kvinna inför ögonen på Mose och hela Israels menighet, medan de stod och grät vid ingången till uppenbarelsetältet. När Pinehas, son till Eleasar, son till prästen Aron såg detta, steg han upp i menigheten och tog ett spjut i handen, följde efter den israelitiske mannen in i tältet och genomborrade dem båda, såväl den israelitiske mannen som kvinnan, henne genom hennes underliv. Då upphörde hemsökelsen (pesten) bland Israels barn. Men de som omkom genom hemsökelsen utgjorde tjugofyra tusen” (Fjärde Moseboken 25:6-9).
Av dessa uttalanden ser vi, att Gud hatar hor, otukt, homosexualitet och lesbiskhet. Sådant för med sig så stora konsekvenser. Det fördärvar folket och landet, och förbannelserna kommer i stället för välsignelserna. I Israels gammaltestamentliga teokrati, gudsstyre, avrättades fräcka överträdare. I den nytestamentliga demokratins tidevarv söker troende, att övertala syndaren till att föra ett helgat liv. Annars straffar Gud honom vid den yttersta domens verkställighet. Troende skall därför varna för syndens följder, och respektera vederbörandes val. Ingen skall tvingas till himmelen!
Bibeln säger också, att prästerna äger ett särskilt ansvar för att vara goda föredömen för folket. Så här skriver aposteln Paulus: ”En församlingsledare skall vara oklanderlig, en enda kvinnas man, nykter, förståndig, aktad, gästfri och en god lärare. Han får inte missbruka vin eller vara våldsam utan skall vara vänlig, fridsam och fri från penningbegär. Han skall ta väl hand om sin familj och se till att hans barn lyder och visar all respekt. Men om någon inte förstår att ta hand om sin egen familj, hur skall han då kunna ta hand om Guds församling?” (Första Timoteusbrevet 3:1-5).
Här står det tydligt, att en ledare skall ha en hustru. Det står icke, att en kvinna skall ha en kvinna, eller att en man skall ha en man. De skall kunna ta väl hand om sin familj, och ha lydiga barn i Herren. Hur många uppfyller dessa krav? Det är helt klart, att många borde avskedas från sina ämbeten. De saknar kvalifikationerna för att vara andliga ledare, och konsekvenserna kommer inte att utebli.
Profeten Hesekiel beskriver hur prästerskapet – som bekänner sig vara Guds barn – kommer att vara i den sista tiden. I en syn fick han genom ett litet hål i muren se, vad prästerskapet gör i det fördolda, bakom väggarna i Guds hus. Och Gud sade: ”’Gå in och se vilka ohyggliga vidrigheter de bedriver här’… ”’Människa’, sade han till mig, ’ser du vad Israels äldste har för sig i mörkret”… ”Sedan sade han: ’Du skall få se dem bedriva ännu värre vidrigheter.’” (Läs Hesekiel, kapitel 8 och 9.) Detta visar att vi endast ser en del av vederstyggligheterna inom prästerskapet. Men allt ligger öppet inför Gud, och Han kommer att döma rättfärdigt. Utan tvivel förekommer det ett dubbelspel. Vissa präster utger sig för att vara Guds språkrör i predikstolen, men bakom kulisserna förekommer riktiga vidrigheter. Historien visar att när ledare sviktar och vilseför, påverkas hela folket. Vi står inför detta slags situation, och Du och vi måste stöta i basunen och tydligt säga ifrån om, att detta kan vi inte stödja!
I Sverige har man instiftat en lag, som i praktiken förbjuder klander av de homosexuella. Detta är ett stort avfall. Bibeln säger att när myndigheterna stiftar lagar, som strider mot Bibelns klara lära, måste vi lyda Gud mer än människor (Apostlagärningarna 5:29).
Norge har av många betraktats som protestantismens högborg. Den protestantiska Reformationen vann också starkt fäste i Sverige, som fram till på 1900-talet kunde uppvisa en stark kristenhet. På bara några få år har det dock gått utför så mycket, att det uppväxande släktet nästan helt saknar gudsfruktan. Därför måste de ledande män – även i Sverige! – som bär ansvar, påtala förfallet inför folket, och mana till omvändelse. Buden säger klart, att Du icke skall begå hor, ej ha begär efter Din nästas hustru, o.s.v. När myndigheterna (och skolorna) närmast uppmanar folk till att använda kondom för att hora, och män ligger med män och kvinnor med kvinnor, ja, då är det som på Noas tid och Sodoms tid. Precis som människorna på den tiden måste finna sig i följderna av sina handlingar, måste också vi ta konsekvenserna av våra gärningar. Straffet uteblir ej, även om det måhända dröjer, för att överträdaren skall ges tillfälle till bättring.
Hotar vi, uppmanar vi härigenom till våld? Nej, men vi följer anvisningen i Hesekiel 33:7-9: ”Människa! Jag gör dig till en väktare för israeliterna [och nordborna]. När du hör ett ord från mig skall du framföra min varning. Om jag säger till den gudlöse: ’Ditt straff är döden’ och du inte har varnat honom för hans gärningar, skall den gudlöse dö därför att han syndat, och av dig skall jag utkräva vedergällning för hans blod. Men om du har varnat den gudlöse för hans gärningar så att han kan upphöra med dem och han ändå inte gör det, skall han dö därför att han syndat, men du har räddat ditt liv.”
Vi tar inte upp det här ämnet, för att vara elaka eller ”hetsa” mot dem, som uppvisar dessa beteenden. Nej, vi gör det för att vi litar på Guds Ord, som har bestämt normer för människans bästa.
När Bibeln påpekar synd, kommer den även med en lösning. ”Omvänd Er, och bär sådan frukt, som hör till omvändelsen”, ropade Johannes Döparen åt folket på sin tid. Samma budskap måste ropas ut i dag. Kungen, statsministern, kyrkoledare och religionslärare i skolorna borde inte vara ”neutrala” härvidlag. De borde ta Guds Ord på allvar och mana till omvändelse – för hela nationen! Förbannelsen eller välsignelsen kommer lika säkert som den kom över nationen Israel i svunnen tid.
Bibeln säger tydligt, att alla har syndat och saknar härligheten från Gud (Romarbrevet 3:23). Vidare förklarar den, att synd är lagbrott (Första Johannesbrevet 4:3). Lagen, som vi därvid överträder, är Tio Guds Bud i Andra Moseboken 20:3-17. Jämför Romarbrevet 7:7-13. Om vi syndar, har vi en Advokat hos Gud, Jesus Kristus (Första Johannesbrevet 2:1-2). Han har gett Sitt liv, så att ”den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv” (Johannesevangeliet 3:16). Vi måste erkänna och lägga all vår synd på Honom, så att Han kan sona vår synd. När det är gjort, får vi denna uppmuntran från Bibeln: ”Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet” (Första Johannesbrevet 1:9). Detta är, vad vi som enskilda och rikets ledare bör göra, för att Guds välsignelse skall vila över oss – och för att vi skall bli frälsta.
Men Du behöver inte synda, även om Du frestas. I Bibeln står det, att: ”Var och en som frestas, dras och lockas av sitt eget begär. När så begäret har blivit havande föder det synd, och när synden är fullmogen föder den död” (Jakobsbrevet 1:14-15). ”Era frestelser har inte varit övermänskliga. Gud är trofast och skall inte låta er frestas över är förmåga, utan skall med frestelsen också bereda en utväg, så att ni kan uthärda den.” 1. Kor. 10:13.
Av naturen ger vi efter för frestelserna och syndar därigenom. Enda möjligheten att leva rätt inför Gud och människor, är att be om den Helige Andes hjälp att stå emot frestelsen (Första Korintierbrevet 10:13). Bibeln beskriver kampen mellan köttet (ens önskan, att trotsa Guds bud och göra som man själv vill) och Anden så här: ”Vad jag vill säga är detta: vandra i Anden, så kommer ni inte att göra vad köttet begär. Ty köttet söker det som är emot Anden och Anden söker det som är emot köttet. De två strider mot varandra för att hindra er att göra det ni vill. Men om ni leds av Anden, står ni inte under lagen. Köttets gärningar är uppenbara: de är otukt, orenhet, lösaktighet, avgudadyrkan, svartkonst, fiendskap, kiv, avund, vredesutbrott, gräl, splittringar, villoläror, illvilja, fylleri, utsvävningar och annat sådant. Jag säger er i förväg vad jag redan har sagt: de som lever så skall inte ärva Guds rike.
Andens frukt däremot är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet, mildhet och självbehärskning. Sådant är lagen inte emot (bär man Andens frukt, lyder man Tio Guds Bud och står inte under lagens förkastelsedom för brott mot dessa bud!). De som tillhör Kristus Jesus har korsfäst sitt kött med dess lidelser och begär. Om vi har liv genom Anden, låt oss då även följa Anden” (Galaterbrevet 5:16-25).
Alltså syns omvändelsens frukt i dem, som tillhör Kristus. De har korsfäst köttet med dess lustar och begär . I den Helige Andes kraft följer de Anden och inte köttet. Och Andens frukt uteblir ej. ”För Andens frukt visar sig i idel godhet, rättfärdighet och sanning – i det att ni prövar vad som är till behag för Herren. Och ta inte del i mörkrets ofruktbara gärningar, utan avslöja dem hellre!” (Efésierbrevet 5:9-11, norska Bibeln). Således har ingen av oss någon anledning till att synda. Jesus har lovat oss all den hjälp vi behöver för att segra över varje frestelse. Jesus säger ju Själv: ”Jag har fått all makt i himlen och på jorden…” (Matteusevangeliet 28:18). När vi samarbetar med Gudomen, och upprätthåller den förbindelsen, liksom grenarna får näring från stammen, ja, då går vi från seger till seger (Johannesevangeliet 15:4).
Vi kämpar alla mot köttet. Bibeln ger oss denna uppmuntran: ”Jag lever i världen men strider inte med världsliga vapen. Ty de vapen jag brukar i min kamp hör inte denna världen till utan får kraft av Gud att bryta ner starka fästen. Jag bryter ner tankebyggnader och allt som trotsigt reser sig mot kunskapen om Gud, jag gör varje tanke till en lydig fånge hos Kristus” (Andra Korintierbrevet 10:3-5). Efter att ha beskrivit omoralen, gör Paulus denna sammanfattning: ”Sådana var en del av er. Men ni har tvättats rena, ni har blivit helgade, ni har förklarats rättfärdiga i Herren Jesu Kristi namn och i vår Guds Ande” (Första Korintierbrevet 6:11). Måtte var och en bekänna sin synd och ta emot frälsningen i Jesus Kristus, så att detta löfte kan uppfyllas i oss. Men det är viktigt att vi ångrar, erkänner våra synder och lägger fram dem inför Jesu fötter – nu – för ingen släpps in i Guds rike med synd i sitt liv. Bibeln säger att: ”Men de fega och otrogna och skändliga, mördare, horkarlar, trollkarlar, avgudadyrkare och alla lögnare, deras plats är i sjön som brinner av eld och svavel, och det är den andra döden’” (Uppenbarelseboken 21:8). Litet senare skriver aposteln Johannes, att inget orent tillåts komma in i Guds rike (Uppenbarelseboken 21:27).
Det här säger oss, att vi alla skall träda fram inför Guds domstol, när livet är slut. Det är därför som vi måste fatta ett avgörande beslut i våra liv nu, så att Jesus kan vara vår Försonare, Medlare och Försvarare, när våra namn ropas ut i den himmelska rättsalen.
När vi har lytt maningen från Bibeln, kan vi se fram emot Jesu återkomst med glädje!
I det välsignade hoppet,
Abel och Bente Struksnes
[Gå tilbaka till första sidan!]