[Gå tilbaka till första sidan!][Gå tilbaka till första sidan!]
ISRAEL...
Klicka här för att hämta artikeln i pdf-format
Forntida Israel och nutida Israel
Hur kommer Framtiden att bli?
Detta ämne om Israel är inte lätt, men jag skall försöka att ta fram några bibliska avsnitt om det, så får Du själv se om Du tycker att det är vettigt.
I Första Moseboken 17:1 säger Gud till Abraham. ”’Jag är Gud den Allsmäktige. Vandra inför mig och var fullkomlig.”
Abraham uppmanas här till att vandra inför Gud och vara utan skuld. Vi läser vidare i samma kapitel, verserna 7-11: "Och jag skall upprätta mitt förbund mellan mig och dig och dina efterkommande från släkte till släkte, ett evigt förbund. Jag skall vara din Gud och dina efterkommandes Gud. Det land där du bor som främling, hela Kanaans land, skall jag ge dig och dina efterkommande till egendom för evigt. Och jag skall vara deras Gud.” Gud sade ytterligare till Abraham: ”’Du skall hålla mitt förbund, du och dina efterkommande från släkte till släkte. Och detta är det förbund mellan mig och dig och dina efterkommande som ni skall hålla: Alla av manligt kön hos er skall omskäras. Ni skall skära bort er förhud som tecken på förbundet mellan mig och er.”
Ett förbund ingås mellan två parter. Båda måste hålla pakten för att den skall gälla. Gud sade till Abraham: ”’Du skall hålla mitt förbund, du och dina efterkommande från släkte till släkte.”
Om de inte tänkte hålla förbundet, säger Gud till Abraham i vers 14:
”Men en oomskuren av manligt kön, en som inte fått förhuden bortskuren, han skall utrotas från sitt folk. Han har brutit mitt förbund.’”
Här är Villkoret
Om de håller mitt förbund, då skall Gud vara med dem, och de kommer att behålla sitt land som en evig egendom. Så frågan är: Har de behållit sitt land som en evig egendom? Svaret är nej. Varför? Jo, för att de inte har vandrat inför Herren och varit ostraffliga eller skuldfria.
Eftersom Gud också säger att omskärelsen skall vara ett evigt förbund, kan man fråga: Görs den på alla judar i dag? Vad säger Nya Testamentet om det?
Galaterbrevet 5:6: ”Ty i Kristus Jesus beror det inte på om vi är omskurna eller oomskurna, utan om vi har en tro som är verksam i kärlek.”
Galaterbrevet 6:15: ”Det har ingen betydelse om man är omskuren eller oomskuren. Det som verkligen betyder något är en ny skapelse.”
Andra Korintierbrevet 5:17: ”Alltså, om någon är i Kristus är han en ny skapelse. Det gamla är förbi, se, det nya har kommit.”
Omskärelsen skulle utgöra ett evigt förbund, men evigheten är inte över ännu. Men Nya Testamentet säger att omskärelsen är ett avslutat kapitel. Den har inget värde. Den gällde alltså fram till Kristi tid.
Vi har redan sett att löftena gavs på villkor. Om han inte var omskuren, skulle han utrotas ur sitt folk, han hade brutit pakten. (Första Moseboken 17:14.)
Vi finner detta villkor igen i Första Moseboken 18:19:
”Ty jag har utvalt honom för att han skall befalla sina barn och efterkommande att hålla sig till HERRENS väg och handla rättfärdigt och rätt, så att HERREN kan uppfylla sina löften till Abraham.’”
Om Abraham och hans ättlingar hållit sig till Herrens sätt och utövat rättvisa och rättfärdighet, då skulle förbundet ha uppfyllts för alltid.
Båda parter har inte hållit förbundet. Gud höll förbundet, men Abrahams säd har inte varit Herren trogen.
Att judarna var Guds särskilda, utvalda personer före Jesu tid, råder det inget tvivel om. Gud hade inga andra folk och nationer som trodde på Honom som Skaparen. Övriga folk var avgudadyrkare.
Men den stora skillnaden kom med Jesus. Jesus sade: ”Jerusalem, Jerusalem, du som mördar profeterna och stenar dem som är sända till dig. Hur ofta har jag inte velat samla dina barn, så som hönan samlar sina kycklingar under vingarna, men ni ville inte.” (Matteusevangeliet 23:37.)
Fikonträdet
Litet tidigare, i kapitel 21, verserna 18-19, läser vi om Jesus: ”När Jesus tidigt på morgonen vände tillbaka till staden, blev han hungrig. Han fick då se ett fikonträd vid vägen och gick fram till det men fann inget annat än blad på det. Då sade han: ’Aldrig någonsin skall det växa frukt på dig.’ Och genast vissnade fikonträdet.”
På fikonträdet kommer frukten före bladen. Eftersom det var en massa löv, räknade Jesus med, att det fanns frukt på det här trädet. Men det var bara blad. Judarnas ledare hade en fin fasad, men de bar inte Andens frukt. Johannes sade till fariséerna och de skriftlärde: ”Bär då sådan frukt som hör till omvändelsen.” (Matteusevangeliet 3:8.) Det gjorde inte fikonträdet. Jesus förbannade det. Detta visar hur Han såg på de judiska ledare som skulle företräda Honom.
Vingården
Något senare i samma kapitel (Matteusevangeliet 21), verserna 33-46, framställer Jesus en liknelse om vingårdsmannen. Vingårdsmannen skickade några arbetare att plocka frukt. En slog de, en dödade de och en stenade de. Så sände han sin egen son (en bild på Jesus). Honom slog de också till döds. Jesus sade: ”När nu vingårdens herre kommer, vad skall han då göra med dessa vingårdsarbetare?’ De sade till honom: ’Onda som de är, skall han låta dem få en ond död, och han skall arrendera ut vingården till andra vingårdsarbetare, som ger honom avkastningen i rätt tid.’ Jesus sade till dem: ’Har ni aldrig läst i Skrifterna: Den sten som byggnadsarbetarna kastade bort har blivit en hörnsten. Herren har gjort den till detta, och underbar är den i våra ögon? Därför säger jag er att Guds rike skall tas ifrån er och ges åt ett folk som bär dess frukt. Den som faller på den stenen skall krossas, och den som stenen faller på skall smulas sönder.’ Översteprästerna och fariseerna hörde hans liknelser, och de förstod att det var om dem han talade.”
Det är helt uppenbart att de judar som skulle representera Guds väg, inte bar Andens frukt. De var som vitkalkade gravar. De hade ett trevligt yttre, men inuti fanns ruttenhet. (Matteusevangeliet 23:27.) Jesus fattade därför denna slutsats: Eftersom Ni inte bär Andens frukt, kommer jag att ge mitt kungarike till ett folk som bär Andens frukt. .... Detta är förvisso ingen ersättningsteologi. Detta är biblisk teologi, direkt från Jesu mun. Och Han förstärker detta i nästa vers (Matteusevangeliet 21:44): ”Den som faller på den stenen skall krossas”. Detta säger oss att alla måste ge upp det egna jaget, ödmjuka sig inför Gud, erkänna sin synd och ta emot frälsningen i Jesus Kristus. Det spelar ingen roll om man har Abrahams blod. Det är hjärtats omvändelse som räknas i det nya förbundet. Därför kommer de judar, som inte har tagit emot frälsningen i Jesus Kristus, att krossas till pulver. Så blir det med alla dem, som inte godtar Jesus Kristus som Frälsare. Stenen är en bild på Jesus.
Paulus: Då vänder vi oss till hedningarna
Paulus fick en massa svårigheter med det judiska folket. När han predikade i Antiokia i Pisidien, var många där församlade för att lyssna på honom. Så här står det i Apostlagärningarna, kapitel 13, verserna 45-46: ”När judarna fick se allt folket, fylldes de av avund och hånade Paulus och sade emot honom när han predikade. Då svarade Paulus och Barnabas frimodigt: ’Guds ord måste först predikas för er. Men då ni visar det ifrån er och inte anser er själva värdiga det eviga livet, se, då vänder vi oss till hedningarna.”
Abrahams barn
I Paulus’ brev till romarna, kapitel 2, verserna 28-29 läser vi: ”Den är inte jude som är det till det yttre, och omskärelse är inte något som sker utvärtes på kroppen. Den är jude som är det i sitt inre, och hjärtats omskärelse sker genom Anden och inte genom bokstaven. En sådan får sitt beröm, inte av människor utan av Gud.”
Detta är samma sak, som Jesus sade. De måste falla på stenen, Jesus Kristus. De måste ödmjuka sig inför Honom, av hjärtat. Det är hjärtats omskärelse i Anden, som är nödvändig för oss alla.
Romarbrevet, kapitel 9, verserna 6-8: ”Ty Israel är inte alla som kommer från Israel, och inte heller är alla Abrahams efterkommande hans barn. Nej, Isaks efterkommande skall räknas som dina barn. Det vill säga: Guds barn är inte de som är barn genom naturlig härkomst, men löftets barn räknas som hans efterkommande.”
Vilka är löftets barn? Jo, det är de, som tar emot Jesus Kristus som Frälsare i tro. Vi läser en del om detta i Galaterbrevet 3:7: ”Därför skall ni veta att de som håller sig till tron, de är Abrahams barn.”
Om judarna inte tror på Jesus Kristus som den ende som kan frälsa från synd, kan de inte räknas till säden, som får evigt liv. Paulus fortsätter i verserna 26-29: ”Alla är ni Guds barn genom tron på Kristus Jesus. Alla ni som har blivit döpta till Kristus har blivit iklädda Kristus. Här är inte jude eller grek, slav eller fri, man och kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus. Om ni nu tillhör honom är ni Abrahams avkomlingar, arvingar enligt löftet.”
Detta är heller inte ersättningsteologi. Detta är biblisk teologi. Bibeln säger i klartext att de som har tro, de är Abrahams säd, arvingar enligt löftet. För att vara med i den skaran, gäller det inte om man är jude eller grek, amerikan eller norrman, för de som tagit emot Jesus Kristus i tro, är alla ett i Kristus Jesus. Detta är det andliga Israel. Tron går före allt annat.
Ett i Kristus
Detta förstärks i Efésierbrevet, kapitel 2, verserna 1-22: ”Ty han är vår frid, han som gjorde de två till ett och rev ner skiljemuren. ...” (vers 14). I verserna 20-22 står det vidare: ”Ni är uppbyggda på apostlarnas och profeternas grund, där hörnstenen är Kristus Jesus själv. Genom honom fogas hela byggnaden samman och växer upp till ett heligt tempel i Herren. I honom blir också ni uppbyggda till en Guds boning genom Anden.”
I Jesu tro sammanfogas vi i en tro, i en Ande. Kristus har rivit skiljemuren mellan judar och hedningar, så att vi nu står jämbördiga. Det är Jesus som binder oss samman. Vi är ett i Honom, i en och samme Ande. Det är det befriande budskapet från Guds Ord. Vi är alla ett i Jesus Kristus. Villkoren är lika för alla, vare sig vi är judar eller araber eller amerikaner eller tyskar. Är det svårt för Dig att godta det? Vi läste ju nyss följande ord: ”Alla är ni ett i Kristus Jesus. Om ni nu tillhör honom är ni Abrahams avkomlingar, arvingar enligt löftet.” När man förstår och tar till sig detta, blir man befriad i Kristus, och det är vad vi behöver. Vi skall inte vara slavar under andra teorier, människor och kyrkor, men i Kristus är vi fria. Han kom för att frigöra oss från alla band, som kedjar fast oss. När Sonen frigör en, då är man verkligen fri: Fri från synd och fri från människofjättrar. Vi läser om Jesu uppdrag. Jesus säger: ”’Herrens Ande är över mig, ty han har smort mig till att predika glädjens budskap för de fattiga. Han har sänt mig för att ropa ut frihet för de fångna och syn för de blinda, för att ge de betryckta frihet”. Lukasevangeliet 4:18.
Jesus är vägen och sanningen och livet
I dag är väldigt många bundna av andra människor, system och auktoriteter, inte minst prästauktoriteter, kyrkosystem och mänskoproducerade traditioner och lärosatser. Det är så många personer, som inte läser själva i Guds Ord. De har sådan tilltro till präster och religiösa auktoriteter. Flera tänker som så: ”När prästen har sagt det, då måste det väl vara så.” Så förhåller det sig också med dessa förutsägelser om Israel. Prästerna har upprepat en osanning så många gånger, att folket tror på den. De här prästerna och deras åhörare borde rikta strålkastaren på Kristus i stället för på Israel. För Israel utan Jesus är ingenting värt.
Måtte Gud hjälpa oss alla att inte acceptera människors läror, som binder oss. Det finns vissa människor, som har en sådan orubblig övertygelse om att Israel fortfarande är Guds särskilda folk, att de vänder en ryggen, om man inte vill lyssna på deras sakskäl.
De ord, som nu kommer från Jesu läppar, bör Du inte förkasta. De berättar, att vi står jämbördiga inför Jesus. Ingen har klippkort till himmelen. Det är tron, som är avgörande. Därför säger Jesus: ”’Jag är vägen och sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig.” (Johannesevangeliet 14:6.) Så vi måste följa Jesus på den smala vägen. Guds barn kommer också att följa Jesu undervisning, inte alla av människor konstlade teorier. Och det är bara Jesus, som leder oss fram till livet. Ingen kommer till Fadern, utom genom Jesus. Varken påven, Obama, Ban Ki-Moon eller Herman Van Rompuy kan frälsa oss med alla sina fredsinitiativ, fredsavtal och sina internationella avtal. Jesus säger: ”Helga dem i sanningen, ditt ord är sanning.” (Johannesevangeliet 17:17.) Vi måste ödmjuka oss, erkänna våra synder och acceptera Jesus Kristus som vår personlige Frälsare i tro. (Första Johannesbrevet 2:9.) När vi fattar detta beslut, har Jesus har lovat oss den Helige Ande som kraftkälla i våra liv, för att motstå Satans frestelser, så att vi i Hans kraft i våra liv kan leva som Jesu företrädare här på Jorden. (Apostlagärningarna 2:38 och Första Korintierbrevet 10:13.)
Alltså har judarna inget specialavtal med vår Herre, så att de kan bli frälsta på ett mer bekvämt sätt än vi. De, och vi alla, kan bara uppnå frälsning genom att vi av hela vårt hjärta tar emot Jesus Kristus som vår personlige Frälsare i tro. Och alla som godtar Honom som Frälsare, är Hans barn.
Tro och handling
Men vi bromsar inte upp vid tron. Tron skall också omsättas i handling. ”Så är också tron i sig själv död, när den är utan gärningar.” (Jakobsbrevet 2:17.) Den, som utövar tro, gör något. I trons kapitel i Hebréerbrevet läser vi:
”Genom tron bar Abel fram ett bättre åt Gud offer än Kain ...”
”I tron byggde Noa i helig fruktan en ark ...”
”I tron lydde Abraham, när han blev kallad ... ”
”I tron vägrade Mose ...”
”I tron gick folket genom Röda havet ... ” (Hebréerbrevet 11:4, 7-8, 24, 29.)
I tro gjorde de alla någonting. Detta är rättfärdighet genom tro, och det är bibliskt. Tänk på dessa verser: ”Om ni vet att han är rättfärdig, då inser ni också att var och en som gör det som är rätt är född av honom.” (Första Johannesbrevet 2:29.) Och: ”Kära barn, låt ingen föra er vilse. Den som gör det rätta är rättfärdig liksom han är rättfärdig.” (Första Johannesbrevet 3:7.)
Så det första steget är att ta emot Jesus Kristus som Frälsare i tro. Nästa steg är, i den Helige Ande, att göra rättfärdighet. Med andra ord krävs det en del av oss också. Vi måste välja att arbeta med Jesus, men ”Gud är den som verkar i er, både vilja och gärning, för att hans goda vilja skall ske.” (Filipperbrevet 2:13.) Jesus säger: ”Kom till mig, alla ni som arbetar och bär på tunga bördor så skall jag ge er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, ty jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Då skall ni finna ro för era själar. Ty mitt ok är milt, och min börda är lätt.’” (Matteusevangeliet 11:28-30.)
När vi arbetar tillsammans med Jesus, bär Han den tyngsta bördan. Dock vill Han att vi skall arbeta tillsammans med Honom. Detta gör livet intressant, spännande och meningsfullt!
Jesus var en människa och en tjänare. Han gick omkring och gjorde gott. En lärjunge till Jesus kommer att vara barmhärtig mot andra, inte slåss mot dem. Kom ihåg vad Jesus sade: ”Allt vad ni har gjort för en av dessa mina minsta bröder, det har ni gjort mot mig.” (Matteusevangeliet 25:40.) Han säger inte: Vad Du har gjort mot de största, mest välutbildade, de rikaste eller mest inflytelserika. Nej, vad Du har gjort för den minste. Detta säger oss, att Jesu efterföljare är måna om att hjälpa de svaga i samhället, dem som trängs undan och som anses mindre värda. Jesus böjde Sig ned till de svaga och utstötta, för att uppmuntra och hjälpa dem, och så bör vi också göra. Men vi skall också bry oss om de rika och upphöjda i samhället. Det gjorde Jesus. Tänk bara på tullaren Sackeus, som hade blivit rik på oärligt vis. Även om alla andra föraktade Sackeus, besökte Jesus honom i hans hus. Sackeus medgav att han hade skaffat sig rikedom på oärligt sätt. Han bekände sin synd och tog emot frälsningens gåva.
De rika kan lätt bli förbigångna, men de behöver också bli påminda om Guds godhet, frälsning och andliga rikedom. Jesus älskar alla människor, för de är Hans skapningar. Jesus har gjort allt för att alla skall bli frälsta. Men samtidigt säger Jesus att det är vanskligt för en rik person att komma in i Guds rike. Varför? Jo, för att den rike har lätt för att sätta sin lit till sin rikedom. Men antingen vi är rika eller fattiga, friska eller sjuka, gamla eller unga, behöver vi alla Guds närhet, trygghet och beskydd i den svåra värld, som vi lever i. Vi har ingen trygghet utom hos Jesus. Vi har ingen trygghet i vår rikedom. Vi behöver alla den andliga rikedom, som vi finner hos Jesus och i Guds Ord. Vi behöver alla Jesu läkedom, fysiska läkedom och andliga läkedom. Om vi är sjuka och känner oss eländiga, skall vi veta att det innebär läkedom för oss själva, när vi hjälper andra. (Jes. 58:8-11.) Ens största tänkbara glädje är att göra andra glada.
Frälsaren förkastad
Innan vi växlar till Romarbrevet, kapitel 11, tar vi oss en liten titt på vad som hände vid Jesu död.
”Men översteprästerna och de äldste övertalade folkmassan att begära att Barabbas skulle friges och Jesus dödas. När landshövdingen frågade dem: ’Vilken av de två vill ni att jag skall frige åt er?’, svarade de: ’Barabbas’. Pilatus frågade dem: ’Vad skall jag då göra med Jesus, som kallas Messias?’ Alla svarade: ’Korsfäst honom!’ Han frågade: ’Vad har han gjort för ont?’ Men de skrek ännu högre: ’Korsfäst honom!’ Då Pilatus såg att ingenting hjälpte utan att oväsendet bara ökade, tog han vatten och tvättade sina händer i folkets åsyn och sade: ’Jag är oskyldig till denne mans blod. Ni får själva svara för det.’ Allt folket svarade: ’Hans blod må komma över oss och över våra barn.’” (Matteusevangeliet 27:20-25.)
När vi läser denna berättelse i dess helhet, ser vi att det var judarnas ledare som hetsade folkmassorna till att begära Jesus korsfäst.Vi ser att hela folket hävde upp sin röst, för att man skulle befria Barabbas och korsfästa Jesus. Därmed avgjorde judarna sitt öde. Det är lätt att dras med i strömmen. Det är svårt att gå emot strömmen, om det behövs. Här drogs folkmassorna med i strömmen, och gav sitt stöd till Jesu korsfästelse. Men vi måste också se detta i dess sammanhang. Det var också judar som tidigare hade tagit emot Jesus som Frälsare, som icke var där i folkmassorna. Senare, efter Jesu uppståndelse, var det också många judar som tog emot Jesus Kristus som sin frälsare. Men det var ett ödesmättat val för denna nation, med judarnas ledare i spetsen, då de valde Barabbas i stället för Jesus. Barabbas är en bild på Satan, Jesus är Frälsaren. I dag är det fortfarande många judar, som inte tror att Jesus kom till Jorden för omkring 2 000 år sedan. De tror att Messias skall komma, men deras Messias är inte Jesus Kristus. Därmed kommer frågan: Hur kan ett folk, som inte tror på Jesus Kristus, ha varit Hans särskilda folk i 2 000 år? Vi tror att de flesta förstår, att judarna inte kan representera Jesus, när de inte tror på Honom som världens Frälsare, som kom hit för ungefär 2 000 år sedan.
När lärjungarna fick den Helige Ande som kraftkälla i sitt liv på Pingstdagen, står det att de var av ett och samma sinne. Jesu efterföljare är inte ense med de judar, som inte tror att Jesus kom som världens Frälsare för omkring 2 000 år sedan. Av en och samma uppfattning är de, som har Jesu tro, och som med hela sitt hjärta har valt att följa Honom. De har samma tro, Jesu tro. Bibeln säger om Guds barn, att de håller Guds bud och äger Jesu tro. De har Jesus som sin herde och vän, och de följer Honom. De håller Guds bud och inte människors bud, när dessa strider mot Guds bud. De har Jesus som Frälsare. För dem är Jesus stegen mellan himmel och Jord. Han är medlaren mellan Gud och människor, och det är genom Honom som vi kan komma fram till Faderns tron. Det är genom Honom som vi förenas i en Ande, som är kraftkällan i våra liv.
När judarna ropade ”Korsfäst Jesus”, sade de några ödesdigra ord. Det står att alla människor skrek: ”’Hans blod må komma över oss och över våra barn.’” Följderna av detta val har judarna lidit genom tiderna, ja, än i dag, tyvärr.
En kvarleva
Lyckligtvis fanns det en del judar, som tog emot Jesus Kristus som sin personlige Frälsare. De trodde på Honom och Hans lidande samt uppoffring för dem. De hade också lärt sig att ”utan att blod utgjuts ges ingen förlåtelse.” (Hebréerbrevet 9:22.) Precis som judarna hade offrat ett felfritt lamm som syndoffer, kom Jesus som det verkliga, felfria offerlammet. Detta var det flera judar som förstått, och de tog emot Honom som sin Frälsare och vän. En av dem, som accepterade detta, var Paulus. Han identifierar sig med resten av de judar, som hade kommit till tro på Jesus Kristus som Frälsare. Därför säger han så här i Romarbrevet 11:1-5:
”Jag frågar nu: Har då Gud förskjutit sitt folk? Visst inte. Jag är själv israelit, av Abrahams ätt och av Benjamins stam. Gud har inte förskjutit sitt folk, som han tidigare har känt som sitt. Eller vet ni inte, vad Skriften säger där den talar om Elia, hur han vänder sig till Gud och anklagar Israel: Herre, dina profeter har de dödat, och dina altaren har de rivit ner. Jag ensam är kvar, och mig vill de döda. Men vad svarar Gud honom? Jag har lämnat kvar åt mig sjutusen män som inte har böjt knä för Baal. På samma sätt finns det också i denna tid en rest som Gud har utvalt av nåd.”
Profeten Elia stod ensam mot avgudadyrkan i Israel. Både kungen och drottningen hade börjat att dyrka avgudar, och folket hade följt deras avfall. Elia trodde att han var ensam i kampen mot avgudadyrkan, men det fanns fortfarande 7 000 personer i Israel, som inte hade böjt knä för Baal. Det var en liten rest av Israel kvar. På samma sätt säger Paulus, att det på hans tid förekom en liten rest, som trodde på Jesu uppståndelse och på Jesus Kristus som Frälsare. Ja, Paulus identifierade sig själv som en del av denna återstod. Det är denna kvarleva eller rest, som Gud inte har förkastat som Sitt folk. Det är de, som tror på Jesus Kristus som den enda källan till frälsning från synd.
Gud godtog inte Baals-dyrkare som Sitt folk. Däremot kändes Han vid de övriga, som inte hade böjt knä för Baal. Elia var en del av denna rest. Likaså ingick Paulus i kvarlevan på sin tid. Även i dag har Gud en rest som inte har böjt knä för Baal.
Paulus fortsätter i verserna 7-8: ”Vad följer då av detta? Jo, vad Israel strävar efter har det inte uppnått. De utvalda har nått det, men de andra har blivit förstockade. Det står skrivet: Gud har gett dem en likgiltighetens ande, ögon som inte ser och öron som inte hör, och detta ända till denna dag.”
Således var det några, som nått det. Det var några, som förstod Jesu uppdrag. De andra blev förhärdade, alla dessa ropade ”Korsfäst Honom, frige Barabbas åt oss.” De greps av en tröghetens ande, så att de inte kunde förstå Jesu uppdrag. Många tror att det var Gud, som gjorde det omöjligt för dem att förstå Jesu uppdrag. Men vi har redan läst att Jesus sade: ”Hur ofta har jag inte velat samla dina barn, så som hönan samlar sina kycklingar under vingarna, men ni ville inte.” (Matteusevangeliet 23:37.)
Paulus förklarar litet mer beträffande detta med tröghetens ande och att de inte ville höra, sålunda: ”Somliga lät sig övertygas av hans (Paulus’) ord, men andra ville inte tro. Eftersom de inte kunde komma överens skildes de åt, sedan Paulus hade sagt detta enda ord: ’Den helige Ande talade rätt genom profeten Jesaja till era fäder när han sade: Gå till detta folk och säg: Även om ni hör, skall ni inte förstå, och även om ni ser, skall ni inte inse. Ty detta folks hjärta är förstockat. De hör illa med sina öron, och de sluter sina ögon, så att de inte ser med ögonen eller hör med öronen eller förstår med hjärtat och vänder om, så att jag får bota dem.” Apostlagärningarna, kapitel 28, verserna 24-27.
Så det var människorna själva, som vägrade att se, höra och förstå. De blundade, för att de inte skulle se, och de täppte till sina öron, så att de inte skulle höra.
Inympad i Kristus
Romarbrevet, kapitel 11, vers 20: ”för sin otros skull bröts de bort, men du står kvar genom tron.” Vidare i vers 23: ”Men även de andra kommer att bli inympade, om de inte blir kvar i sin otro.” Och Paulus skriver ytterligare: ”jag vill att ni skall känna till denna hemlighet, för att ni inte skall ha för höga tankar om er själva: förstockelse har kommit över en del av Israel och så skall det förbli, till dess att hedningarna i fullt antal har kommit in. Och det är så hela Israel skall bli frälst, som det står skrivet: Från Sion skall Frälsaren komma och skaffa bort all ogudaktighet från Jakob. Och detta skall vara mitt förbund med dem, när jag tar bort deras synder.” (Verserna 25-27.)
Vi måste alltså ympas in i det sanna olivträdet. Vi måste ta till oss samma tro, som Paulus och de tidiga kristna ägde. Vi måste ympas in i Kristus. Det är tron på Jesus Kristus som Frälsare, som är avgörande, inte om man är av Abrahams blod eller fysiska säd. Paulus var en av de judar, som trodde på Jesus Kristus som den enda källan till frälsning från synd.
Eftersom judarna förkastade evangeliet, läser vi att Paulus vände sig till hedningarna. De blev glada, eftersom de upptogs eller adopterades som Guds barn, ty de trodde på frälsningen genom Jesus Kristus. Och det är här vi står med en slutsats. Paulus tydliggör, att antingen man är jude eller icke-jude, blir vi ett i Kristus, när vi tar emot Honom i tro, och så drar Paulus slutsatsen: ”Och det är så hela Israel skall bli frälst”. Ordet så pekar alltså tillbaka på dem, som blir inympade i samma tro som de troende judarna hade, alltså både judar och hedningar. De representerar vinstocken, som vi skall bli en del av, trons träd. Vi måste ha samma tro som de hade. Vi måste ympas in i trons träd, in i Jesu tro. Bibeln säger i Uppenbarelseboken om dem, som vägrar att ta vilddjurets märke, att de håller Guds bud och besitter eller äger och har Jesu tro. (Uppenbarelseboken 14:12.)
Vi upprepar: I Romarbrevet 11:26, står det att inte hela Israel skall bli frälst, utan det står: ”Och det är så hela Israel skall bli frälst”. När judarna och hedningarna tar emot frälsningen i Jesus Kristus, då kommer Jesus att ta bort deras synder. Detta är Hans förbund med oss (vers 27), och därmed (så) kommer hela det andliga Israel att bli frälst.
Omvändelse nödvendig
Alla måste gå omvändelsens väg. Det är vad som hände på Pingstdagen. Petrus och apostlarna sade: ”Därför skall hela Israels folk veta att denne Jesus som ni korsfäste, honom har Gud gjort både till Herre och Messias.’ När de hörde detta, högg det till i hjärtat på dem, och de frågade Petrus och de andra apostlarna: ’Bröder, vad skall vi göra?’ Petrus svarade dem: ’Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att era synder blir förlåtna. Då skall ni få den helige Ande som gåva.” (Apostlagärningarna 2:36-38.)... ”De som då tog emot hans ord döptes, och så ökade antalet lärjungar den dagen med omkring tre tusen.” (Vers 41.)
Så var och vilka är Guds folk i dag? Det är de, som har omvänt sig. De, som har tagit emot Jesus Kristus som Frälsare i tro. Oavsett om de i grunden har varit judar eller hedningar. Som omvända kristna kommer de av hela sitt hjärta att följa efter i Kristi fotspår och be om den Helige Andes kraft, för att göra Guds vilja. Var bor de? De är spridda över hela världen. En här och en där. De är Guds ambassadörer och företrädare på denna Jord, och Bibeln visar tydligt att det är de, som har ”de heligas uthållighet: de håller fast vid Guds bud och tron på Jesus.’” (Uppenbarelseboken 14:12.) Dessa människor finns inte bara i staten Israel i dag, utan över hela världen. Gud känner allas hjärtan, och Han vet var de är. Detta är inte ersättningsteologi, utan biblisk teologi (Galaterbrevet 3:26-29; Johannesevangeliet 1:12).
Väckelse
Utifrån Romarbrevet 11, är det mycket som tyder på att det kan bli en sann väckelse i Israels läger. När de börjar att läsa Nya Testamentet, kommer täckelset att tas bort från deras ögon. Då kommer de att få den ögonsalva, som behövs för att de skall kunna se sanningen om Jesus Kristus som Frälsare. Dessutom, judarna har Sabbaten, och det är den som kommer att bli prövostenen i den yttersta tiden, i samband med ”vilddjurets märke”. Detta har att göra med dyrkan. Eftersom människor, med påvedömet i spetsen, har ändrat buden i Katekesen i förhållande till hur de står angivna i Bibeln i Andra Moseboken, kapitel 20, verserna 3-17, och eftersom de har antagit Söndagen, Bibelns första veckodag, som vilodag, i stället för Sabbaten, Bibelns sjunde veckodag, kommer vi att måsta välja auktoritet. Kommer vi att välja att tillbe Gud som Skapare, och hålla den vilodag som Han instiftade redan vid skapelsen, som är evig, helig, rättfärdig och god (Psaltaren 111:7-8; Romarbrevet 7:12; Ordspråksboken 28:9), eller kommer vi att tillbe vilddjuret och ta dess märke? Det blir det sista stora valet i framtiden. (Uppenbarelseboken 13:15-16; 14:6-7.)
Jägarne och fiskarne
Det finns många, som tror att alla judar kommer att återvända till Israel före Jesu återkomst. De tror också att Jesus skall komma tillbaka och sitta på Davids tron i Jerusalem. Ett av de argument de använder, är från Jeremia 16:14-16. Låt oss läsa denna text från vers 10.
Först skulle jag bara kort säga att Israels folk hade vid denna tid gått bort från Guds väg, och de introducerade världens seder i sina hus och i sitt land. Profeten Jeremia kallades av Gud att varna dem och säga, att om de inte vände om från sin onda väg, skulle Babylons arméer komma att erövra Israel och föra judarna till Babylon som fångar. Nu läser vi verserna 10-16:
”När du tillkännager allt detta för folket och de frågar dig: ’Varför har HERREN uttalat denna stora olycka över oss? Och vilken missgärning och synd har vi begått mot HERREN, vår Gud?’ då skall du svara dem: ’Era fäder övergav mig, säger HERREN, och följde andra gudar och tjänade och tillbad dem. De övergav mig och höll inte min lag. Och ni har själva gjort ännu mer ont än era fäder. Ty se, ni följer var och en sitt onda och hårda hjärta, och ni vill inte lyssna på mig. Därför skall jag slunga er bort ur detta land till ett land som varken ni eller era fäder har lärt känna, och där skall ni få tjäna andra gudar både dag och natt. Jag skall inte ha något förbarmande med er. ’Se, dagar skall komma, säger HERREN, då man inte mer skall säga: ’Så sant HERREN lever, han som förde Israels barn upp ur Egyptens land’, utan: ’Så sant HERREN lever, han som förde Israels barn ut ur landet i norr och ur alla andra länder, dit han hade drivit bort dem.’ Ty jag skall föra dem tillbaka till deras land, det som jag gav åt deras fäder. Se, jag skall sända bud efter många fiskare, säger HERREN, och de skall fiska upp dem. Sedan skall jag sända bud efter många jägare, och de skall fånga dem på alla berg och alla höjder och i alla bergsskrevor.”
Vi vet att Israel var i fångenskap i Babylon i 70 år. Dessa verser vi just har läst talar om Babylon som ett land i norr. Vi finner på nytt denna beskrivning, att Babylon är landet i norr, i samband med Israels barns återtåg från Babylon. (Jeremia 31:8-9.)
Hemresan från Babylon beskrivs så här: ”Se, jag skall sända bud efter många fiskare, säger HERREN, och de skall fiska upp dem ....”
Hela denna händelse, som inträffade omkring år 500 f Kr., flyttar flera predikanter framåt i tiden. Om vi flyttar denna gamla, redan uppfyllda profetia framåt i tiden, då förvandlas den till en futuristisk eller framtidsinriktad förståelse av profetiorna, eller en cirkelprofetia. Jesuiten Ribera trodde att profetiorna skall förläggas till framtiden. Denna tolkningsmodell har många accepterat, inte minst många pingstvänner. Eftersom de har denna tolkningsmodell, tror de att alla judar skall komma till Israel, innan Jesus återvänder. Detta är helt fel. Berättelsen, som vi just har läst, har med dåtiden att göra. Dessa händelser inträffade ungefär 500 år före Kristus. Att förflytta denna profetia till framtiden, är att skapa sin egen tolkningsmodell. Om de tänker vänta på att alla judar skall återvända till sitt land före Jesu återkomst, och att Jesus, när Han kommer igen, skall stiga ned på Jorden och regera på Davids tron i Jerusalem, då kommer de att få vänta förgäves. Jesus sade Själv, att ”nu är mitt rike inte av den här världen.’” (Johannesevangeliet 18:36.) Dessutom kommer vi snart att se i Bibeln, att Jesus inte stiger ned på Jorden, när Han snart kommer igen. Vi kommer också att se att när Jesus återvänder, då är det för sent att ångra sig. Då är allas öde avgjort, antingen till evig frälsning eller fördömelse. (Johannesevangeliet 5:24 + verserna 28-29.)
Det är också många ortodoxa judar som bara använder Gamla Testamentet. De tror inte på Nya Testamentet, och därför lär de inte känna Jesus Kristus som Frälsare. Av det ser vi, att de använder berättelserna i Gamla Testamentet och förskjuter dem framåt i tiden. De tror att dessa profetior skall uppfyllas inför våra blickar. Det är här de tar fel. De tror, till exempel, att Israel skall få tillbaka alla sina landegendomar som det hade på Davids och Salomos tid, och de tror att alla löften till Israel skall uppfyllas i Israel. Men det går icke an att tolka Skriften på det sättet. Israel har under de senaste årtiondena mist det ena landområdet efter det andra, och flera överraskningar väntar runt hörnet. När alla ser att det inte går med Israel så som de förväntar sig, kommer en del att börja att läsa Nya Testamentet, och där kommer de att se att Guds folk i dag är en liten rest, både av judar och hedningar, som i tro har tagit emot Jesus Kristus som sin personlige Frälsare, och som har valt att följa i Jesu fotspår (Första Petrusbrevet 2:21-24). Flera kommer att godta detta ”nya” ljus och ställa sig på Frälsarens sida, och således bli en del av den lilla rest som håller Guds bud och har Jesu tro (Uppenbarelseboken 14:12). Halleluja, pris ske Herren!
Skall templet byggas upp igen?
Det finns också många som tror, att templet kommer att byggas upp igen. Men Jesus sade till judarna: ”nu är ert hus lämnat åt sitt öde.” (Lukasevangeliet 13:35, Levande Bibeln). ”När Jesus lämnade templet och var på väg ut, kom hans lärjungar fram och visade honom på tempelbyggnaderna. Men han sade till dem: ’Ni ser allt detta. Amen säger jag er: Här skall inte lämnas sten på sten. Allt skall brytas ner.’” (Matteusevangeliet 24:1-2.)
År 70 blev det andra templet ödelagt av romarna, och mer än en million judar omkom. Templet har sedan dess aldrig blivit uppbyggt igen. I dag står den muslimska Klippmoskén på Tempelberget. Judarna kommer knappast att ödelägga den, för annars kommer hela den muslimska världen att kriga mot Israel och då blir det kaos. Dock ställs frågan av flera: Kommer det någonsin att stå ett tredje tempel där? Det är många som tror det. Det påstås att det finns judiska organisationer som nu förbereder uppförandet av en tredje helgedom på Tempelberget. (The Edge of Time, s. 41, av Peter och Patti Lalonde.) Vi har redan sett vad Jesus sade om templet; det skulle bli öde på Tempelplatsen, och stenarna, som templet byggts upp med, skulle brytas ned. Både det första och det andra templet ödelades. I dag återstår det bara några mossbelupna stenar av det som en gång var ett vackert tempel. Men varför skall de ha en ny helgedom, lik den förra? Tempeltjänsten och djuroffren har ju upphört. Då Jesus dog på Golgata, ”brast förlåten i templet i två delar, uppifrån och ända ner”. (Matteusevangeliet 27:51.) Detta var ett tydligt tecken från Gud att offrandet nu upphört. Jesus hade nu kommit som det sanna offerlammet. Alla offer hade pekat fram mot Honom. Alla offerdjur skulle vara utan lyte. De symboliserade Jesus som var utan fel. Han var utan synd. Därför kan Han frälsa alla, som kommer till Honom i tro. Paulus skriver att Han (Jesus) har ”strukit ut det skuldebrev som med sina krav vittnade mot oss. Det har han tagit bort genom att spika fast det på korset.” (Kolosserbrevet 2:14.)
Det är vissa, som tror att Guds lag blev avskaffad då Jesus dog på korset. Men Bibeln talar om två lagar, Guds Tio Bud och Mose lag. Det var skillnad på Mose lag och Guds Tio Bud. Guds Tio Bud skrevs av Gud på två stentavlor, som lades i förbundsarken (Femte Moseboken 10:1-5). Mose lag, med alla ceremonier och offer, skrevs av Moses i en bok och lades vid sidan av förbundsarken (Femte Moseboken 31:24-26). Guds bud är eviga, rättfärdiga och goda (Psaltaren 111:7-8; Romarbrevet 7:7-12). Alla ceremonier och offer beskrivna i Mose lag var tillfälliga och övergående. De upphörde när Jesus dog på korset. Varför skall de då bygga ett nytt tempel, likt de två som blev ödelagda? Är det för att de inte har godtagit och förstått att Jesu död har gjort slut på hela tempeltjänsten med ceremonier och offer? För 2 000 år sedan förkastade judarna Jesus som Frälsare. Om de planlägger att bygga ett nytt tempel, är detta ett bevis på att nationen fortsatt förnekar det som Jesus har gjort för att frälsa oss?
Bibeln säger tydligt att Jesus avskaffade matoffer och slaktoffer, då Han gav Sitt liv på korset (Danielsboken 9:27 och Hebréerbrevet 9:24-28). Genom att offra Sig Själv, gjorde Han slut på alla de levitiska offren.
Då Jesus instiftade nattvarden, strax före Sin död, sade Han: ”detta är mitt blod, den nya paktens blod, som utgjuts för många till syndernas förlåtelse.” (Matteusevangeliet 26:28, norska Bibeln.) Detta betyder att Jesus Kristus, den Sanne Ättlingen eller Säden, ingick en ny pakt med ett nytt Israel. De, som tar emot Jesu frälsning i tro, och får syndernas förlåtelse, är det andliga Israel. De utgör Abrahams andliga avkomma, arvingar enligt den nya pakten och med Jesu löften som grundval.
Vi bör icke rikta strålkastaren mot ett nytt jordiskt tempel i Jerusalem. Nu borde vi rikta våra ögon uppåt, mot den himmelska helgedomen, där Jesus tjänstgör som vår försonare och vår Frälsare (Hebréerbrevet 8:1-3). Han går i förbön för oss, och Han håller dom. Bibeln säger nämligen att ”det är bestämt om människan att hon en gång skall då och sedan dömas” (Hebréerbrevet 9:27). Bibeln säger också att vi skall förkunna att ”stunden för hans dom har kommit” (Uppenbarelseboken 14:7). Alltså pågår det en dom om människans öde mellan döden (när personen avlider) och Jesu återkomst. När Jesus kommer tillbaka, kommer det att ha avgjorts, vilka som blir frälsta och vilka som går förtappade. Låt oss läsa några få Skrift-ställen om det: ”Det finns bara en lagstiftare och domare, han som har makt att frälsa och förgöra.” (Jakobsbrevet 4:12.) ”Ty vi måste alla träda fram inför Kristi domstol, för att var och en skall få igen vad han har gjort här i livet, gott eller ont.” (Andra Korintierbrevet 5:10.) ”Och jag såg de döda, både stora och små, stå inför tronen. Och böcker öppnades, och ännu en bok öppnades, livets bok. Och de döda blev dömda efter sina gärningar, efter vad som stod skrivet i böckerna.” (Uppenbarelseboken 20:12.)
Låt oss ta med ett Skrift-ställe till, som kanske kommer att säga oss något om, huruvida hedningarna kommer att finnas sig i, att judarna bygger ett tredje tempel på Tempelhöjden. Jesus säger:
”Ve dem som väntar barn eller ammar i de dagarna! Ty landet skall drabbas av en stor nöd, och vredesdomen skall komma över detta folk. De skall falla för svärdsegg och föras bort som fångar till alla hednafolk. Jerusalem kommer att trampas ner av hedningarna, tills hedningarnas tider är fullbordade.” (Lukasevangeliet 21:23-24.)
Hedningarnas tider är fullbordade, när Jesus kommer igen. Därför kommer Israel aldrig att bli fritt från hedningarnas inflytande i sitt eget land. Men när Jesus kommer tillbaka, då kommer allt att bli annorlunda.
De ortodoxa judarna tror inte att Messias är Jesus. Därför accepterar de inte Nya Testamentet om Jesus Kristus som världens Frälsare. De är nästan som hedningarna. Dessa tror heller inte på Jesus Kristus som världens Frälsare. Det är häpnadsväckande att någon tror, att judarna är Guds folk i dag, när de inte tror på Jesus Kristus som världens Frälsare. Det är därför de måste lida, eftersom de inte har gjort Jesus till sin beskyddare, vägledare och Frälsare. Således kommer Jerusalem att trampas ned, tills Jesus kommer tillbaka. De har stadigt förlorat delar av sitt land, och fler överraskningar kommer. Gud tuktar dem Han älskar. Därför gäller Laodicea-budskapet även dem: ”Var därför ivrig och omvänd dig.” (Uppenbarelseboken 3:19.)
En kvarleva skall omvända sig
Jesus knackar på Israels folks hjärtedörr. Kommer de att ödmjuka sig inför Honom och öppna dörren, så att Han kan komma in? Ja, vi hyser inget tvivel. En kvarleva skall omvända sig och bli frälsta. En rest, både av judar och hedningar. Resten kommer att bestå av dem, som tagit emot Jesus Kristus som Frälsare i tro. Profeten Jesaja skriver: ”Ty om än ditt folk, Israel, vore som havets sand, så skall bara en kvarleva av det vända om.” (Jesaja 10:22.) Profeten Sefanja skriver: ”Men jag skall lämna kvar i dig ett folk som är ödmjukt och svagt, och de skall förtrösta på HERRENS namn. Kvarlevan av Israel skall inte längre göra orätt, inte tala lögn, och i deras mun skall inte finnas en falsk tunga. De skall finna föda och lägga sig ner utan att någon förskräcker dem.” (Sefanja 3:12-13.)
Feltolkning av Bibeln
Biblisk historia är skriven för oss, för att vi skall lära oss av den. Vi ser att historien upprepar sig på många sätt. Men det är fel när folk börjar att tolka Bibeln och profetiorna efter eget huvud. Det finns fler som gör det i dag, men Skriften måste få förklara sig själv. De grundläggande lösningarna och svaren finner vi i Guds Ord. Därför är det mycket som tyder på, att många händelser kommer att visa sig vara annorlunda, än många Israels-förkunnare tolkar Skriften. När de tar profetior om vad som hänt i det förflutna – i Gamla Testamentet – och sätter in dem i ett framtidsinriktat perspektiv, och de tolkar dem efter behag, då kommer flera med tiden att se, att dessa profetior kommer att spricka så grundligt, att åtskilliga kommer att bli förvånade. Snart kommer det att inträffa stora förändringar i Mellan-Östern, och Israel kommer att finna att Gud inte är med dem, som Han skulle vilja, eftersom de inte har godtagit Honom som sin personlige Frälsare genom tro. Läs Bibeln själv och Du kommer att se, att detta är principerna i Bibeln!
Fred och ingen fara - plötsligt fördärv
Barack Obama stöder palestinierna i området mer än USA:s tidigare presidenter, och han ger milliarder till Gaza samt skäller på Israel (Dagbladet, den 10. Juni, 2010). Maktbalansen kommer snart att förskjutas på detta område under en kort tid av fred. Bibeln säger uttryckligen att de kommer att säga fred och ingen fara, och då kommer plötsligt fördärv. (Första Tessalonikerbrevet 5:3.) Fredsprocessen sker inte bara i Mellan-Östern, utan i hela världen. Det är en del av den Nya Världsordningen. Globalisterna kommer att ge oss fred, men endast när vi följer deras internationella politik. Men en sådan fred på papperet kommer bara att vara en väldigt kort tid, innan den kraschar i den yttersta tidens drama...
Bibeln säger att det är skökan (påvedömet), som härskar över Jordens kungar. (Uppenbarelseboken 17:18.) Den häller upp sitt berusande vin åt alla människor (Uppenbarelseboken 14:8), och stormännen och köpmännen vilseleds av skökans trolldom. (Uppenbarelseboken 18:23.) Bibeln visar att påvedömet har en strategi, som världens ledare och folk inte kan genomskåda. I stället är de lurade. De är lurade av den påvliga trolldomen. Det är sorgligt men sant. De, som studerar Guds Ord, kommer att se det, även om vi inte förstår på långt när allt.
Den stora stridsfrågan
I samband med fredsprocessen, som pågår över hela världen, är det få som förstår att påvedömet har inflytande bakom kulisserna. Påvestolen står bakom den Nya Världsordningen. Vi har bekräftat detta från deras egna källor i många andra artiklar på www.endtime.net, och vi har redan sett det utifrån Guds Ord. (Se även Apostlagärningarna 17:12-14.) USA, FN, EU och Ryssland används nu som diplomater, för att förhandla fram en fredsprocess i Mellan-Östern. Globalisterna önskar enighet på alla nivåer, enligt sitt centraliserade, internationella mönster. De eftersträvar enhet också på det religiösa planet. De kan inte finna sig i, att judarna håller Sabbaten. På detta sätt utgör judarna ett hinder för global enhet. Alla, tror vi, skulle också vilja vara eniga på det religiösa planet, men judarna håller Sabbaten helig, och övriga kommer att ha Söndagen som vilodag. Därför kommer vilodagsfrågan till slut att bli den stora stridsfrågan. Nu talas det om gränser och rättigheter, och de kanske uppnår överenskommelser om alla andra frågor, men snart kommer alla att se att vilodagsfrågan kommer upp till ytan. De, som inte vill acceptera Söndagen som gemensam vilodag, kommer att betraktas som fientliga mot myndigheternas lagstiftning, fientliga mot landets lag och ordning. Slutligen kommer de att förföljas, och det kommer att utfärdas order om att döda dem. (Uppenbarelseboken 13:15.) Det är då, som Jesus kommer tillbaka för att rädda Sitt folk! (Uppenbarelseboken 15:2.)
Harmagedon
Bibeln beskriver tre makter som kommer att förena sig i den yttersta tiden. Det är draken, vilddjuret och den falske profeten. Det står skrivet: ”Och jag såg att det ur drakens gap och ur vilddjurets gap och ur den falske profetens mun kom ut tre orena andar som liknade paddor. De är ondskefulla andar som gör tecken, och de beger sig ut till kungarna i hela världen för att samla dem till striden på Guds, den Allsmäktiges, stora dag. – ’Se, jag kommer som en tjuv. Salig är den som vakar och bevarar sina kläder, så att han inte går naken och man ser hans kön’ [norska Bibeln: hans skam]. – Och de samlade dem på den plats som på hebreiska heter Harmagedon.” (Uppenbarelseboken 16:13-16.)
Först vill vi klargöra, att ordet Harmagedon består av två ord. ”Har” betyder fjäll, alltså berg. Magedon minner om det gamla bergspasset Megiddo (Andra Krönikeboken 35:22), där det var krig och stort manfall. Så Harmagedon hänvisar till ett berg och stort manfall.
Många tror, att Harmagedon-kriget kommer att utkämpas i Mellan-Östern, och att manfallet blir stort, men vi skall snart se att Harmagedon-kriget är ett helt annat krig.
Det är glasklart, att de tre makter som vi läste om i Uppenbarelseboken kapitel 16 – vilka styrs av onda andar – står emot Jesus. I Uppenbarelseboken kapitel 17, verserna 12-14, läser vi också om all världens fördärvade makter (de tio kungarna i den yttersta tidens avslutning), som kommer att strida emot Kristus och dem, som står på Kristi sida. I sammanhanget är det intressant att lägga märke till, att världen nu är indelad i 10 regioner. Se häftet Obama og den Nye Verdensorden, under avsnittet ”Alle verdens fordervede krefter”. Det blir ett Harmagedon-krig, men Paulus säger att våra vapen icke är köttsliga, utan andliga. I Kristus förmår vi att vinna seger över Satans frestelser och fientliga angrepp (Andra Korintierbrevet 10:3-5). Satan rustar klart och tydligt till krig och det förekommer rykten om krig, men kampen vid Harmagedon är först och främst ett andligt krig. Alltså är det globalt. Det pågår inte bara i Mellan-Östern. Vi läste ju, att i detta krig kommer man antingen att vara naken, eller ha kläder på sig. Vad betyder det? Jo, nakenhet är en bild på synd, och kläder är en bild på Jesu rättfärdighets dräkt, som erbjuds åt alla som erkänner sin synd och tar emot Jesu nåd i tro.
I Uppenbarelseboken läser vi om dem, som bekänner sig vara Kristi representanter. De tror att de är rika och saknar intet, men de är fattiga, blinda och nakna. Herren uppmanar dem så här: ”Jag råder dig att av mig köpa guld som är renat i eld, så att du blir rik, och vita kläder att skyla dig dem, så att din skamliga nakenhet inte syns, och salva att smörja dina ögon med, så att du kan se.” (Uppenbarelseboken 3:14-18.) Här ser vi att när Bibeln beskriver en person som andligt naken, är det en bild på synd. När personen är klädd, betecknar det vederbörandes andliga tillstånd, nämligen att han eller hon har erkänt sin synd, fått tillgivelse eller förlåtelse och därmed, symboliskt sett, skänkts Kristi rättfärdighets mantel, oförtjänt av nåd genom tro. (Första Johannesbrevet 1:9; Sakarja 3:3-4; Jesaja 61:10.)
Således kommer det att bli ett manfall. Ty om man inte har tagit emot Jesu nåd, kommer man att stå där naken och bli förintad, innan Gud skapar en ny himmel och en ny Jord (Uppenbarelseboken 21:8). När allas öde avgörs och de får sin dom, kommer det att utmynna i ett globalt manfall – ett man- och kvinnofall, som sträcker sig långt utöver Mellan-Österns geografiska område.
Vi läste, att de tre styrande makterna i den yttersta tiden kommer att förföra världen genom tecken. Den ena av de tre är en falsk profet. I dag är det många, som förför genom tecken och under (Femte Moseboken 18:10-12; Första Tessalonikerbrevet 2:9; Matteusevangeliet 7:21-24), och världen är full av falska profeter. Även när det gäller ämnet Israel förekommer det många falska profeter. Därför kommer många att bli förledda, om inte var och en personligen studerar Guds Ord under bön till Gud. Då lärjungarna frågade Jesus, vilka tecken skulle föregå Hans återkomst, var det första Han sade: ”’Se till att ingen bedrar er” (Matteusevangeliet 24:4).
De 144 000
Många tror, att de 144 000 som Johannes såg på Sions Berg, kommer från Israels barns stammar. Det fysiska Israel. Bibeln beskriver de 144 000 så här: ”Och jag såg, och se: Lammet stod på Sions berg och med Lammet etthundrafyrtiofyra tusen som hade hans namn och hans Faders namn skrivna på sina pannor… Det är de som inte har befläckat sig med kvinnor. De är jungfrur, dessa som följer Lammet vart det än går. De är friköpta från människorna som en förstlingsfrukt åt Gud och Lammet. I deras mun har det inte funnits någon lögn. De är fläckfria.” (Uppenbarelseboken 14:1-5.)
Lammet stod på Sions Berg. Var ligger Sions Berg? Paulus beskriver Sions Berg utifrån den yttersta tidens synvinkel så här: ”Nej, ni har kommit till Sions berg och den levande Gudens stad, det himmelska Jerusalem” (Hebréerbrevet 12:22). Vi skall snart läsa om ”den heliga staden, det nya Jerusalem, komma ner från himlen, från Gud, redo som en brud, som är smyckad för sin brudgum” (Uppenbarelseboken 21:2). Lammet, Jesus, stod jämte de 144 000 hemma i Guds rike, på Sions Berg, i det himmelska Jerusalem. Och så står det vidare: De ”hade hans namn (Lammets namn) och hans Faders namn skrivna på sina pannor.” Guds namn är en bild på Hans karaktär. Vi läser följande om Guds sinnelag: ”Då steg HERREN ner i molnskyn och ställde sig där nära intill honom (Moses) och ropade ut HERRENS namn. Och HERREN gick förbi honom där han stod och ropade: ’HERREN! HERREN! – en Gud, barmhärtig och nådig, sen till vrede och stor i nåd och sanning” (Andra Moseboken 34:5-6). Här ser vi, att Guds namn har med Guds sinnesart att göra. Han är barmhärtig, nådig, sen till vrede, stor i nåd och sanning. De 144 000 ägde dessa karaktärsdrag i sina liv. De hade uppenbarat eller visat och gett prov på Guds sinnelag i sina liv. De hade varit Guds representanter på denna Jord.
Vidare står det, att de 144 000 icke hade befläckat eller gjort sig orena med kvinnor, för de är som jungfrur. I Bibeln är en kvinna en symbol på en menighet eller församling (Andra Korintierbrevet 11:2). En vitskrudad kvinna är en bild på en ren menighet (Uppenbarelseboken 12:1), och en rödklädd kvinna är en symbol på en oren församling (Uppenbarelseboken 17:5; Jesaja 1:18). De 144 000 hade inte ingått kompromisser eller gjort eftergifter, de hade inte deltagit i den ekumeniska eller allkyrkliga rörelsen, som är av katolskt, inte bibliskt, ursprung, utan de hade stått fasta vid Bibelns sanningar, i kärlek till sanningen och till Jesus Kristus. De 144 000 kommer att följa Jesus vart Han än går. De kommer inte att tala svekfullt. De kommer att stå fasta i motgång, såväl som i medgång. De kommer att ha de heligas tålmodighet, de kommer, med Andens kraft i sina liv, att hålla Guds bud och äga Jesu tro (Uppenbarelseboken 14:12). Slutligen sägs det om de 144 000, att de är fläckfria.
Vi har redan sett, att då de skulle offra ett lamm i Gamla Testamentet, valde de ut ett lamm, som var utan fel, utan lyte. Det skulle peka hän till Jesus, som skulle leva ett fläckfritt liv. Det gjorde Han (Hebréerbrevet 4:15-16). Men så står det, att de 144 000 också skulle vara utan fläck. De kommer att vara som Natanael. Jesus sade om honom, att han var ”en verklig israelit. I honom finns inget svek’” (Johannesevangeliet 1:48). De 144 000 kommer att representera Jesus. De har vidtagit de nödvändiga förändringarna i sina liv, de har erkänt sin synd, fått tillgivelse och erhållit kraft från Herren till att leva ett rättfärdigt liv inför människor och inför Gud. De har visat Jesu karaktär i sina liv, och till sist kommer de att få Guds insegel eller sigill på sina pannor. Då kommer de att vara Guds barn för evigt. Då har Gud godkänt och antagit dem som Sina för alltid. Måtte Du och vi vara ibland dem! Då är livet värt något. Sådana framtidsutsikter inger hopp.
Det bör stå klart för alla, att de 144 000 representerar både judar och hedningar, som har tagit emot frälsningen i Jesus Kristus och som har fått den Helige Andes kraft till att leva rättfärdigt inför Honom. De 144 000 kan inte vara bokstavliga, fysiska judar, som inte har tagit emot frälsningen i Jesus Kristus. Ty de 144 000 följer Kristus vart än Han går. De har sett Jesu kärlek. De har tagit emot Jesu kärlek i sitt eget liv, och de ger denna kärlek vidare till andra. De är ljus för Jesus i en mörk värld. De är det andliga Israel.
Vi läser litet mer om de 144 000: ”Och jag såg också en annan ängel med den levande Gudens sigill stiga upp från öster. Han ropade med hög röst till de fyra änglarna som hade fått makt att skada jorden: ’Skada inte jorden eller havet eller träden, förrän vi har satt sigill på vår Guds tjänare, på deras pannor.’ Och jag hörde antalet av dem som var försedda med sigill: etthundrafyrtiofyra tusen ur Israels alla stammar” (Uppenbarelseboken 7:2-4).
Det står helt klart, att denna besegling av Guds barn sker strax innan änglarna får order om, att skada Jorden och [människo]havet. Det sker strax före Jesu återkomst. Vi talar då om de sju plågor, som kommer från Gud. Det står då, att den första plågan kommer att drabba dem, som har tagit emot vilddjurets bild och vilddjurets märke. Vi har också sett, att prövningen i och med vilddjurets märke utgör det sista, stora provet på denna Jord, strax innan Jesus Kristus, världens Frälsare, kommer igen. Det är strax före de sju sista plågorna som Guds folk får Guds sigill eller godkännandemärke på sina pannor, och plågorna kommer inte att drabba dem, utan bara dem som har tagit emot vilddjurets bild och vilddjurets märke.
Vi har sett, att de 144 000:
Dessa personer känner Jesus och Jesus känner dem, och de följer herden, Jesus (Johannesevangeliet 10:27). De talar för Jesu sak och Jesu sanning. De leds av den Helige Ande. De utgör det andliga Israel. Låt icke de falska profeterna inbilla Dig något annat. Bibeln säger, att de falska profeterna är som paddor, som bara pratar och pratar. De drar sina egna slutsatser, och är tillfreds med det. Det finns ingen sanning i deras påståenden. Jesus säger: ”Men den som förleder en av dessa små som tror på mig, för honom vore det bättre att en kvarnsten hängdes om hans hals och han sänktes i havets djup” (Matteusevangeliet 18:6). Den vise mannen Salomo skriver: ”Ett falskt vittne blir inte ostraffat, den som främjar lögn kommer inte undan” (Ordspråksboken 19:5).
Har Du lagt märke till, att när Johannes räknar upp Israels barns stammar, rör det sig inte om samma stammar, som bodde i det gamla Israel. Nej, Dans och Efraims stammar är borta. Då Jakob skulle välsigna sina 12 söner, som Israels 12 stammar är uppkallade efter, sades nästan samtliga äga goda karaktärsdrag, men Dan kallades för ”en orm på vägen, en huggorm på stigen” (Första Moseboken 49:17). En annan son åt Jakob, som en av de 12 stammarna uppkallats efter, var Efraim. Bibeln säger om honom: ”Efraim står i förbund med avgudar – låt honom vara!” (Hosea 4:17).
Alla Israels barns 12 stammar i Uppenbarelseboken, kapitel 7, verserna 5-8, som fick Guds sigill på pannan, har samtliga goda karaktärsegenskaper. Men Manasse, son till Josef, har inlemmats i stället för Dan, och Josef har inlemmats i stället för Efraim. Det var 12 stammar, och i varje stam var det 12 000 personer. Därför är de 12 stammarna, som sammantagna utgör 144 000, och som fick Guds sigill på sina pannor, en beskrivning av de personer – de 144 000 – som är fläckfria och som följer Lammet (Kristus) i allting. De uppenbarar Jesu karaktärsdrag i sina liv. De är Jesu äkta vittnen. De är det andliga Israel. De krigar inte så som staten Israels barn gör i dag. Deras vapen är andliga, icke fysiska. Vi talar här om människor under det Nya Förbundet, inte det Gamla Förbundet. För de 144 000 är de individer, som inte har tagit emot vilddjurets märke, och som lever när Jesus kommer tillbaka. Det är de, som står på Sions Berg, frälsta hemma i Guds rike. Johannes beskriver denna seger så här: ”Och jag såg liksom ett glashav blandat med eld, och på glashavet såg jag dem stå som hade vunnit seger över vilddjuret och dess bild och vilddjurets märke och dess namns tal. De har Guds harpor” (15:2, delvis ur norska Bibeln). Alltså hade de stridit mot vilddjurets bild och dess märke, men tack vare Guds kraft i sina liv hade de vunnit seger.
Somliga menar, att de frälsta skall ryckas upp till himmelen, innan detta med vilddjurets märke eller dess bild inträffar, men vi ser att de då talar emot Guds Ord.
Att Guds barn kommer att ställas inför vilddjurets märke, får vi också bekräftat litet senare i Uppenbarelseboken. Det står skrivet så här: ”Och jag såg troner, och de som satt på dem fick rätt att döma. Och jag såg deras själar som hade halshuggits därför att de hade vittnat om Jesus och förkunnat Guds ord och inte hade tillbett vilddjuret och dess bild och inte hade tagit emot dess märke på pannan eller handen. De levde och regerade med Kristus i tusen år” (Uppenbarelseboken 20:4).
Bibeln säger också att alla, stora och små, rika och fattiga, kommer att bli ställda inför detta val, som har med tillbedjan att göra (Uppenbarelseboken 13:16).
Således kommer alla att bli prövade, både Guds barn och hedningarna. Bara en grupp kommer att ta emot Guds sigill på sina pannor: De, som väljer att vara trofasta mot Skaparen och tillbe Honom som himmelens och Jordens Danare, såsom vi gör på Herrens vilodag, Sabbaten. Övriga kommer att ta emot vilddjurets märke. Detta är skillnaden, och det valet kommer att avgöra deras eviga öde. Vilken auktoritet vill Du tillbe och tjäna?
Vi inser det svåra för många att godta detta, men vi har nu klart sett att Jesus har brutit ned skiljemuren mellan judar och hedningar, och att vi alla är ett i Jesus Kristus. Varför skall vi gå emot Jesu lära och resa upp vår egen skiljemur igen, och tro att det bara är judarna som utgör de 144 000 och som får Guds insegel i pannan? Det för människor på villovägar. Guds barn befinner sig på olika platser och i olika kyrkosamfund över hela Jorden, men de kommer till slut att vara av ”en och samma uppfattning”, som på Pingsthögtidens dag (Apostlagärningarna 2:1, norska Bibeln), för Skriften säger att det till slut kommer att vara en hjord och en herde (Johannesevangeliet 10:16).
Stiger Jesus ned på Jorden till Jerusalem?
Jesus varnar dem, som tror att Han stiger ned till Jorden, när Han snart återvänder för att befria Sitt folk. Han säger bland annat så här: ”Om de alltså säger till er: Han är i öknen, så gå inte dit, eller: Han är i de inre rummen, så tro det inte. Ty liksom blixten går ut från öster och syns ända borta i väster, så skall Människosonens ankomst vara.” (Matteusevangeliet 24:26-27.)
Att Jesus inte stiger ned på Jorden, när Han kommer för att befria Sitt folk, är tydligt beskrivet i Första Tessalonikerbrevet, kapitel 4, verserna 15-17:
”Vi säger er detta enligt ett ord från Herren: vi som lever och är kvar till Herrens ankomst skall alls inte komma före de insomnade. Ty när en befallning ljuder, en ärkeängels röst och en Guds basun, då skall Herren själv stiga ner från himlen. Och först skall de som dött i Kristus Jesus uppstå. Därefter skall vi som lever och är kvar ryckas upp bland moln tillsammans med dem för att möta Herren i rymden (i luften). Och så skall vi alltid vara hos Herren.”
Denna text säger klart och tydligt, att det ingen rycks upp till himmelen, förrän på återuppståndelsens dag. De då levande frälsta skall inte på något sätt ryckas upp, innan de i gravarna har stått upp. Vi läser att de frälsta, som har legat i sina gravar, först skall uppstå, och så skall de tillsammans med de troende, som då lever på Jorden, dras upp i skyarna, för att möta Herren i luften. De frälsta skall alltså först till himmelen. Jesus bekräftar detta på följande sätt:
”I min Faders hus finns många rum. Om det inte vore så, skulle jag då ha sagt er att jag går bort för att bereda plats åt er? Och om jag än går och bereder plats åt er, skall jag komma tillbaka och ta er till mig, för att ni skall vara där jag är.” (Johannesevangeliet 14:2-3.)
Då Jesus steg upp till himmelen, sade Han alltså att Han gick för att bereda plats för oss. Han har lovat att komma tillbaka för att ta oss dit Han gick för att bereda plats för oss. Alltså till himmelen. Således kommer de frälsta först till himmelen. Bibeln säger att de kommer att vara där i 1 000 år (Uppenbarelseboken 20:4). Efter tusen år i himmelen, kommer Gud att skapa en ny himmel och en ny Jord, där de frälsta kommer att leva.
”Och jag såg en ny himmel och en ny jord. Ty den första himlen och den första jorden hade försvunnit, och havet fanns inte mer.” (Uppenbarelseboken 21:1.)
Vi läser också att efter 1 000 år skall det Nya Jerusalem komma ned från Gud som en brud som är prydd för sin brudgum, tillsammans med alla de heliga. ”Och jag såg den heliga staden, det nya Jerusalem, komma ner från himlen, från Gud, redo som en brud, som är smyckad för sin brudgum.” (Uppenbarelseboken 21:2.) ”På den dagen skall han stå med sina fötter på Oljeberget ... Och Oljeberget skall delas mitt itu, från öster till väster ... Då skall HERREN, min Gud, komma och alla heliga med dig.” (Sakarja 14:5.)
Observera att Herren skall komma från himmelen ned på Oljeberget med alla de heliga. De frälsta har då varit i himmelen i 1 000 år och hållit dom. De har fått läsa i himmelens böcker att domen är rättvis, och sett varför de förtappade gått förlorade. Så det är efter 1 000 år som det Nya Jerusalem kommer ned från himmelen, ned på Oljeberget, som sedan delas i tu. Vi läser att det Nya Jerusalem är klätt som en brud, som är prydd för sin brudgum. Djävulen kommer att omringa den älskade staden med alla frälsta inuti staden, för att ta och erövra den. Bibeln säger klart, hur utfallet kommer att bli:
”Men de andra döda levde inte, förrän de tusen åren hade gått ... ” (Uppenbarelseboken 20:5.) Här ser vi att de onda kommer att stå upp ur gravarna efter 1 000 år.
”Och när de tusen åren har nått sitt slut skall Satan släppas ut ur sitt fängelse. Och han skall gå ut för att bedra folken vid jordens fyra hörn, Gog och Magog, och samla dem till striden, och deras antal är som sanden i havet.” Uppenbarelseboken 20:7-8.
Gog och Magog-kriget
Satan har då varit bunden i 1 000 år, men nu blir han löst från sitt fängelse, och eftersom de onda har stigit upp ur gravarna, har han plötsligt många att vilseleda. Han kommer att föra samman människor från alla hörn, Gog och Magog. Här är Gog och Magog-kriget, efter de tusen åren. Många, som läser Hesekiels bok, kapitel 38 och 39, tror att Gog och Magog-kriget skall rasa nu, före de 1 000 åren, men läser man det här mot bakgrund av Uppenbarelseboken kapitel 20, verserna 7-9, ser vi tydligt att Gog och Magog-krig bryter ut efter de 1 000 åren. Satan kommer att samla alla de ogudaktiga, för att inta det Nya Jerusalem, som har kommit ned från himmelen, från Gud, tillsammans med alla de heliga, som har varit där i 1 000 år. Bibeln beskriver Satans krigståg enligt följande:
”De (de förlorade, med Satan och hans änglar i spetsen) drog upp över hela jordens vidd och omringade de heligas läger och den älskade staden. Men eld kom ner från himlen och förtärde dem.” (Uppenbarelseboken 20:9.)
Här läser vi om den älskade staden – det Nya Jerusalem som kommer ned från himmelen från Gud. Det är det vi väntar på, icke det tredje tempel som skall byggas här på Jorden av människor. Efter de tusen åren kommer det att ske, att det Nya Jerusalem sänks ned på Jorden.
Vi läste i förra versen, att elden från himmelen förtärde dem (de ogudaktiga). Johannes beskriver deras straff i eldsjön så här:
”Och döden och dödsriket blev kastade i eldsjön. Detta, det vill säga eldsjön, är den andra döden.” (Uppenbarelseboken 20:14.) Litet senare skriver han så här: ”Men de fega, de otroende och de skändliga, mördarna, de otuktiga, trollkarlarna, avgudadyrkarna och alla lögnare skall få sin del i sjön som brinner av eld och svavel. Detta är den andra döden.’” (Uppenbarelseboken 21:8.)
Evig plåga?
Så de onda kommer att förintas, de kommer inte att mer vara till. Det är många, som tror att de kommer att plågas för evigt. I de flesta Biblar står det att ”de skall plågas dag och natt i evigheters evighet.” Det står så här: ”Och djävulen som hade bedragit dem, kastades i sjön av eld och svavel, där också vilddjuret och den falske profeten är. Och de skall plågas dag och natt i evigheternas evigheter.” (Uppenbarelseboken 20:10.) Men detta ord evighet kommer från den ursprungliga textens ”Aion”. Innebörden av detta ord är ”lång”, ”livstid”, ”för alltid”. Ett exempel på Bibelns bruk av ”för alltid” (som förstås motsvarar ”för evigt”) finner vi i Första Samuelsboken 1:22: ”’Jag vill vänta tills pojken har blivit avvand. Då skall jag ta honom med mig och föra fram honom inför HERRENS ansikte och sedan låta honom stanna där för alltid.’” Av tidigare verser framgår det, att den dittills barnlösa Hanna fått en son, Samuel. Som tack till Gud för gåvan av detta barn, beslöt hon sig för att ”ge tillbaka” sonen åt Skaparen. Det gjorde Hanna, genom att låta honom växa upp i templet till att bli en Herrens tjänare. Samuel är död sedan länge. Alltså fick han stanna inför Herrens ansikte, så länge han levde. Detta är således en biblisk innebörd av ”för alltid”, som inte går att förstå bokstavligt. I Andra Moseboken 21:5-6 återges bestämmelser rörande slavars frigivning från sina ägare, som ger ett till exempel på detta trots allt begripliga hebréiska tidsbegrepp: ”Men om slaven säger: ’Jag älskar min herre, min hustru och mina barn så mycket att jag inte vill bli fri’, då skall hans herre föra fram honom inför Gud, ställa honom vid dörren eller dörrposten och genomborra hans öra med en syl. Sedan skall han för alltid vara sin herres slav.” Inga slavar från Gamla Testamentets tid lever ännu; de tjänade sina herrar under hela sin livstid, om de föredrog det. Detta stämmer med resten av Bibeln, som säger att de skall straffas enligt sina gärningar (Uppenbarelseboken 20:12-13), och de kommer att brinna som ett halmstrå. (Se nedan.) Men meningen slutar med döden, inte evigt liv – evigt liv i plåga. Att människor skulle plågas i evighet, passar inte med Jesu kärlek. Vilken förvriden njutning kan bekännande kristna ha av, att hota sina medmänniskor – som de skall älska och söka att dra till kärlekens Gud! – med en så satanisk lärosats som denna! Folk har blivit tokiga av tanken på evigt lidande i flammorna, samtidigt som de frälsta skulle hylla Skaparens stora rättfärdighet. Denna sjuka lära framställer Gudomen som värre, än de värsta tyranner och Djävulen själv samt de frälsta som vedervärdiga sadister. Synden skall bort, och därför kommer Han, Gud, att skapa en ny himmel och en ny Jord där rättfärdighet bor. (Andra Petrusbrevet 3-13.) Johannes säger också att ”Den som har Sonen har livet. Den som inte har Guds Son har inte livet.” (Första Johannesbrevet 5:12.) Dessutom försäkrar Nahum 1:9 oss: ”Vad ni än tänker ut mot HERREN skall han komma med fullständig ödeläggelse. Nöden skall inte komma två gånger.” I den engelska Bibeln King James Version heter det i avslutningen på denna vers: ”plågan skall inte framträda en andra gång.” Synden, som ger nöd och plåga, kommer bara att tillåtas en gång i universums historia.
Endast Gud har udödlighet
I begynnelsen sade Gud: ”men av trädet med kunskap om gott och ont skall du inte äta, ty den dag du äter av det skall du döden dö.’” (Första Moseboken 2:17.) Men Djävulen sade till kvinnan: ”’Ni skall visst inte dö!” (Första Moseboken 3:4.) Det var Satans första lögn på Jorden. Denna lögn har banat väg för spiritismen och läran om själens odödlighet. Bibeln säger: ”Livet är i blodet” eller ”livets blod” (Första Moseboken 9:4: Femte Moseboken 12:23, norska Bibeln). När personen dör, då dör hela människan, ande, själ och kropp. Hade Adam och Eva tagit av livets träd, hade de levt för evigt, men det gjorde de inte. (Första Moseboken 3:22-24.) Det är endast på den nya Jorden, som de skall få äta av livets träd och leva för evigt (Uppenbarelseboken 22:2). Dessutom är Bibeln entydig: Endast Gud har odödlighet. Det står skrivet: ”Han som är konungarnas Konung och herrarnas Herre, som ensam har odödlighet...” (Första Timoteusbrevet 6:15-16, norska Bibeln.) Han ensam har odödlighet. Vi är dödliga, hela människan. Det är inte så att när vi syndar, är det endast kroppen som syndar, och så är själen fortfarande fri från synd. Detta är Platons idé, inte den bibliska tanken. Bibeln säger: ”Den som syndar skall dö” (Hesekiel 18:20).
Bibeln säger också att det är först när Jesus kommer åter, som detta dödliga kommer att kläs i odödlighet. Det står så här: ”Se, jag säger er en hemlighet: Vi skall inte alla insomna, men vi skall alla förvandlas, i ett nu, på ett ögonblick, vid den sista basunens ljud. Ty basunen skall ljuda och de döda skall uppstå odödliga, och vi skall förvandlas. Ty detta förgängliga måste kläs i oförgänglighet och detta dödliga kläs i odödlighet.” (Första Korintierbrevet 15:51-53.) Detta gäller de frälsta, när Jesus kommer igen. Här står det tydligt att vi är dödliga, och att detta dödliga skall kläs i odödlighet.
En ny himmel och en ny jord
Det är så uppmuntrande att läsa, att Gud kommer att skapa en ny himmel och en ny Jord, där rättfärdighet bor – efter de 1 000 åren. ”Och jag såg en ny himmel och en ny jord. Ty den första himlen och den första jorden hade försvunnit, och havet fanns inte mer.” (Uppenbarelseboken 21:1.)
Gud kommer att skapa en ny himmel och en ny Jord. Var är helvetet då? Nej, då kommer det inte att finnas något helvete mer. Alla de förlorade kommer att ha bränts upp i sjön av eld, innan Herren skapar en ny himmel och en ny Jord. Vi läste ju att de icke frälsta förtärdes. Malaki skriver att de onda kommer att brinna som ett halmstrå. Det står skrivet: ”Se, dagen kommer, den brinner som en ugn. Då skall alla högmodiga och alla som handlar ogudaktigt vara som halm. Dagen som kommer skall bränna upp dem, säger HERREN Sebaot, den skall lämna kvar varken rot eller kvist.” (Malaki 4:1.) Roten är Satan och kvistarna eller grenarna (norska Bibeln) är de onda. Alla skall brinna. Det slutar med döden. De kommer att brinna som halm, och i vers 3 står det att de skall bli till aska.
Satan kommer även att brinna och bli till aska. Profeten Hiskia beskriver detta så här: ”Genom dina många missgärningar och din oärliga handel vanhelgade du dina helgedomar. Därför lät jag eld gå ut från dig, och den förtärde dig. Jag gjorde dig till aska på marken inför alla som såg dig. Alla som kände dig bland folken häpnade över dig. Du fick ett fasansfullt slut och du skall inte mer finnas till.’” (Hesekiel 28:18-19.)
”Herrens dag ska verkligen komma, lika oväntat som en tjuv, och då ska himlarna förgås med ett fruktansvärt dån, och himlakropparna ska upplösas i eld, och jorden och allt som finns på den ska brännas upp.” (Andra Petrusbrevet 3:10, Levande Bibeln.)
Psalmisten David skriver: ”Men de ogudaktiga skall gå förlorade. HERRENS fiender försvinner som ängarnas prakt, de försvinner som rök.” (Psaltaren 37:20.)
”Städerna Sodom och Gomorra dömde han till undergång. Han lade dem i aska och gav så ett exempel på vad som skulle hända de ogudaktiga.” (Andra Petrusbrevet 2:6.)
”Och glöm inte Sodom och Gomorra och deras grannstäder, som var fyllda av alla slags begärelser och där männen hade begär till andra män. Dessa städer förstördes genom eld och är på det sättet en ständig påminnelse för oss om att det finns ett helvete, där syndare kommer att straffas.” (Judas vers 7, Levande Bibeln.) Här läser vi att dessa städer skulle lida en evig elds straff, men det brinner inte i dessa städer i dag. Branden slutade när det ej fanns mer att bränna upp. De blev till aska. Så kommer det också att gå efter de 1 000 åren, när de onda får sitt straff. De straffas för sina gärningar, och när de fått sitt straff i elden, slutar det med döden. Straffandet kommer ej att pågå för evigt. Däremot kommer straffet att bli evigt giltigt. Utfallet, eller resultatet, av straffet och straffandet blir oändlig död. De förlorade får inte evigt liv, för att plågas som straff för ett kort livs synder. Straffet kommer att stå i proportion till syndens allvar och mängd. Motsatsen blir oändligt liv, Guds gåva i Kristus Jesus, åt de frälsta.
”Men nya himlar och en ny jord där rättfärdighet bor, väntar vi på efter hans löfte.” (Andra Petrusbrevet 3:13.)
När Gud skall skapa en ny Jord, var är de onda då? Vi har tidigare läst att den första Jorden var borta. (Uppenbarelseboken 21:1.) Då är också de onda borta, för de kommer inte att vara på den nya Jorden. På den nya Jorden blir det ingen mer synd, smärta, skrik och orättvisa. Johannes skriver litet om det här nya livet, så här: ”Och jag hörde en stark röst från tronen säga: ’Se, nu står Guds tabernakel bland människorna, och han skall bo hos dem och de skall vara hans folk, och Gud själv skall vara hos dem. Och han skall torka alla tårar från deras ögon. Döden skall inte finnas mer och ingen sorg och ingen gråt och ingen plåga. Ty det som förr var är borta.’” Uppenbarelseboken 21:3-4. Detta är vad vi ser fram emot, att Gud kommer att skapa ett nytt Eden – den nya Jorden. Då har Herren fört oss åter till det ursprungliga, eftersom det var i begynnelsen då Han hade avslutat skapelsen, som Han sade att allt var förträffligt. (Första Moseboken 1:31.)
Det är bara de, som tagit emot Jesus Kristus som sin personlige Frälsare, som kommer att vara där, tillsammans med den himmelska härskaran. Där kommer det att finnas de, som tidigare varit katoliker, pingstvänner, metodister, mormoner, Jehovas vittnen, lutheraner, frimurare, judar, muslimer, hinduer, osv., som här på Jorden hade tagit avstånd ifrån mänskliga traditioner och läror som inte överensstämde med Guds Ord och som hade omvänt sig till Herren av hela sitt hjärta, samt valt att följa i Jesu fotspår. (Johannesevangeliet 10:16.) Låt oss tacka Gud för den underbara framtiden Han har förberett för oss! Vi hoppas att få träffa Dig där!
Läs mer om detta i häftet Kungen Kommer, och Israel i Ändens Tid, på www.endtime.net
Med vänliga hälsningar,
Abel och Bente Struksnes
[Gå tilbaka till första sidan!]