[Gå tilbaka till första sidan!]

Väsentliga Upplysningar

om Livet på Jorden

Fängslande, överraskande fakta om vårt ursprung. Visste Du detta om evolutionen?

Av Lennart Sundstad | (http://skapelsensunder.blogspot.se)

Hur blev ingenting självmant till allting? Bilar, för att ta ett exempel, tillverkas av tänkande varelser i en befintlig fabrik, på en planet med existerande naturlagar. Fordonen kommer till efter noggrann, intelligent planläggning, formgivning, utprovning och skickligt arbete med redan tillgängliga material. Men hur var det nu med universum och livet – har inte allt detta skapat sig självt ur idel tomhet, och utan avsikt, för att till sist bara förstöras? Svaret är förbluffande och samtidigt lockande!

Alstras tusenlappar, när papper eldas?

Knappast! Ändå förväntas vi tro på fantasifulla antaganden beträffande livets uppkomst. Dessa märkliga gissningar färgar vår uppfattning om livets mening och styr vår behandling av varandra och Planeten Jorden. En ohållbar teori lyder så här (se Vance Ferrells uppslagsverk i tre delar, ”Evolution Encyclopedia”, Kapitel 1, The Origin of Matter, Del 4, på evolutionfacts.com):
Utan hjälpmedel tryckte ingenting ihop sig självt till en ytterst liten, tom punkt. Punkten utvidgade eller sprängde sig sedan, utan energi. Så uppkom helium och väte – tomrummet hade fyllt sig självt med innehåll! Övriga grundämnen tros ha uppstått genom ytterligare sprängningar. I avsaknad av tyngdkraft (gravitation) skulle sammantryckningen aldrig ha avstannat. Ingenting hade då i evighet fallit in i sig självt. Och utan gravitation skulle utvidgningen inte heller ha upphört. Då hade ingenting funnits och Du hade inte fått denna artikel.
Den redan omöjliga ursmällen skulle bara ha orsakat strålning, och det ger inget universum. Skapande, däremot, bygger upp, det förstör inte. Big Bang utesluter därmed sig själv. Lika fullt är vi här! Vem skapade då allting, utan att förstöra något?
Gaser, typ väte och helium, klumpar inte ihop sig. Alltså skulle materien i den friktionsfria (= utan motstånd) rymden ha fortsatt att spridas i all evighet. Ändå lär materien ha samlat sig, utan plan eller Skapare, till universum. Naturlagarna måste, enligt evolutionstanken, ha uppfunnit sig själva. Tror Du det?
I tillägg är universum matematiskt uppbyggt, ytterst välordnat och fint avstämt. Utan precisa naturlagar från första början, skulle planeterna ha farit omkring likt vilsna höns, eller ha störtat in mot varandra! En ”stor smäll” hade därför omöjliggjort himlakropparnas exakta omloppsbanor. En explosion medför kaos, inte ordning.

Den gynnade planeten!

Av den fängslande DVD:n The Privileged Planet (beställs hos adlibris.com. Sökord: Illustra Media) lär vi oss, exempelvis, tjugotalet förutsättningar för liv i rymden. Här följer några av dem: Planeten skall ligga inom den beboeliga zonen (låge Jorden 5% närmare Solen, vore den het som Venus; 20% längre bort och den vore kall som Mars). Den skall kretsa kring rätt slags stjärna; vara skyddad av gasjättar; ha en nästan cirkelrund omloppsbana kring sin sol; äga en syrerik atmosfär; besitta rätt massa; själv kretsas av en måne; vara utrustad med ett magnetfält. Vidare krävs det rörliga delar i jordskorpan, flytande vatten, korrekt förhållande mellan vatten och kontinenter och lagom snabb rotation. Alla förutsättningar måste uppfyllas samtidigt. Att det skulle ha skett spontant, är matematiskt omöjligt. Vidare skulle små fel i fysikens lagar – som är enhetliga i världsalltet – förhindra liv. Lika litet som att man trollar fram motorfordon, genom att slänga in en tänd dynamitstav på Volvo, lika litet skapar tillfälligheter ett universum och liv! Vem kan då ha gett upphov till allting? Vad tror Du?

Hur kom den första, encelliga varelsen till?

”Under många år var den medeltida tron på spontan uppkomst av liv en godtagen förklaring. Men enligt Websters Uppslagsverk är begreppet ’spontan uppkomst av liv från icke-levande materia taget från en numera övergiven uppfattning att de organismer man finner i organiskt material under nedbrytning, spontant skulle ha alstrats från detta material.’
Man menade att det ur ruttnande materia under gynnsamma förhållanden av temperatur, tid och plats, osv. helt enkelt uppstod organiskt liv. Denna naiva tro dominerade vetenskapens tänkande, tills Louis Pasteur år 1846 fullkomligt tillintetgjorde teorin genom sina experiment. Han blottställde hela begreppet som ytterlig dårskap. Under kontrollerade förhållanden i laboratorium, och i halvvakuum, uppstod inte en enda gång organiskt liv ur nedbrytande, icke-levande materia. Motvilligt övergavs teorin som ett gällande vetenskapligt begrepp.”  – Joe Crews, How Evolution Flunked the Science Test, s. 3 (finns att läsa och ladda hem gratis och utan förpliktelse på amazingsfacts.org).

Gör evolutionen ändå det omöjliga?

”Dr. George Wald, Nobelpristagare vid Harvard University, förklarar det så kryptiskt och ärligt som en evolutionist kan göra:
’Man behöver bara begrunda innebörden av medgivandet, att spontan uppkomst av levande organismer är en omöjlighet. Ändå är vi här – som ett resultat, tror jag, av spontant fram-bringande.’ – Scientific American, Augusti, 1954.
Detta uttalande av dr. Wald visar en mycket större tro, än vad en religiös skapelsetroende kan åstadkomma. Lägg märke till, att den store, evolutionstroende vetenskapsmannen säger att det inte kunde ha skett. Det var omöjligt! Och ändå tror han på det. Vad kan vi säga om en sådan tro? Den skapelsetroende menar åtminstone att Gud var i stånd till, att åstadkomma liv. Han har ingen blind tro på någonting, som han inför sig själv måste erkänna är omöjligt.” – Crews, sid. 4-5.
Ingen menar, att nästa Windowsversion skapar sig självmant, men det obefintliga universum skulle alltså ha gjort sig självt? Luktar inte detta lurendrejeri lång väg!

Slumpen, då?

”Sannolikheten för att slumpen har skapat en korrekt kombi-nation av molekyler för aminosyror, som sedan bildat livs-dugliga proteiner, är helt orealistisk. Tidskriften The American Scientist gjorde följande medgivande i Januari, 1955: ’Från sannolikhetens synpunkt, skulle omvandlingen av nuvarande yttre miljö till en enda aminosyremolekyl vara fullständigt osannolik under all den tid och rymd, som varit tillgängliga för uppkomsten av jordiskt liv.’
Den schweiziske matematikern Charles Eugene Guye beräknade faktiskt sannolikheten för, att detta skulle inträffa till en möjlighet på 10 multiplicerad med sig själv 160 gånger. Detta är en etta med etthundrasextio nollor efter. Det är för stort för att uttala. En annan vetenskapsman uttryckte det på detta sätt:
’Mängden materia nödvändig för att skaka ihop och därmed framställa en enda proteinmolekyl, skulle vara millioner gånger större än den i hela universum. Att det skulle ske enbart på Jorden, skulle kräva många, ja, nästan oändligt många milliarder år.’ – The Evidence of God in an Expanding Universe, s. 23.” – Crews, sid. 7-8.
En ensam proteinmolekyl skapar inte liv, så omöjligheten hade bara blivit större. Vem har då danat allting?

Måste inte allt vara på plats?

Serietecknaren Jim Pinkoskis album A Creationist’s View of Dinosaurs and the Theory of Evolution borde få oss att nyktra till: Alla delar i ögat måste vara på plats samtidigt, för att fungera. Även enkla livsformer har invecklade ögon och fungerar först, när delarna sitter på plats. Pinkoski citerar självaste Darwin: ”Att tro att ögat, med alla sina oefterhärmliga anordningar för att anpassa synskärpan till olika avstånd, för att släppa in olika ljusmängder, och för korrigering av form- och färgavvikelse, kan ha uppkommit genom det naturliga urvalet, måste jag tillstå verkar vara förnuftsvidrigt i högsta möjliga grad” (Origin of Species, 1902 års utgåva, del 1, s. 250). Därmed motbevisar ögat Darwins lära (s. 12). När bestämde sig alla enögda djur för, att de skulle utveckla ytterligare ett öga? Var finns alla enögda skräcködlor, t.ex. (s. 13)? Just frånvaron av mellanformer är en extra belastning för utvecklingsläran.
Dessutom: Borde inte evolutionen fortskrida? Var är, till exempel, djur med ett extra ben, eller någon annan nymodighet (s. 14)? (Hur tänker man fram ett extra ben? Eller hår på en skallig hjässa?)

Månen, Solen och mutationer

Månen avlägsnar sig med omkring 5 cm varje år från Jorden. Hade Månen (och Jorden) uppstått för flera milliarder år sedan, skulle Månen ha varit för nära Jorden. Följden? Jo, att allt liv här hade dränkts två gånger om dygnet av väldiga tidvatten-vågor! Då vi landade på Månen, var dammlagret bara omkring 2,5 centimeter djupt. Hade Månen varit flera milliarder år gammal, skulle dammlagret ha varit flera fot djupt (en fot = 30,48 centimeter). Solen förbränner sin massa och krymper med ungefär 1,5 meter i timmen. Hade Solen och Jorden befunnit sig på sina nuvarande platser för årmilliarder sedan, skulle Solen ha varit än mer jättelik än i dag. Solen skulle ha bränt upp vårt hem i kosmos (Pinkoski, s. 19).
Nästan alla mutationer är skadliga, ändå tror man att de bidragit till människor, buskar och stenar (s. 20). Övergångs-former mellan icke-levande materia, urdjur, osv. ända till apor och människor fattas. Plötsliga hopp i utvecklingskedjan skulle ha inneburit, att en reptil lagt ett ägg och ur det kommit en fågel (s. 21).

Vad är evolutionärt självmord?

Jo, att en livsform stadd under utveckling beslutar sig för att dela på sig i två kön! Endast en idiot till livsform skulle kräva en utmaning, genom att förvandla sig till två kön och tvinga hanen och honan att hitta varandra precis i rätt ögonblick under sina fortplantningscykler, för att garantera släktets överlevnad (Pinkoski, s. 15).

Vad är mer, än omöjligt?

”Olika äggvitemolekyler kan bestå av 50, 100, 200, 300, eller rent av 400 sammanlänkade aminosyror. Varje aminosyra, i sin tur, utgörs av 4 till 5 särskilt samordnade kemiska element. Varje kemiskt element består av en bestämd kombination neutroner, protoner och elektroner. … Oddset för att livets kod, DNA-proteiner, uppstår på eget bevåg, är gigantiskt: 1 på 10167 625!!! … Matematiker betraktar 1 på 1050 som en omöjlighet!!” (Pinkoski, sid. 16-17. Häftet finns också att tillgå genom amazingfacts.org).

Kände Du till detta om de geologiska avlagringarna?

”I den nordamerikanska Glacier National Park ligger det ett ”en milliard år gammalt” block av kalksten från ”Prekam-brium” ovanpå en ”ett hundra millioner år gammal” formation med skifferlera från ”Krita”” (Pinkoski, sid. 22-23). Det borde vara tvärtom, enligt utvecklingsläran. Har ett missöde inträffat? Då var det missödet starkt, ty kalkstensblocket är drygt 563 km långt, 56,3 km brett och mer än 9,5 km tjockt! Väldiga, ofattbart starka strömmar vid en världsvid syndaflod skulle kunna stapla olika sedimentlager från olika håll (innehållande skeletten från allehanda djur) på varandra. Jämför Första Moseboken 6-8, i början på Bibeln! Se också Vårt Ursprung?, av Mats Molén och andra svenska böcker från xpmedia.org. De besvarar många av Dina frågor om skapelse.

Har ormbunken kommit längre, än vi?

Enligt evolutionsläran, utvecklas enkla livsformer till mera invecklade livsformer. Pinkoski undrar då, hur en ormbunke kan ha 434 fler kromosomer, än en människa! Listan över olika livsformers antal kromosomer bjuder, mot den bakgrunden, på överraskningar: Penicillin, med 2 kromosomer, är den enklaste formen. Ur penicillinet ”utvecklades” fruktflugan med 8 kromosomer. Fruktflugan gav upphov till tomaten och husflugan, med 12 kromosomer var. Längre upp i listan finns vete, 42 kromosomer, som blev ”förälder” till fladdermusen, med 44 st. ”Barnbarn” till vetet är ingen mindre, än människan, med 46 kromosomer. Vi är, läs och häpna, tvillingar med tobaken, också den ägande 46 kromosomer. Sötpotatisen, 90 kromosomer, ”födde” guldfisken, med 94. ”Utvecklingens krona” är, enligt evolutionen, således ormbunken, med 480 kromosomer (sid. 40-41). Skrattar eller gråter Du åt galenskaperna?

Därför skulle flugan bryta benen

”All teknik vilar på principen om att en liten maskin inte utan vidare kan dimensioneras upp i avsevärt större skala. Man kommer snart till det steg i utvecklingen, då modifikationer inte längre är tillräckliga utan då fundamentalt ny formgivning måste till. Detta står i förbindelse med principen att vikten ändras med kuben på storleken medan ytstorlek och kraft som kan överföras via trådar, senor eller muskler ändras med kvadraten på storleken. Detta är orsaken till att en fluga som förstoras till storlek med en hund skulle bryta benen och en hund i storlek med en fluga inte skulle kunna uppehålla tillräcklig kroppsvärme. Om utvecklingen började med små organismer skulle den snart ha kommit till en punkt då det inte längre skulle ha varit tillräckligt med små strukturförändringar som följd av ökningen i växt. Det skulle då bli nödvändigt med en fullständigt ny formgivning för att arten skulle överleva. Men det ligger i ”det naturliga urvalets” eget väsen att ingenting av sig själv kan frambringa en sådan ny formgivning.” – Liv och Under i Naturen, s. 54 (flera författare). Livsformer kan alltså inte gå från en amöba till en jättelik skräcködla i storlek. Detta utesluter evolution från en art till en annan. Vem skapade då arterna? Några förslag?

Ett enzym kan inte utvecklas samtidigt med kontrollorganet

”De många sinnrika mekanismer som en cell använder sig av bara för att kontrollera enzymernas verksamhet visar att om cellen bara utgjorde en säck med enzymer skulle den aldrig ha kunnat överleva. Vi känner inte till någon naturlig urvalsprocess där både ett enzym och det organ som kontrollerar det har utvecklats samtidigt, enzymet till att utföra en specialiserad uppgift och kontrollorganet till att stoppa det i utförandet av denna uppgift. Det finns ingen funktion som betyder både en fördel och en olägenhet. Därför kan inte ett enzym utvecklas samtidigt med sitt kontrollorgan. Men de två kunde heller inte ha utvecklat sig var för sig, utan att ett av dem kom till före det andra. Om enzymet uppstod först skulle det stå utan yttre styrning, och det hade varit en högst ovanlig situation, och avstängningsanordningen kunde inte ha kommit först. Vidare är enzymerna och deras kontrollorgan integrerade enheter. Deras verksamhet är samordnad. Det finns inte någon täckning för att de någonsin har varit åtskilda eller kunde ha kommit till oberoende av varandra.” – Liv och Under i Naturen, s. 89. Läs det där en gång till – och fundera, fundera! Vilken slutsats drar Du nu om livets uppkomst?

Naturligt urval hindrar evolution mellan arter

”Naturligt urval kan inte ge nya gener [arvsenheter i en organism]; det bara väljer ibland redan befintliga särdraga. 
… De variationer, som Darwin iakttog ibland finkar på diverse Galapagosöar, är ytterligare ett exempel på ett naturligt urval, som åstadkommer mikro- (inte makro-) evolution [små förändringar inom en art, inte övergången till en ny art]. Med andra ord kan naturligt urval stundom redogöra för den starkares överlevnad, men inte ge en förklaring till ursprunget till den starkare.c I själva verket förhindrar naturligt urval stora förändringar genom utveckling.d” – Dr. Walt Brown, In the Beginning, s. 6 (boken laddas ned gratis på nätplatsen creationscience.com/onlinebook/). Författarens upphöjda bok-stäver hänvisar till bokens källförteckning.
Märkte Du det? Bromsar det naturliga urvalet utvecklingen från art till art, kan det inte förekomma någon utveckling från art till art! Eller har Du hört talas om, att en Volvo på egen hand omvandlat sig till en SAAB, ens med små steg under lång tid? Evolutionsläran har lurat oss nog länge; det är dags att överge den, nu och genast! (Vi kommer snart till en bättre förklaring, så fortsätt att läsa.)

Förstenade djur och fiskar

Syndaflodens verkningar märks ännu: Fiskar, djur och träd skulle ha hunnit ruttna många gånger om, i fall de måst vänta årmillioner på att täckas av sedimentlager. Snarare tycks fossil världen över ha begravts snabbt, kroppsvävnader har faktiskt bevarats i flera fall. Djur av mångahanda slag återfinns i massgravar. Där ligger de med vridna och förvrängda kroppsställningar, som om de begravts våldsamt och hastigt – som vid en skoningslös syndaflod! En bild hos Brown visar en fisk sväljande en annan fisk. Båda är fossil, vilket antyder ett raskt försteningsförlopp. ”Tusentals dylika fossil har hittats” (Brown, s. 9). Se även f.d. ateisten professor Walter Veiths strålande, kostnadsfria och omistliga föreläsningar på amazingdiscoveries.org. Välj AD TV samt ”Total Onslaught”, eller föreläsningarna om vetenskap.
Veith blev förstås varse den förkastliga, tidigare rasåtskill-naden i hemlandet Syd-Afrika. Han framhåller möjligheten av biologisk variation inom mänskosläktet, härav olika hudfärger, m.m. Skapelsetron säger därför ”Nej tack” till ras- och klasshat. Vi är av samma ras. Fascism, kommunism och rasism visar, att hat förtär oss på insidan!

”Låter vettigt…”

Vance Ferrell igen (samma källa): ”Kaos förmår aldrig att slumpartat ändra sig självt till kosmos; icke organiserad materia förmår aldrig att förvandla sig själv av en tillfällighet till de ytterst välorganiserade grundämnena med sina virvlande atompartiklar, eller till stjärnor som kretsar kring varandra i alltigenom precisa och balanserade banor. Och den kan heller inte omvandla lera och havsvatten till växter och djur.” Ser Du det också? Varför kommer inte dessa självklarheter fram i skolan och i massmedia? Vill någon hindra det?
Liv kommer bara av liv. Eftersom det ej kan ha danat sig självt ur tomma intet, måste livet ha haft en upphovsman – en sedan evigt självexisterande, oförgänglig Skapare, som står över tid, rum, materia, liv och död.
Så här gjorde Han: ”Himlen är skapad genom HERRENS ord, alla dess härskaror genom hans muns ande. … Ty han sade och det blev till, han befallde och det stod där.” Psaltaren 33:6, 9. Gud talade fram materien. Den första människan var dock ett hantverk: ”då formade Herren Gud människan av jord från marken och blåste in liv genom hennes näsborrar, så att hon blev en levande varelse.” Första Moseboken 2:7.
Hönan föregick därför ägget, ty ägget kunde inte ha lagt sig självt. Då hönan inte förmådde att trolla fram sig själv, hade hon – och tuppen! – en Skapare. Sedan kunde ägget läggas och kycklingen titta ut.
Visst betraktar Du vetenskapen med andra ögon nu?  

Skapelseveckan i korthet

Denne Skapare talade fram materien och befallde den att anta önskad form och natur (Första Moseboken 1-2:3). Dag ett in-fördes dygnet – ljus skildes från mörker. Dag två kom atmosfären – rätt blandning mellan syre och kväve. Annars hade en gnista fått planeten att brinna upp, eller hade ingen kunnat andas och fåglarna inte haft något att flyga i. Dag tre framtalades land, hav och grönska. Det gav utrymme för havs- och landdjur plus människan samt föda åt djuren och oss. Dag fyra ordnade Gud med Solen och Månen. De skulle reglera årstider och ge ljus natt som dag (de tre första dygnen måste det ha förekommit något annat slags ljus). Dag fem befallde Han fram havsdjuren och fåglarna, dag sex landdjuren och människan. Alla förutsättningar för liv var på plats. Växter och djur är ömsesidigt beroende och avger näringsämnen, m.m., som gagnar annat levande. Det gör evolution otänkbar. Under evolution överlever endast den starkare, på övrigas bekostnad. Sjunde dagen blev till för vila och umgänge med Gud, vilket vi till stor glömt bort. Har Du hört talas om jäkt, för att inte nämna olyckliga människor?
Långa tidsåldrar mellan skapelsedagarna skulle ha medfört brännande hetta i åratal för planetens ena sida (efter Solens skapelse), samtidigt som den andra varit nedisad. Utan, exempelvis, skyddande atmosfär, skulle allt vatten ha dunstat bort inför Solens starka strålar, i fall den danats första dagen.
Veckans längd och vilodagens (den sjunde dagens) namn på många språk, sabbat, bevisar också skapelsetrons riktighet. Skapelseveckans vilodag skulle, från begynnelsen, helighållas under ett och samma återkommande dygn varje vecka. Detta framgår av det fjärde budet i Andra Moseboken 20:8-11 om den sjunde dagens vila från arbete. Att helighålla en flera hundra eller kanske tusen år lång vilodag från skapelsen, skulle ha varit orimligt.
Adam (och Eva) upplevde delar av skapelseveckans sjätte och hela dess sjunde dag. Om dessa varit flera tusen år långa, skulle Adams slutliga ålder inte ha stämt. På grund av sitt uppror mot Skaparen blev han 930 år, han var inte flera tusen år gammal redan före syndafallet (Första Moseboken 5:5). Alltså räknades dygn, veckor, månader och år från begynnelsen. (Året får vi från Jordens resa runt Solen. Månaden beror på vår drabants kretsande kring vår planet. Dygnet styrs av jordrotationen. Ingen naturlig/kosmisk förklaring för veckans längd finns, utom skapelseberättelsens sju dagar!)

Praktiskt, eller hur?

Alla bilar har vissa grundläggande, fungerande delar gemensamma. Likaså har Skaparen använt samma fungerande grundmönster för somliga lemmar hos skilda livsformer. Exempelvis har fåglar, människor och faktiskt även valar alla överarmsbenpipor, strålben, armbågsben, handledsben, mellanhandsben och fingerben i sina vingar, armar, resp. bröstfenor (Pinkoski, s. 23).

Väl uttänkta skalbaggar och hackspettar!

Några levande bevis på Guds snillrikhet är: ”den bombfäl-lande skalbaggen” (engelska: bombardier beetle. Latin: Brachitus crepitans), som försvarar sig mot anfall genom att avfyra ytterst heta, irriterande gaser ur två explosionsrör i stjärten. Ut-veckling under årtusenden skulle ha varit ”rena dynamiten” för de stackars skalbaggarna, som hade sprängt sig själva, innan de slutligen kommit på rätt kemisk blandning, rätt tryck och rätt enzym. Varifrån hämtade hackspetten stötdämpningen, som skyddar hjärnan mot skakningarna vid dess snabba, hårda trummande mot trädstammen? ”Bågskyttefisken” (engelska: archer fish. Latin: Toxotes jaculatrix) har så goda ögon, att den klarar av ljusbrytningarna i vattnet och fångar bytet genom att spotta på det (s. 30). Och har Du tänkt på följande: Förmodade, fiskartade förfäder till människan kan inte bara ha stigit upp ur havet och inlett en årmillioner lång utveckling. Fiskar kvävs på land. Varelsen måste ha varit allt bra människolik, för att ha överlevt sitt uppstigande ur det våta! Det omvända gäller också: Skulle något landlevande djur ha bestämt sig för, att omvandlas till havslevande, hade det dränkt sig självt som outvecklad fisk. Varelsen måste ha varit allt bra fisklik först, men då hade den inte klarat sig på land…

Kristna evolutionister?

Vad säger så Pinkoski om bekännande, evolutionstroende kristna? ”Om vi utvecklats från apor, då är Bibeln en lögn! Om Bibeln är en lögn, då är Gud en lögnare, Guds änglar är lögnare, profeterna i Bibeln är lögnare, och det skulle också göra Jesus till en lögnare. Jesus levde i det judiska samhället, och i världens alla synagogor lärde man ut lagen, de fem första böckerna i Tanakh [den hebréiska Bibeln]! Ingen, absolut ingen, ifrågasatte skapelseberättelsen i Första Moseboken och den skriftliga redogörelsen för de bokstavliga sju dagarnas skapelsevecka! Varje jude vet att Gud skapade Adam och Eva på den sjätte dagen – och det innebär att även Jesus kände till detta! Om denna enkla berättelse var en lögn, då vore Gud en lögnare som lät den stå i Skriften och förmedlas i århundraden till milliarder troende! Så om man skall tro på Jesus, då betyder det att man också måste finna sig i faktumet att Guds Ord säger att Han skapade Adam och Eva på en dag!” (sid. 42-43, författarens betoning). I Andra Timoteusbrevet 3:16 står det skrivet: ”Hela Skriften är utandad av Gud”, och i Titusbrevet 1:2: ”Gud, som inte kan ljuga”. Tror Du fortfarande på evolutionen? Eller litar Du på Guds Ord, som kallar Honom för Skaparen?

För frusna själar!

”Den levande mänskliga själen förfryser till en istapp i en värld utan Gud. Du minns kanske Homunculus – den konstgjorda människan som frambragtes på magisk väg av alkemister i andra delen av Goethes Faust. Han frös alltid. Du fryser när du tänker på dig själv som blott en komplicerad produkt av kemiska ämnen och kemiska reaktioner: som en själlös varelse. Vi människor hör innerst inne till dem som ivrigt åstundar en Fader, källan till värme, kärlek, ljus. Som alla fundamentala mänskliga behov uppfylls i verkligheten, så har också själen sina behov. Vi kan finna Gud. Vi kan känna honom.” – Pastor Richard Wurmbrand (1909-2001), Svar på Moskvas Bibel, s. 124 (bemöter skickligt en ateisthandbok; se missionenmr.se).

”Förträffligt på alla sätt”

Så löd Mästeringenjörens betyg på den värld Han precis skapat (Första Moseboken 1:31). Bibeln beskriver först en lycklig värld, utan lidande och död. Så ville människan lära sig, vad självständighet från Gud innebär. Hon hade varnats för de farliga följderna. Utrustad med fri vilja, fick hon dock välja väg. Gud önskar inte tvångslydnad, och har icke gjort oss till robotar (se Första Moseboken 1-3).
Sedan beskriver nästan hela Bibeln Guds ihärdiga försök, att förmå människan till att vända om från skilsmässan från Honom. Han sonade dessutom hennes uppror genom den gudomlige Kristi syndfria liv och frivilliga, tillräckliga offer (för historiska belägg om Frälsaren, läs Fallet Jesus, av den granskande reportern Lee Strobel. Du kommer att bli förbluffad över hans fantastiska upptäckter!).
Sist beskriver Bibeln en värld för evigt fri från ondska och död (Uppenbarelseboken 21-22). Där förverkligas den ur-sprungliga meningen med tillvaron. Vi får ett liv på oss, att välja om vi för alltid skall vara fria från upprorets anda (Hebréerbrevet 9:27-28; Andra Korintierbrevet 5:10). Evolutionsläran bjuder bara på strid och undergång, utan livsmening. Gud fyller tomrummet med godhet och framtidshopp! Gläder det Dig? Eller erbjuder evolutionsbluffen ett bättre alternativ?

Omsorg och hjälp

En kristen känner till Herrens solidaritet, för att ta till ett ord, som ofta saknar verklig betydelse oss människor emellan. Här följer några exempel på Hans många insatser för vårt eviga väl:

En meningsfull tillvaro

Livet är således ingen hopplöshet mitt i evighetens felaktigt förmodade tomhet! Det framgår av mästerverket Den Stora Striden. Boken är gratis och behandlar världens historia från kristendomens gryning till paradisets återställande. Denna litterära pärla tecknar fängslande personporträtt; analyserar ondska och lidande; upproret mot den goda världsordningen i himmelen och på Jorden; tillståndet i döden, spiritismen; domen och dess verkställelse; frälsningens gåva; maktfullkomlighet, fanatism och tyranni; kampen för upplysning och trosfrihet; budorden förfalskade; den Protestantiska Reformationen; den Franska Revolutionen; bibliska profetior, såsom den om USA; den antikristna makten och dess stöttepelare; spelet bakom kulisserna ledande till en snar slutstrid mellan gott och ont, och mycket annat. Den Stora Striden visar entydigt, att Gud endast vill välsigna oss och har kontroll över världsutvecklingen, även dramat föregående Kristi återkomst!

För mera fakta på svenska om skapelsen, se följande sidor redan i dag: genesis.nu; http://skapelsensunder.blogspot.se och http://medlem.spray.se/exnihilo. För upplysningar om kristen tro och en gratis, förpliktelsefri och grundläggande brevkurs på svenska: livingwater.no (Levende Vann, Bølbekkveien 8, N-2860 Hov, NORGE. I kursen ingår gåvan Den Stora Striden).
Universum skapades sålunda med välvilja i åtanke och kommer inte att gå under. Lidandet kommer att vara en historisk parentes. Tala om väsentliga upplysningar, som garanterar en harmonisk evighet för alla troende!

[Gå tilbaka till första sidan!]


Denna sidan tilhör Abel Struksnes. För mer information, skriv till Kristen informasjonstjeneste, Bente og Abel Struksnes, Vestrumsbygda 26, 2879 Odnes, Norge, eller sänd mig en e-mail: abels@online.no